25 augusti 2023
En påminnelse till oss alla – vi får inte glömma den viktiga betydelsen av det sociala perspektivet för att förstå individers livssammanhang. Jonas Lindblom, docent i sociologi vid Mälarsdalens högskola, skriver i sin debattartikel i Socionomen om vikten av att inte låta det sociala perspektivet bli en förlorad kunskap. Vi i Lilla hjärtat vänförening vill framhålla att varje yrkeskår har sin speciella inriktning, men det får inte betyda att man inte ser HELHETEN. Människor är både kropp, själ och en del av sin omgivning. Olika professioners förmåga till samverkan kring individer utgör en betydande och livsviktig faktor för alla människors rätt till en god tillvaro. En stor eloge till alla er socionomer och sociala ambassadörer och den viktiga kompetens ni bidrar med.24 augusti 2023
Vad väger ett barns ord? Det är Almedalsveckan och barnrättstorget slår upp portarna med ett öppningsmingel där bland andra inspirerande Isabel debatterar. Hon är bara 17 år. Hon berättar hur hon tillslut hamnade rätt men vägen dit var brokig och under sin debatt frågar hon sig rakt ut varför ingen lyssnade på henne! Varför var det ingen som frågade vad hon önskade eller om vad som gjorde henne trygg. Varför hänvisade samhället till att hon bara var ett barn när hon faktiskt kunde uttrycka sig? Lilla hjärtat föreningen känner så igen Isabels frågor då vi får ta del av flera liknande historier där systemet inte lyssnar på vad barnen känner och önskar. Barn har enligt lag rätten att bli hörda men varför är det trots detta så sällsynt?
Ett av ärendena vi fått ta del av handlar om ett par någonstans i Sverige, som levde ett lugnt familjeliv med villa, barn och hästar, som bestämde sig för att ansöka om att bli familjehem. Snart därefter flyttade Leila, 10 år, hem till dem. Informationen om Leilas problematik var bristfällig men familjen fick ganska snart erfara den när Leila gick upp i affekt, fick otaliga utbrott, gav sig på både familjehemsföräldrarna och saker i hemmet med slag och sparkar. Ångesten som hon led av kunde göra så att hon gömde sig i huset, skrek oavbrutet eller matvägrade.
Leilas första år i familjehemmet kantades av otaliga utbrott och en allmänt kaotisk vardag som slet otroligt på både familjehemmet och henne. Efter en tid började Leila medicineras och hon fick större kontroll över sina känslor och sin ångest. Hon gjorde en stor positiv utveckling och började att må mycket bättre och utbrotten kom mer sällan. Hon spenderade en stor del av sin fritid med att spela fotboll och hon hade flera vänner i och utanför fotbollsklubben. Hon var omtyckt och trivdes bra med livet. Skolan fungerade också bra och hon pratade om framtidsdrömmar och hur hon önskade ta körkort med familjehemspappan i framtiden.
Det fanns en kontinuitet och ett samspel mellan familjehemmet och socialtjänsten, som var väldigt viktig, då Leila stundtals kunde försöka spela ut dem mot varandra. När socialtjänsthandläggaren ersattes av en ny handläggare upplevde familjen att detta vände och de involverades inte i den kontakten som Leila hade med den nya handläggaren. En dag när Leila fick ett massivt utbrott där hon blev arg och slog och skrek omkring sig, så kom plötsligt socialtjänsten hem till familjen, som inte förstod alls vad som var på gång. Det visade sig senare att Leila hade, som så många gånger förut, i affekt skickat ett sms till sin socialtjänsthandläggare. Hon skrev att hon inte önskade bo kvar och att hon blivit slagen av familjehemsmamman varpå socialtjänsthandläggaren åkte och hämtade upp henne omgående. Detta skedde helt utan att socialtjänsten ens försökt ta kontakt med familjehemsföräldrarna för att höra deras version.
Än idag kämpar familjen och Leila om att få återförenas. Hon har flyttat otaliga gånger och bor nu på HVB-hem. Allt Leila ber om är att få komma hem till familjehemmet igen. Familjehemsföräldrarna själva vädjar om att få tillbaka Leila hem till sitt trygga hem. Tyvärr är det ingen som lyssnar. Ingen beaktar Leilas anknytning och trygghet eller hennes egen önskan om att få komma tillbaka. Familjehemsföräldrarna har blivit exkluderade runt all information rörande Leila. Den enda kontakten de har med henne är genom hennes egen mobiltelefon, som hon inte alltid har tillgång till. Det här är någonting som socialtjänsten avrått dem till med de vägrar svika det barn som de älskar som om det vore deras eget.
Fallet är tyvärr inte unikt. Ett annat familjehem tog emot Dante, 9 år, med svår aggressionsproblematik. Likt Leilas familjehem slet de dagligen med att försöka få Dante till rätta och hitta sätt som förenklade vardagen för både honom och sig själva. Både i skolan och i hemmet hade Dante ett anmärkningsvärt beteende och kunde ofta ta till våld när han blev upprörd. Familjen efterfrågade adekvat utbildning hos socialtjänsten för att kunna tillmötesgå Dantes behov och för att ha verktyg att använda när han blev aggressiv och oresonlig. Socialtjänsten såg förfrågningarna som ett misslyckande, att familjen indirekt menade att de inte kunde ta hand om Dante och tillgodose hans behov. Så var inte fallet. Familjehemmets engagemang och insatser bidrog med tiden till att vardagen fungerade så mycket bättre för Dante både i skolan och hemma, där utbrotten och slagsmålen blev färre.
Men plötsligt en dag fick familjen veta att Dante skulle flyttas till en familj som var bättre rustad att hand om barn med NPF-diagnoser. Ingen lyssnade på familjehemmet eller Dante som vädjade om att han skulle få bo kvar. Ärendet fick å Dantes vägnar prövning i förvaltningsrätten, men trots hans egna ord tillsammans med familjehemmets och skolans vittnesmål förlorade han ärendet mot socialtjänsten. Dante flyttades under stora protester och våldsutbrott till det nya familjehemmet som stod ut i tre månader innan de sade upp uppdraget och Dante flyttades till ett HVB-hem. Han var vid tidpunkten 11 år gammal och mådde så pass dåligt på HVB-hemmet att socialtjänsten ansåg att enda lösningen var att flytta honom till sin biologiska familj där han tidigare varit våldsutsatt av sina föräldrar. Det ursprungliga familjehemmet stod hela tiden med öppna armar och ville ta emot Dante igen men ingen lyssnade på vare sig familjehemmet eller Dante och hans behov av trygghet och kärlek.
24 augusti 2023
ÄNTLIGEN! En milstolpe i svensk historia gällande barns rättigheter. Utredningen föreslår idag förbättrade möjligheter för barn att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen SOU 2023:40
Utredningen om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter har tagit ställning till om Sverige bör ratificera det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om en individuell klagomåls-mekanism, föreslagit åtgärder som säkerställer barns möjligheter att klaga och utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen i svensk lag-stiftning samt sett över möjligheterna att staten bidrar till att etablera barnombud inom civilsamhällesorganisationer!
Som vi ska kämpa! Vi ska sluta upp bakom dessa förslagen och ser fram emot möjligheten att få hjälpa barn och unga att få sina röster hörda och rättigheter tillgodosedda.
18 augusti 2023
Vuxna är ansvarsbärare – Mot bakgrund av uppmärksammade brister inom den sociala barn- och ungdomsvården beslutade regeringen 2020 att ge IVO i uppdrag att förstärka tillsynen av socialtjänstens handläggning av barn och unga. En redovisning av regeringsuppdraget kom 2023. Tillsynen avsågs vara som ett led i arbetet att stärka tryggheten för placerade barn och unga. De iakttagna bristerna beskrivs vara i linje med brister som redan tidigare uppmärksammats av IVO. Den sammantagna bilden av tillsynen illustrerar att det finns en utbredd okunskap eller oförmåga i många kommuner om de skyldigheter som följer av lagstiftningen (IVO, 2023). Att det upplevs finnas avsaknad av kompetens nog att tillförsäkra att alla barn får sina rättigheter tillgodosedda är något som vi i Lilla hjärtat vänförening får till oss återkommande. Vi i Lilla hjärtat vänförening jobbar för att säkerställa alla små och unga hjärtans rätt till en trygg och rättssäker uppväxt. Vi får in många gripande beskrivningar på när samhällets yttersta skyddsnät för våra små brustit. Det är vuxnas ansvar som ansvarsbärare att på alla plan tillförsäkra att rättslandskapet förändras på så sätt att det kommer gagna alla barn. Nätverk, barn, familjehem och professionella vittnar idag om många svårigheter och utmaningar inom familjehemsvården.13 augusti 2023
TÄVLING! – VINN EN BOK OM KLARA!Böckerna om Klara hittar du i en bokhandel nära dig eller online.
9 augusti 2023
Familjehemmens vittnesmål
Socialdepartementet 2023-08-04
Lilla hjärtat var inbjuden till mötet på socialdepartementet av de familjer vi stöttat. På plats fanns representant från Lilla hjärtat vänförenings Stödlinjen, Socionomteamet samt advokat Onnela från Lilla hjärtat vänförenings advokatpool. Mötets centrala del var familjehemmens vittnesmål om hur rättslöst ett barn i Sverige kan vara idag. Tillsammans gav vi Lilla hjärtat vänförenings perspektiv på lagstiftning och praxis gällande barn och familjehems rättigheter.
Barnrätt är sammanlänkat med alla delar av samhället. Arbetet är både komplext och mångfasetterat. Stefan Ek, politiskt sakkunnig på socialdepartementet, kunde bekräfta att de ser samma verklighet och berätta om ett mycket intensivt och intressant förändringsarbete som sker på socialdepartementet, bland annat om att göra barn till rättighetsbärare, förbättra socionomutbildningarna och se över möjligheterna till barndomstolar. Lilla hjärtat vänförening lyfte särskilt barnets behov av kompetenta ombud, rätt att få behålla sina viktiga relationer och få möjlighet att klaga på beslut.
Vi vill tacka alla de familjehem och anhöriga som varje dag står upp för barns behov och rättigheter. Idag vill särskilt tacka Anne och de familjehem hon samlat till mötet på socialdepartementet. De berättade sina historier om hur det kan se ut när vår lagstiftning inte tillämpas av myndigheterna eller brister. Tack för att ni uppbådade styrkan att berätta för Stefan Ek på socialdepartementet om när barnets behov av trygghet förbises och viktiga relationer hastigt klipps av när barn flyttas.
6 augusti 2023
Familjehem kommer i alla varianter. Sambo, gifta, ensamstående, singla. Oavsett form gör familjehem en fantastisk insats för barn och unga, och samhället i stort. Det finns många barn i landet som står i kö till att få ett hem utanför sitt eget hem. Alternativet är HVB-hem som i många fall inte lämpar sig för barn och unga, framförallt inte i yngre åldrar.30 juli 2023
Utbildning, handledning och stöd. Kajsas föräldrar hade träffats i unga år men gick skilda vägar när Kajsa var liten. Genom åren bodde Kajsa tidvis hos sin mor och tidvis hos sin far. Modern var narkotikamissbrukare och fadern var alkoholist. I båda hemmen utsattes Kajsa för försummelse och våld. Både skolan och andra gjorde många anmälningar till socialtjänsten men det blev aldrig någon skillnad, inte förrän Kajsa var 14 år gammal och hennes mamma dog i en överdos. Först då agerade socialtjänsten och beslöt att Kajsa skulle placeras i familjehem.
Min man och jag utreddes av den placerande kommunen och blev godkända. Kommunen uppgav att de tidigare använt sig av en specifik utredningsmetod där en intervju med psykolog ingick, men att de frångått den metoden då de sett att sammanbrott i vården kunde ske trots psykologutlåtanden med bedömningar om stabilitet. Vi erbjöds inte heller någon utbildning inför vår nya uppgift som familjehem. Däremot fick vi veta att det ingick att vi skulle närvara på vissa utbildningsdagar per år. På de fyra år vi var familjehem erbjöds vi och närvarade vid två utbildningstillfällen på vardera två dagar. Utbildningarna bestod av föreläsningar om barns anknytning, om erfarenhet av att växa upp med föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning och en föreläsning av en erfaren familjehemsmamma.
När Kajsa kom till oss hade hon haft en problematisk skolfrånvaro i flera år, men varit helt hemmasittande det senaste läsåret. Socialtjänsten beslöt tillsammans med skolan att Kajsa skulle gå om ett läsår och att jag skulle få vara hemma på heltid de första månaderna. Kommunen beviljade oss också en extern handledare den första tiden. Handledaren träffade mig en gång i veckan på samtal, men efter att handledaren meddelat att hon skulle byta tjänst så upphörde det stödet.
Redan från början uppstod konflikter och svårigheter. Det fungerade inte för Kajsa att vara i skolan. Hon tolkade andra negativt, fick utbrott och skolkade från skolan och gick hem. Efter många skolmöten fick Kajsa till slut börja i en särskild undervisningsgrupp. Det gick bättre, men inte helt bra. Utbrotten fortsatte och hon kunde bli både hotfull och våldsam. Det sades att Kajsa inte orkade hela skoldagar. Hon fick en anpassad studiegång som innebar att hon endast var i skolan på förmiddagar. Eftermiddagarna fick vi lösa själva, vilket vi gjorde genom att Kajsa fick vara hos en bekant till familjen som hade en hästgård. Kajsa älskade hästar och trivdes med att ta hand om djuren och sköta alla stallgöromål. Det var egentligen bara i den miljön som Kajsa fungerade utan att det blev konflikter och svårigheter.
Hemmavid uppstod allt större svårigheter. Kajsa knöt an till mig, men hade svårt för min man som i sin tur hade svårt för Kajsa. Det innebar att det till slut blev allvarliga påfrestningar på vårt äktenskap. Ofta fann jag mig stå mitt emellan Kajsa och min man, där jag tyckte att maken skulle förstå mer än vad han förmådde göra. Han hade svårt för att hantera Kajsas utåtagerande beteenden och förväntade sig mer av henne än vad hon klarade av.
Det var nu som det stöd vi hade behövt som familjehem lyste med sin frånvaro. Vi hade fått beskedet att familjehemssekreteraren var långtidssjukskriven och ingen ersättare sattes in. Den enda som vi hade kontakt med var Kajsas socialsekreterare och den kontakten handlade mest om ansökningar om bidrag till större utgifter för Kajsa, eller andra praktiska saker som att vi behövde en fullmakt för att kunna hämta ut Kajsas recept på apoteket. Hon började nämligen med ADHD-medicin efter att ha utretts och konstaterats ha den diagnosen.
Under de fyra år vi var familjehem för Kajsa, besökte hennes socialsekreterare vårt hem vid ett tillfälle. Under dessa år såg vi inte någon förnyad vårdplan och inte heller någon fler genomförandeplan än de som vi fick ta del av när hon först placerades hos oss. Socialsekreteraren träffade Kajsa fler gånger än den gången hon var hemma hos oss. Det gjorde hon uppskattningsvis en gång i halvåret genom att besöka Kajsa när hon var hos en släkting och hälsade på. Det var nämligen närmare rent geografiskt för socialsekreteraren att ta sig till släktingen. Jag minns att Kajsa berättade efteråt att hon inte förstod varför hon måste träffa socialsekreteraren och hon ville aldrig svara på hennes många frågor.
Efter att Kajsa bott hos oss i två år ställdes jag inför att behöva välja mellan henne och maken. Jag valde Kajsa. Det gjorde jag för att hon var barn. Maken kunde klara sig, men vem hade Kajsa om inte jag fanns för henne? Kajsa och jag flyttade till en egen lägenhet och lugnet lade sig i vår lilla familj. Det var en återhämtningens tid där vi fungerade tillsammans och konflikterna var hanterbara. Kajsa och jag kom närmare varandra och jag fick se Kajsa utvecklas och må så bra som hon kunde. Kajsa hade nu börjat på en resursskola med kunskaper om ADHD, vilket hjälpte väldigt mycket.
Ett år senare beslutade jag och maken att vi skulle flytta ihop igen och nu ville maken ha stöd från socialtjänsten. Han tog själv kontakt med placeringskommunen och efterfrågade stöd. Efter en tid fick vi avslag på vår ”ansökan”. Då gav vi upp och tänkte att det här får vi reda upp själva. Vi kämpade på tills Kajsa fyllde 18 år och hon flyttade ifrån oss till ett internat.
Nu kanske läsaren undrar hur det gick för Kajsa. Det gick bra till slut. Kajsa fortsatte att utvecklas på internatet, men efter sina gymnasiestudier blev hon lämnad åt att själv fatta beslut om sin framtid, vilket hon inte alls var mogen för. Av den anledningen blev Kajsa hemlös och jag fick på nytt göra en insats för att hjälpa henne i en förnyad kontakt med socialtjänsten för att hon skulle få hjälp med ett boende. Idag bor hon i eget boende, klarar sig själv och har ett arbete.
Jag har valt att beskriva min erfarenhet av att vara familjehem för att jag vill belysa de brister som finns gällande den samhällsvård som socialtjänsten ska ansvara för. Vi fick inte det stöd och den utbildning vi skulle ha behövt för att kunna stå starka tillsammans i vårt uppdrag. Och vi är långt ifrån ensamma. Många familjehem har erfarenheter av bristande stöd och hjälp i sina många gånger svåra och komplicerade uppdrag.
Den dagen som vi sade upp uppdraget som familjehem påtalade jag för Kajsas socialsekreterare att vi upplevt bristande stöd bortsett från den första tiden. Socialsekreteraren var inte intresserad av att lyssna på det örat utan gick i försvar genom att hävda att hon minsann funnits tillgänglig på telefonen och att det bara hade varit för oss att lyfta luren och ringa henne.
Om socialtjänsten hade varit mer proaktiva och stödjande genom hela placeringen hade jag och maken inte behövt flytta ifrån varandra under en period. Vi hade också med största sannolikhet orkat stå kvar i vårt uppdrag längre, vilket hade varit det bästa för Kajsa. Nu gick det bra till slut ändå, men jag är övertygad om att det hade kunnat bespara Kajsa erfarenheten av att drabbas av depression och behöva bli inlagd på psykiatrin en period.
26 juli 2023
Alla barn är alla vuxnas ansvar! Alla barn har rätt till en trygg uppväxt. Vi vuxna är ansvarsbärare, vilket innebär ett ansvar att se till att barn får sina rättigheter tillgodosedda och att alltid agera för barnets bästa. Barns trygghet är vuxnas ansvar och vi behöver alla hjälpas åt att se barnen och agera när de far illa. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt. Även om stödet är litet gör det stor skillnad för barnet.23 juli 2023
Barns rättigheter först, alltid. Vi vuxna är ansvarsbärare och barn är rättighetsbärare. Det är varje vuxens uppgift att se till att barn får sina rättigheter tillgodosedda. Det offentliga måste ta hand om sina yngre invånare, och ansvaret är extra stort när ett barn omhändertas och får vård borta från sina vårdnadshavare. Vi måste bli ett land där vi med säkerhet kan veta att ett barn som blivit omhändertaget får det bättre i sin placering än därifrån de kom. Landet har alldeles för få familje- och jourhem och alternativen till dessa är bland annat HVB-hem. Förra året placerades nästan 20 000 barn i familje- och jourhem och då heter det samtidigt att för varje familjehemsplats står ett tiotal barn och väntar. Att hitta hem till omhändertagna barn är svårt, än svårare att finna bra matchningar mellan barnet och familjehemmet för att placeringen ska fungera. En av fyra placeringar slutar i ett sammanbrott, det vill säga ett oplanerat avbrott i placeringen. Vi i Lilla hjärtat vänförening ser allt oftare att barn av olika anledningar rycks upp från sina placeringar och flyttas runt ett flertal gånger mellan familjehem och HVB-hem. I detta är det sällan vi ser att barnets bästa satts i första rum. Inte heller har omhändertagna barn rätt till ett ombud som kan föra deras talan och säkerställa att deras rättigheter blir bejakade. Vi i Lilla hjärtat vänförening kommer arbeta vidare för att stärka barns rättigheter, i och ur samhällsvården. Vi kommer även arbeta för att familje- och jourhems rättigheter stärks för att fler ska våga ta steget att ta hand om ett omhändertaget barn.19 juli 2023
”Barnet bör icke tagas upp varje gång det skriker, på det att det icke bör vänjas vid att genom skrik tilltvinga sig allt vad det åstunda. Barnet bör nämligen från sin spädaste ålder lära sig att bli lydigt och underordna sina önskningar moderns vilja. Sålunda ska barnets uppfostran börja redan från första dagen av dess tillvaro.” – F. A. Cederschiöld, 1873
Förr i tiden var barns liv mycket hårda. Det föddes många barn men många av dem avled i sjukdom, av fattigdom, från våld eller vanvård. Barnen var helt beroende av sina föräldrar. Dödligheten bland vuxna var hög och det var mycket vanligt att ett barn miste en eller båda sina föräldrar innan de var myndiga. Det innebar en stor otrygghet och samhället tog inget eller mycket litet ansvar för barnen. Föräldralösa barn såldes på en slags omvänd auktion till den som begärde lägst ersättning för att ge dem tak över huvudet och mat för dagen. Dessa barn for ofta mycket illa och levde under slavliknande förhållanden.
Barn utsattes ofta för våld och aga. Detta var inte bara tillåtet, det till och med rekommenderades i lagen. De flesta barn tvingades arbeta hårt och det var något som ansågs nödvändigt. Många familjer var helt beroende av barnens inkomster. Små barn arbetade hemma innan de ens börjat skolan och redan i sjuårsåldern var det vanligt att barnen fick började arbeta efter skolan. Vid tolv års ålder arbetade många barn på vuxnas villkor i jordbruket eller industrin, vilket kunde innebära upp till tolv timmars arbetsdag. Allt detta kan vara bra att påminna sig om när vi faller ner i en känsla av maktlöshet. Vi är inte i mål för barns rättigheter men vi har kommit väldigt långt på bara några generationer. Idag kan vi känna tacksamhet för alla de som burit kampen innan oss och vi gläds åt att arbeta för en ännu finare framtid för alla barn.
16 juli 2023
Nu är många av oss mitt i semester och lov, de flesta samlar i lediga tider på fina minnen! Men det finns barn som inte har det bra och de barnens utsatthet tar inte semester eller lov över sommaren. Tvärtom blir den större. Kraven på de vuxna som är ansvarsbärare ökar när kontakt med skola och förskola upphör för sommaren och det är därför extra viktigt för oss vuxna att hålla ögon och öron öppna för att kunna hjälpa de barn och unga som behöver det. Fråga dem hur det är eller lyft luren om du misstänker att något inte står rätt till. Alla små och unga rättighetsbärare har rätt till en trygg och fin sommar. Hjälp oss att hjälpa dem!5 juli 2023
En person är en person, oavsett ålder. Oavsett ålder har vi alla rättigheter som ska beaktas, tas till vara på och tillgodoses.30 juli 2023
Almedalsveckan 2023 är över och vi är så tacksamma för alla möten, alla fina samarbeten vi har haft, alla fantastiska paneler och föreläsningar, allt! Det har varit intensiva dagar på och kring Barnrättstorget, det gläder oss att se allt engagemang! Denna vecka har vi haft en oändlig ström av barn och unga rättighetsbärare och vuxna ansvarsbärare till vårt tält och vi har fått ta del av många erfarenheter, kompetens, fina tankar och funderingar.
Maskrosbarn och Linn Nordin för inbjudan av vår ordförande Melinda Jacobs Eva Edberg författare för hennes fina barn böcker Maskrosbarns ungdom Isabell för många kloka ord Vilma Hedlund ansvarig för Barnrättstorget som tålmodigt svarat på frågor inför vårt första år. Advokat Madeleine Onnela och vårt fina samarbete socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall för hennes härliga och varma engagemang i barns rättigheter. Medtryck och otroliga Emma Granström på Medtryck för all fin support BR Screen – för spons på textiltryck www.heliumballong.se för spons av helium Saga 5 år berättade för oss att hon hade lärt sig om Barnkonventionen i sin förskola och tycker att det viktigaste i barnkonventionen är att ”man inte får slåss för det är det värsta jag vet”.
30 juni 2023
Almedalen 2023 och ännu en fantastisk dag! Vi gör det mesta möjliga av vår tid här i Visby genom att ta del av så många föreläsningar och paneler vi bara kan, knyta band med organisationerna på barnrättstorget och runtomkring. Vi har en aldrig sinande ström av barn, unga och vuxna som kommer till vårt tält på barnrättstorget för att ta del av vårt arbete och våra aktiviteter, bland andra rit- och läshörnan. I strålande sol lästes böcker på teman barnkonventionen och familjehem skrivna av Eva Edberg och Melinda Jacobs, samt våra informationsfoldrar. Idag är vår sista dag här i Almedalen så missa inte chansen att besöka oss!!
29 juni 2023
Rit- och läshörnan i vårt tält i Almedalen blir så flitigt besökt! Det är fantastiskt att se alla barn och unga som väljer att delta hos oss. I strålande sol kan man läsa böcker på teman barnkonventionen och familjehem: fina Eva Edberg författare färgstarka böcker om familjehemsplacerade Klara och Melinda Jacobs varma bok om åttaåriga Bella som även hon blir familjehemsplacerad. Enligt barnkonventionen, artikel 17, har alla barn rätt att ha tillgång till information på ett sätt som de förstår via exempelvis böcker, media och internet. I Lilla hjärtat vänföreningen värnar vi om familjevård och böcker i ämnen som riktar sig till barn. Det är som liten och ung viktigt att kunna känna igen sig i, och känna sig delaktig i sin omgivning, med de som finns omkring en och även i den litteratur de som nattar en läser för att man ska somna gott. Och det man inte vet något om, finns det alltid en bok att lära sig ifrån. Och vad vore mer naturligt än att på Barnrättstorget rikta sin verksamhet mot de vi verkar för? Barnen
Länk till våra aktiviteter i Almedalen här: https://www.lillahjartat.com/almedalen-2023/
29 juni 2023
Tack för gårdagen fina Almedalen 2023. Tänk att gårdagen lyckades toppa dagen dessförinnan! En aldrig sinande ström av barn sugna på att rita teckningar i barnkonventionens tecken kom till vårt tält under dagen och äldre som ville samtala med oss om barnrätt, barnkonventionen och familjehem. Vi hann även gå på fler föreläsningar/paneldebatter och vår ordförande Melinda deltog i Maskrosbarns debattpanel ”Barns maktlöshet i kontakt med myndigheter” tillsammans med Maskrosbarns barnrättsjurist Linn Nordin, Göteborgs verksamhetschef Johanna Azar och Isabel Beltran Liden, socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall, Visions förbundsordförande Veronica Magnusson samt socialutskottets vice ordförande Fredrik Lundh Sammeli.
28 juni 2023
Tack för gårdagen fina Almedalen 2023. Vilken fin dag vi hade. Så många viktiga möten vi har haft med organisationer och människor. Så många glada och intresserade som kommit till vårt tält och pratat med oss om familjehem, barnkonventionen och mycket mycket mer! Alla dessa fina barn som suttit ner hos oss och ritat färgglada teckningar på temat barnkonventionen och delat kloka eftertänksamma tankar med oss om hur livet är och borde se ut. Det värmer så i hjärtat att få dela allt detta med er, våra fina följare! Vi hann dessutom med flera mycket intressanta föreläsningar som vi bär med oss till framtida arbete i föreningen och hoppas kunna omsätta många nya idéer om barnrätt till handling.
27 juni 2023
DETTA HÄNDER NU! Lilla hjärtat vänförening i Almedalen 2023. Nu har vi börjat vårt arbete med att måla Almedalen rosa för barnrätt och barnkonventionen – alla barns lika rätt till en trygg, kärleksfull och rättssäker uppväxt! Vi bjuder in till samtal om barnkonventionen och barnrätt i vårt tält på barnrättstorget. Barn och unga är välkomna att komma och rita teckningar på ämnen plockade ur barnkonventionen. Vi kommer även delta i debatter, paneler och invigningsmingel. Senare i veckan kan man läsa böcker i vår bokhörna i böcker från bland annat #melindajacobs och Eva Edberg författare på tema barnkonventionen och familjehem. Kom och besök oss! Alla är välkomna!24 juni 2023
Vi bygger broar – för långvarigt samarbete mellan alla parter. När vi tar oss an familjehem och barn som söker hjälp hos oss gör vi det med omtanke och en djup önskan om att kunna hjälpa barnet och dess närstående så långt det är möjligt. I vår arbetsgrupp finns volontärer med bred livs- och arbetserfarenhet och ett djupt engagemang samt olika professioner som socionomer, familjehem och advokater. Tillsammans överväger vi noga vad som kan hjälpa ärendet framåt. Vi arbetar med komplexa frågor och är alltid medvetna om att mycket få, möjligtvis ingen, i ärendet har hela bilden.24 juni 2023
Vi i Lilla hjärtat vänförening vill önska Dig och alla barn en riktigt fin midsommar full av blommor, glädje och god mat! och tack för att just du följer oss och stöttar vårt arbete. Vi vet att du står på barnens sida och att du liksom vi kommer hålla ett extra öga på alla barn under midsommar – och alla andra dagar. Det är ju vi vuxna vuxna som måste agera och slå larm om magkänslan säger att ett barn riskerar att fara illa. Det är vi vuxna som ska finnas där med omtanke och en trygg famn. Hemsida: www.lillahjartat.com
Mail: info@lillahjartat.com
Stöd oss med swish: 123 900 82 02
Innehavare av 90-KONTO22 juni 2023
Kom och måla Almedalen rosa med oss! Lilla hjärtat vänförening är på plats under Almedalsveckan och deltar i Sveriges största demokratiska mötesplats för samhällsfrågor. Vi kommer dela ut rosa ballonger och prata om barnrättsfrågor i vårt tält! 
Vi kommer finnas på plats vid Barnrättstorget på Hamnplan, plats 211 (på parkeringen mellan småbåtshamnen och Universitetet).17 juni 2023
Marta Nannskog för möjligheten till ett givande möte. Madeleine Onnela och Advokat Madeleine Onnela för ett fantastiskt samarbete Convendum för fina konferenslokaler, fantastisk service och sponsring Aifur för fantastiskt god mat och serviceNu laddar vi i föreningen för Almedalsveckan och spännande dagar med viktiga samtal kring barn och deras rättigheter. Hoppas att vi ses där
14 juni 2023
Samhällets karaktär återspeglas i hur det behandlar sina barn.Barns välmående, trygghet och utveckling måste komma först i alla beslut – så ser det inte ut idag.
Vi i föreningen arbetar varje dag för att detta ska förändras.
Innehavare av 90-KONTO11 juni 2023
I en kommun någonstans i Sverige finns ett barn som levt hela sitt liv hos sin ena förälder, en förälder som gjort allt för att barnet ska få trygga övervakade umgängen med den andra föräldern. Detta har föräldern gjort för att skydda barnet från den andre förälderns kriminalitet, missbruk, flera tunga psykiska diagnoser och ett antal drogutlösa psykoser där polis fått hämta upp personen. Efter många och långa utredningar kom socialtjänst och familjerätt fram till att övervakade umgängen var det bästa för barnet och detta fastställdes av tingsrätten. En ganska kort tid efter detta avlider barnets boendeförälder i en olycka. Socialtjänstens verksamhet inom barn och unga samt barnets nya handläggare bedömer mycket snabbt att det inte finns skäl för ett LVU och att den förälder som nyligen ansågs behöva övervakade umgängen nu ska bli boendeförälder på heltid. Beslutet tas mot barnets vilja och trots att det finns tunga skäl för att ett omhändertagande med en nätverksplacering – vilket hade varit det bästa för barnet.6 juni 2023
Nu är det dags att tacka alla pedagoger och lärare som hela termin tagit hand om de finaste och viktigaste vi har, barnen. Med ett Gåvobrev från Lilla hjärtat vänförening kan du lämna en fin personlig hälsning samtidigt som du bidrar till att alla barn ska få rätt till en trygg barndom. Välj bland flera fina motiv!
4 juni 2023
Tre liv hade kunde ha räddats. Istället fick Matteo 1,5 år sätta livet till. Någonstans under livets resa tappar pojkens pappa fotfästet och istället för att få adekvata insatser och vård från samhället blir hans liv ett mörker som går ut över de han har kring sig. När en person drabbas av svår psykisk ohälsa drabbas även de runtomkring. Att hjälpa denna individ är inte bara att hjälpa en person, utan att hjälpa många individer samtidigt, och att förebygga vad som i detta fall blev ännu ett filicid – ett mord på ett barn begånget av en förälder. Förutom att adekvat vård saknas till de som blivit förövade saknas rätt stöd, hjälp och skydd till de anhöriga. De allra mest sårbara och hjälplösa i detta sammanhang är barnet.
5–6 barn i Sverige går detta öde till mötes varje år, ofta efter ett långdraget förlopp av ohållbara förhållanden i hemmet där en eller båda föräldrarna inte tar, eller kan ta sitt vuxenansvar för sitt barn. Det kan handla om vanvård eller fysiskt och psykiskt våld som barnet utsätts för på grund av förälderns narkotika eller alkoholmissbruk, kriminella leverne, eller psykisk ohälsa, ofta i kombination. Inget av dessa faktorer ursäktar någonsin att en vuxen vanvårdar eller mördar sitt barn, men om samhällets myndigheter, vård och sociala instanser gjort sitt arbete hade allt detta gått att förhindra och förebygga. På detta sätt hade vi skapat fler kapabla, ansvarsbärande vuxna och därmed tryggare barn. Istället blev pappan en oberäknelig individ som skapade osäkerhet i mamman för pojkens välmående och hennes rop på hjälp hörsammades inte av socialtjänsten. Matteo miste sitt liv och mamma är dömd till en livslång sorg och en ofrånkomlig känsla av maktlöshet inför svenska myndigheter. Pappan utgör nu en livslång belastning för vårt system istället för att vara en fungerande del i det. Pojken, Matteo, utgör nu ännu en siffra i den grymma statistik som är döda barn i händerna på sina fäder, ett barn i en lång diger rad av barn som märker svensk historia med sin frånvaro, men närvaro i en statistik som inte borde finnas i ett välfärdsland.
Punktinsatser har förvisso gjorts för att bättra situationen för barnen i Sverige, men eftersom antal barn som dör i händerna på sina föräldrar till och med växt på senare år är detta bevisligen inte nog. Ett dött barn signifierar flera tusentals barn som just nu lever i vanvård i sina egna hem, vanvård som ännu inte gått så långt att de mist sina liv. Till vilken nytta är nya lagar och direktiv när de inte implementeras i behöriga instanser? Till vilken nytta är nya lagar och direktiv när de överlappar varandra och lämnar stort utrymme att tolkas efter behov? Och till vilken nytta är socialtjänst, sjukvård, psykiatri och polis när dessa myndigheter “effektiviserats” och besparats ner till ramverkets yttersta hörn? Längre straff som många åberopar är en lösning, men ett mord som detta begås först efter många års behov av hjälp, hjälp som uteblivit för att personen fallit igenom landets sociala skyddsnät, ett skyddsnät med oändligt stora hål. Ett mord är den slutgiltiga handlingen när allt annat har fallerat. Statistiken över döda barn kommer fortsätta att fyllas precis som idag, och igår, och för 30 år sedan, då vårt samhälle inte är rustat att rädda våra yngsta, värnlösa medborgare från sina egna föräldrar.
30 maj 2023
Kvaliteten på familjehemsvården måste förbättras. Att utsätta barn för separationer som innebär förlust av anknytningspersoner bör undvikas, detta för att det innebär utvecklingsrisker för barn. När socialnämnden ändå måste fatta beslut om att omhänderta ett barn och placera det i familjehem måste nämnden göra sitt yttersta för att vården ska bli stabil. Detta så att barn inte utsätts för ytterligare separationer genom sammanbrott i vården. Barn som farit illa i sin ursprungsfamilj och som familjehemsplaceras uppvisar oftare psykisk ohälsa och beteendeproblem jämfört med andra barn. När vården blir instabil och barn tvingas flytta till flera familjehem visar forskning att det påverkar barnen och ökar risken för psykisk ohälsa såsom depression och ångest samt att det ökar risken för att barnen utvecklar beteendestörningar.Stabilitet i familjehemsvården är därför oerhört viktigt för att placerade barn ska kunna utvecklas gynnsamt. Frågan blir då vad som behöver förändras för att vården ska bli stabil. Erfarenheten visar att det finns flera skäl till att sammanbrott i vården. Det kan handla om att socialnämnden brister i att göra en ordentlig matchning, dvs. barnet och familjehemmet är alldeles för olika för att det ska kunna bli bra. Bristande matchningar sker ofta på grund av brist på familjehem. En annan anledning till sammanbrott i vården kan vara att socialnämnden bedömer att barnet inte har det tillräckligt bra i familjehemmet eller att myndigheten kommer fram till att familjehemmet har samarbetssvårigheter. Sist men inte minst kan det också bero på att familjehemmet säger upp sitt uppdrag för att de upplever att de inte orkar.
Många av dessa sammanbrott är möjliga att undvika genom flera åtgärder. Dels behövs ett utökat arbete för att rekrytera fler familjehem. Men kvaliteten på familjehemsvården behöver också förbättras. Här vilar ett stort ansvar på socialnämnden att faktiskt ge familjehemmen kvalificerade stödinsatser. Idag är den i många fall undermålig på så sätt att utbildningar inte erbjuds i tillräcklig omfattning och att stödet brister. Det duger inte att familjehemssekreterare väntar på att familjehemmen ska höra av sig och be om stöd. Det duger inte heller att nöja sig med att familjehemmen uttrycker att de inte behöver något stöd. För hur ska socialnämnden kunna säga att de nära följer vården på det sätt som lagen påbjuder om tjänstemän kan luta sig tillbaka med dessa argument? Att nära följa vården måste väl ändå innebära att skapa sig en god bild av hur familjehemsföräldrar utför sitt uppdrag? Om familjehemssekreterare lyser med sin frånvaro, hur kan de då skapa sig den bilden?
Det finns också en inbyggd problematik med att den som är satt att ge stöd också har makten att säga upp familjehem. Många familjehemsföräldrar känner oro för att uttrycka att de har behov av stöd i sina uppdrag. Detta av rädsla för att socialtjänsten ska tycka att de brister. Likadant är familjehemsföräldrar rädda för att uttrycka sina åsikter för att de har en oro för att de ska betraktas som att de har ”samarbetssvårigheter”. Båda dessa bedömningar, om brister och samarbetssvårigheter, leder dessvärre idag opåkallat till beslut om omplaceringar av familjehemsplacerade barn. Det hade kunnat undvikas med rätt förutsättningar.
30 maj 2023
Socialstyrelsens senaste kartläggning av hur vanligt det är att barn som växer upp i familje- eller HVB-hem flyttas under sin placering, visade att barn som placerats under större del av sin uppväxt drabbas hårt av flyttar från hem till hem. Vart tionde barn i denna grupp har tvingats byta placering 10 gånger eller mer under sin uppväxt. 60% av barnen i den här gruppen har bytt placering minst tre gånger och det finns exempel på barn som har bytt placering 30 gånger eller mer. Det behövs en radikal förändring i vården av placerade barn, något som regering, socialtjänster och nämnder behöver ta tag i och verka för. Idag upplever många familjehem att de inte fått den stöd och den hjälp de behöver i sina uppdrag de behövt från socialtjänsten. I SR:s reportage kan man höra följande:
“- Många gånger är det familjehem som väldigt gärna vill att barnen ska få stöd från BUP, ifrån sjukvård med traumabehandling och annat, där de blir nekade de här insatserna och tillslut går familjen på knäna och klarar inte av situationen. De gångerna jag har hört om uppsägningar så har det varit en stor sorg för de familjehemmen som varit inblandade”, säger Johanna Stålhandske, rådgivare i Lilla hjärtat vänförening.
En omständighet som försvårar för barnen är enligt föreningen LHV är att barnen ofta flyttas med kort varsel:
– Vi har sett allt ifrån två timmars förberedelse har barnet fått för en flytt till bara sex timmars umgänge inför en flytt till en helt ny miljö och till en helt ny familj, och jag tycker det känns omänskligt. Det är bara att tänka sig in i situationen om man som vuxen själv skulle få två timmar på sig att packa sina saker och sedan flytta till ett helt nytt hem, med en helt ny familj, med en helt ny arbetsplats, och skaffa helt nya vänner, och sen inte ha möjlighet att hålla kontakt med det man har levt i de senaste åren. Det är nästan helt omöjligt att sätta sig in i en sådan situation. Ändå är det faktiskt det som vi utsätter dessa barn för om och om igen.
Föreningen LHV menar att familjehemmen behöver mer stöd:
– Och sedan måste det finnas en tanke med den här placeringen så att den faktiskt kan fortgå så länge som den behöver göra.“
Hör hela inslaget här.
29 maj 2023
Det behövs större insatser från regeringens sida, samt större respekt och omvårdnad av befintliga familjehem från socialtjänstens sida. Varje år LVU-placeras ett stort antal barn i hem utanför sitt hem, och kvalitén på vården för omhändertagna barn måste drastiskt förbättras på alla plan. Idag kan man lyssna på följande reportage på Sveriges Radio:
“För första gången har Socialstyrelsen kartlagt hur vanligt det är att barn som växer upp i familjehem och på HVB-hem tvingas flytta runt mellan olika placeringar under uppväxten. Framförallt de barn som varit placerade under större del av barndomen drabbas. I den gruppen har nästan vart tionde barn bytt placering minst 10 gånger under uppväxten. Marie Berlin är utredare på Socialstyrelsen;
“Alla kan ju förstå var och en att ha tio placeringar under sin uppväxt är väldigt väldigt tufft för barnet och den enskilda.”
Både svenska och internationella studier visar att det är skadligt för barnet att flytta mellan olika placeringar. Trots det fortsätter problematiken. Socialstyrelsen har tittat på barn födda 1990 till 2004 som har varit placerade någon gång under uppväxten. Vart tredje barn har bytt placering tre gånger eller mer. Men bland barn som varit långtidsplacerade under en större del barndomen är siffran högre. 60% av barnen i den här gruppen har bytt placering minst tre gånger och det finns exempel på barn som har bytt placering 30 gånger eller mer. Linn Englund är barnombud på barnrättsorganisationen Maskrosbarn som stöttar barn och unga som har det tufft hemma. Många av dem hon möter far väldigt illa av att flyttas mellan olika placeringar: “Man börjar tänka att; jag är så jobbig att ingen orkar ha mig i det här hemmet, trots att vi ju vet att det är hemsituationen som gör att de är placerade, men att man ändå upplever sig själv om det här problembarnet som bara flyttas runt.”
Marie Berlin på Socialstyrelsen igen: “Vi vill inte ha det såhär, samtidigt vet vi hur svårt det är att få till det, men vi tro ju ändå och jobbar på att vi kommer åh liksom att kunna göra det bättre.””
Hör hela inslaget här.
28 maj 2023
Mors dag!
Grattis till alla biologiska – adoptiv – regnbåge – bonus – plast – jour – familjehemsmammor på Mors Dag! Det finns så många sätt att vara mamma. Moderskap är en känsla som bor i hjärta och själ. Fira den person som fyller rollen som mamma i ditt liv
Till dig som aldrig haft en mamma att fira, som bara ibland haft en mamma att fira, eller till dig som inte längre har en mamma att fira skickar vi en extra stor kram idag.
27 maj 2023
DAGENS JURIDIK: Samhällets skyddsnät behöver sammanlänkas. Barn ska vara självklara rättighetsbärare genom hela barn- och ungdomen. Barn som fått möjlighet till en trygg barndom där deras behov och rättigheter blir tillgodosedda växer upp till en ny generation vuxna ansvarsbärare. Dagens rättssäkerhet för barn och unga vilar på ett hoplappat nät bestående av olika lagar, och tillämpningen är godtycklig. Barnkonventionen, det senaste tillskottet till barns rättigheter, har i många myndigheter inte implementerats, och myndigheter samt rättsväsende använder lagen när det passar. I detta system far många barn och unga illa.
Barn och unga är beroende av att vi vuxna ser till att de får sina rättigheter tillgodosedda, men överallt i landet larmas det om hög personalomsättning och personalbrist på socialtjänstkontor, skolor och förskolor. Förskole- och skolklasserna är överfulla. Allt fler söker sig till BUP, vars mottagningar har allt längre väntetider. Handläggare inom socialtjänsten går på knäna och lämnar sina tjänster. Kompetens går förlorad och kontinuitet i många viktiga yrken för barn och unga går om intet, barn och unga blir lidande. Samhällsklyftorna ökar när välfärden monteras ner, och tillsammans med omfattande resurs- och kompetensbrist döms allt fler barn till en uppväxt i utanförskap och rättslöshet. Populism råder hos samtliga partier och fokus ligger ofta där media för stunden rapporterar. Partiledare dundrar om krafttag mot gängkriminalitet, men barnens behov av en fungerande välfärd med viktiga förebyggande insatser faller i skymundan. Vårt samhälle lider allt större brist på långsiktiga perspektiv och varaktiga åtgärder.
När ett band av myndigheter är inblandade i ett barns liv såsom socialtjänst, polis, sjukvård, kriminalvård, förskola/skola, BUP, socialnämnd, förvaltningsrätt, tingsrätt, familjerätten, familjehem, HVB- och SiS-hem är det ofta ingen som tar huvudansvar för barnets vård. Utan tillräcklig samordning mellan instanserna, stor personalomsättning, kunskapsbrister och snårig sekretess, riskerar livsnödvändig information att falla mellan stolarna, och barnet får inte den hjälp det behöver. Det finns behov av såväl ett kunskapslyft kring utsatta barns behov och en samordning mellan berörda instanser. För att bygga ett tryggt skyddsnät som kan fånga upp barn, måste berörda aktörer bilda ett sammanlänkat nätverk i stället för att verka som enskilda öar. För detta krävs bland annat dessa åtgärder:
• Inför en bred samordning mellan socialtjänst, polis, domstolar, skola och vård avseende barn som riskerar att fara, eller har farit illa. Anmälningspliktiga aktörer behåller stark sekretess mot allmänheten som skyddar barnen, men sekretessen mellan aktörerna hävs. Samordning av dessa uppgifter bör ske nationellt för att viktig information om barnets situation inte skall gå förlorad vid en flytt till en annan kommun.
• Barn har rätt till en socialtjänst med goda kunskaper och tillräckliga resurser. Vi vill, att socionomutbildning reformeras från en generalistutbildning till en specialistutbildning med ett flertal olika inriktningar, en utbildning som på riktigt förbereder sina studenter för den verklighet de ska verka i. Att arbeta med barn, unga och vuxna i utsatta situationer kräver kunskap, erfarenhet och personlig lämplighet.
• Barn ska bland annat ha rätt att – även i praktiken – bibehålla viktiga personer och relationer i sitt liv. Idag kan vårdnadshavare och socialtjänst allt för lätt skära av barnet från viktiga anknytningar. Kvaliteten på, och vikten av relationer ska vara avgörande, inte släktskap eller vårdnadsfrågor. Detta kräver bland annat ett omfattande kunskapslyft inom socialtjänst och nämnd avseende barns anknytningar och behov.
• Ratificera det tredje tilläggsprotokollet till Barnkonventionen för att barn ska ges klagorätt till FN:s barnrättskommitté. Implementering av Barnkonventionen i samtliga berörda instanser är ett måste.
Vi måste skapa goda förutsättningar till trygga barndomar, där barn får sina behov och rättigheter tillgodosedda. På detta sätt slipper vi få så många trasiga vuxna. Vi är övertygade om att många av de problem som nu lyfts kring barn och deras rättigheter av politier och media är i behov av djupgående och långsiktiga lösningar även om den inte är lika politiskt slagkraftigt.
Skrivet och undertecknat av:
Lilla hjärtat vänföreningen
Advokat Madeleine Onnela, Advokatbyrån Onnela
Melinda Jacobs, LHVs ordförande
21 maj 2023
Boktips! ALLA MINA 30 BARN av THOMAS ARDENFORS – en familjehemspappas dagbok
Alla mina 30 barn (2021) är en fristående uppföljare på En extra plats i hjärtat. Här möter du den där vardagen som de allra flesta familjer i Sverige lever i, men utifrån perspektivet att ha ett barn placerat från socialtjänsten. Saker som är självklara för många familjer, som att åka på utflykt, gå ut och handla i glassbilen, gå på restaurang eller för den skull – att fira påsk, kan vara något mycket exotiskt och spännande för ett barn som ofta kommer från en ofattbar utsatthet. Även denna bok pendlar mellan berättelser som får dig att le men också berättelser som kan få dig att fälla en tår eller två.
Bokens kapitel – där varje kapitel är en fiktiv vecka – bygger på händelser som inträffat hemma hos familjen Ardenfors. Du möter en serie av de barn som bott i huset och dessutom några kapitel där familjens egna barn får berätta hur de upplevt och upplever att familjen lite nu och då utökas med ett helt okänt barn. Avslutningskapitlet är också faktabaserad utifrån ett myndighetsperspektiv där både en rutinerad socialsekreterare med inriktning på barn- och unga samt en enhetschef från en enhet som rekryterar och utbildar jour- och familjehem, delar med sig av sina erfarenheter och funderingar. Thomas berättar:
”Upplägget av den här boken bygger på att jag är en sådan där traditionell människa som fortfarande har pappersalmanacka. Dessa fungerar också till viss del som dagbok och eftersom jag sparar dem år för år, är det ganska lätt att gå tillbaka i tiden och påminnas om vad min familj och jag fått uppleva som jour- och familjehem.
Boken är därför upplagd som en dagbok där varje kapitel är något som händer under en viss vecka under året. När jag kollat igenom mina gamla almanackor påminns jag om att det händer saker närsomhelst under en placering av ett barn. Små saker och stora saker. Självklara saker och mer dramatiska saker. Här skrivs det också om tankar jag själv är bärare av, men inte minst tankar från min fru, Sussi och våra fyra barn. Särskilt glad är jag över att det första barn som placerades hos oss (1994) också valt att dela med sig av sina tankar. Jag hoppas boken leder till att ännu fler förstår vad detta uppdrag kan innebära och – naturligtvis – hoppas jag också att den leder till att ännu fler hushåll i Sverige öppnas upp för utsatta barn. ”
Läs hela boktipset här.
18 maj 2023
Idag är den internationella dagen mot homo-, bi- och transfobi – IDAHOT – för mänskliga rättigheter som omfattar ALLA. Att få känna sig accepterad, älskad och vacker för den man är ska vara en rättighet för alla, oavsett hur man identifierar sig. En stor del av att växa upp är att finna sin plats, finna samhörighet och känna sig önskad, älskad!Tänk att bli hatad för att älska fel! Många barn som placeras utanför sitt hem är placerade just av denna orsak, föräldrarna godtar inte vem barnet väljer att älska.
14 maj 2023
11 maj 2023
Jag och min familj har varit familjehem åt flera olika barn under ca 5 år. Det är en tjej som stannat kvar lite längre och som fortfarande bor hos oss. Hon kom till oss som 16-åring helt trasig och visste ingenting om något. I sommar har det gått 4 år och hon ska ta studenten och vi är sååå stolta. Hon är en av oss nu, och kommer alltid vara.
10 maj 2023
Tack vare min fru så är vi familjehem. Hon visste att det var den sista pusselbiten som behövdes. Inte visste vi då, för x antal år sedan vad vi gav oss in i, vilken ovisshet våra liv skulle fyllas av, hur våra liv skulle omkullkastas, men vi ångrar inte en dag.Läs fler familjehemsskildringar här.
5 maj 2023
I IVOs senaste rapport “Tillsyn av socialtjänstens handläggning av ärenden som rör barn och unga” kan man bland annat läsa:
“Mot bakgrund av den förstärkta tillsynen inom ramen för regeringsuppdraget bedömer IVO att det finns en utbredd okunskap i många kommuner om de skyldigheter som finns i gällande lagstiftning. Kommunerna behöver i högre grad göra barn delaktiga i handläggningen. Behovet av att stärka barnets ställning och tillvarata barnets intressen i socialtjänstens arbete är stort och gäller hela vårdkedjan. Det är en särskild utmaning för kommunerna att säkerställa att yngre barn och barn med komplexa vårdbehov får sina rättigheter tillgodosedda. En särskilt allvarlig brist är att flera socialtjänster inte har inlett utredning när barn kan ha bevittnat eller utsatts för våld i hemmet, liksom de fall där socialtjänstens utredningar som rör våldsutsatta barn inte har genomförts tillräckligt skyndsamt eller med erforderlig kvalitet. En generell iakttagelse är att socialtjänsterna behöver stärka sitt arbete med att göra barn delaktiga i handläggningen.”
Genom de familjehem som kontaktar oss i Lilla hjärtat vänförening kan vi i stort hålla med i detta, men vi vill även ge en stor eloge till de många kommuners socialtjänster där vi ser att ovan nämnda inte gäller. Det finns många socialtjänster som har ett väl fungerande arbete och det vore intressant att ta del av en utredning som belyser hur och varför dessa socialtjänster utför sitt arbete klanderfritt. En sådan rapport skulle kunna bli ledstjärna på de socialtjänstkontor där återkommande problem i handläggande, utredande samt informationsarbete med och kring barnen blir fokus för bland andra IVO.
”Alltför många barn får inte relevant information eller kommer inte till tals inför att socialtjänsten fattar beslut och vidtar åtgärder. Att barnen inte görs delaktiga innebär att viktig information går förlorad och att förutsättningarna för att bedöma barnets bästa minskar. Av tillsynen framkommer att socialtjänsterna i stort följer regelverket om att följa upp barnets situation efter en avslutad placering eller utredning. IVO bedömer dock att socialtjänsterna behöver stärka sitt arbete för att bestämmelserna om vårdnadsöverflytt och flyttningsförbud ska få genomslag. Den sammantagna bilden av tillsynen illustrerar att det finns en utbredd okunskap eller oförmåga i många kommuner om de skyldigheter som följer av lagstiftningen. Dessa brister innebär att barns rätt till delaktighet och att få sitt bästa bedömt och beaktat åsidosätts.”
2 maj 2023
Tävlingen är avslutad och vi vill tacka för alla fina bidrag! 
Elin ErikssonNathalie ZareVickie Brink30 april 2023
Tusentals barn står i kö för möjligheten att komma till ett familjehem för en kortare eller längre tid. Det behövs fler familjehem av den sorten som verkligen tar emot barnen med hjärtat och som är beredda att stå upp för dem när något inte går rätt till.
Lilla hjärtat vänförening kontaktas ofta av familjehem som jobbar med hjärtat. Familjerna har knutit an till barnen och barnen till dem – precis så som det ska vara för att uppdraget ska utföras på rätt sätt. När familjehem söker hjälp av oss görs det utifrån att något gått fel. Många har ett långt och gott samarbete med socialtjänsten bakom sig men har stött på nya handläggare som ofta saknar erfarenhet av arbetet och kännedom om barnen och familjehemmet. De ser familjehemmets insats för barnen som ett uppdrag och den känslomässiga investeringen i barnen värderas inte så som den borde göra. I detta far barnen mycket illa eftersom deras anknytning till familjehemmet inte tillskrivs något eget värde. Besluten som fattas av socialnämnden som ytterst ansvarig kommer då att vila på den enskilda handläggarens utredning och inte att grundas i barnets bästa. I de här fallen ser vi ofta att stödet som behöver finnas kring både barn och familjehem gällande umgängen, och den viktiga kontakten med det biologiska nätverket ofta saknas från socialtjänstens håll. Det finns många vittnesmål som visar på att det i hårt belastade kommuner saknas lösningsfokus när det uppstår problem med placeringen. Kommuner med hård belastning flyttar hellre barnen till ett nytt familjehem än erbjuder insatser som förhindrar ännu ett uppbrott för barnen.
Lagstiftningen är utformad så att familjehem saknar möjlighet att föra barns talan eller göra sin åsikt hörd. De är inte part i mål och tillskrivs därför inte något mandat att påverka vilka insatser barnet behöver.
För att fler ska våga vara familjehem måste familjehemmens röst får lov att vara viktig när det planeras för barnets insatser och framtid. Familjehem behöver ges möjlighet att påverka exempelvis barnets vård eller ges möjlighet att för barnets räkning klaga på beslut som man inte anser är för barnets bästa. Barnet behöver ha rätt att hålla kontakten med familjehemmet de bott i under sin tid som placerad vilket inte är fallet idag. Det ska inte ska vara möjligt för vårdnadshavare, oavsett om det är biologiska föräldrar eller socialtjänst, att skära av relationer som är av vikt för barnet. Anknytning mellan människor bör värderas lika högt oavsett biologi. Innan man säkerställt att en flytt är vad som är allra bäst, på både kort och lång sikt, ska varken barn eller familjehem behöva oroa sig för att en flytt genomförs mot barnets vilja. Man bör kunna säkerställa att barnets kontakter hålls vid liv och att barnet får goda möjligheter till en trygg levnadsmiljö.
För att fler familjehem ska orka axla sina uppdrag behöver insatsen värderas högre i form av samtalsstöd, möjlighet till avlastning, bättre uppföljning av uppdraget samt det placerade barnet, utbildning och coachning. Idag erbjuder många kommuner mindre stöd och ersättning till sina familjehem än vad konsultbolagen gör. Detta gör det svårare för kommunerna att värva och behålla familjehem i sin regi. Placeringar via konsultbolag är en mycket större kostnad för kommunen än placeringar i egna familjehem. Det blir en ond cirkel där pengarna försvinner till vinstdrivande bolag medan kommunens egen kassa och möjlighet att stödja sina familjehem blir allt svagare. Vi föreslår att man ser över hur kommunerna bättre ska kunna stödja sina familjehem och erbjuda dem samma stöd och ersättning som konsultbolagen gör och att man även ser över möjligheten att ta ut höga vinster i välfärden.
För att fler barn ska få möjlighet till en ljus framtid bör antalet uppbrott minimeras så långt det är möjligt.
Vi hoppas att regering och riksdag tar sig an dessa viktiga frågor och ser den mångfasetterade problematik som något mer än en ekonomisk fråga. Det sociala arbetet och socialtjänsten behöver lösningar som håller på sikt. Som förening har vi aldrig hört att mer pengar skulle väga upp för de brister familjehem upplever. Familjehem önskar få sin röst hörd, barnens röst hörd, möjlighet att komma med tydliga skildringar av barnets verklighet utan att stämplas som svåra att samarbeta med, samt önskar de möjlighet att juridiskt hjälpa sina placeringar.
Att vara familjehem är ett stort, viktigt och i många delar svårt uppdrag – och det ska alltid göras med barnet i fokus. Lilla hjärtat ser med tillförsikt fram emot arbetet med att förbättra den svenska socialtjänsten i sin helhet.
29 april 2023
Alla Barns Dag är en aktiv Tillsammans-Dag för barn tillsammans med sina föräldrar. Denna dag är barnens alldeles egna dag när de kan vara aktiva tillsammans med föräldrar och kompisar, en dag för barnen där leken är i fokus och de vuxnas agendor läggs åt sidan. Alla Barns dag är dagen att lyfta fram fördelarna med rörelse, lek och läsande för barns utveckling. Leken är viktig för barnens sociala, kognitiva, emotionella och kommunikativa förmågor. Leken övar barns färdigheter och i den får man skapa och utforska, lyckas och misslyckas men samtidigt ha riktigt, riktigt roligt, på barns sätt. Denna dag blir allt viktigare eftersom barn blir mindre och mindre rörliga. Här kan vi tillsammans ta vårt ansvar och finna roliga sätt för barn att finna det roliga med att röra på sig, inspireras till nya aktiva lekar och kanske till och med finna en ny aktivitet?
Det finns massor av goda anledningar till att komma ut tillsammans och vara aktiva, inte minst för att förebygga de många sjukdomar ett stillasittande liv leder till. Rörelse bidrar till bättre sömn, ökad koncentration och förebygger nedstämdhet och låg motivation, både för barn och oss vuxna. Och visst minns vi alla de fantastiska dagar och tillfällen som vi som barn hade med våra föräldrar? Stunder vi fikade i skogen efter upptäcktsfärder, mös tillsammans med spel i soffan efter en dag på stranden, satt ihopkrupna över en bok med ficklampa i ett tält på baksidan av huset tillsammans eller pappa som hjälpte att göra en trädkoja? Fina minnen bygger en fin samvaro, så njut av Alla Barns Dag tillsammans med nära och kära, små som stora.
21 april 2023
Varje timme av trygghet och kärlek gör skillnad i ett barns liv. Vi behöver fler fina familjehem samtidigt undrar många om de ska våga släppa in ett barn i sin familj och i sitt hjärta när man riskerar förlora kontakt med barnet längre fram. De flesta familjehem är eniga om att livet som familjehem kan vara väldigt krävande men de är också eniga om att möjligheten att förändra ett barns liv är mer givande än vad kampen är tung. Förhoppningsvis får man finnas med och stötta barnet hela vägen till en trygg vuxen. Men om det inte blir så räknas ändå varje timme av kärlek och trygghet som man gett ett barn!Lilla hjärtat vänförening arbetar för att lagstiftningen och tillämpningen av den alltid vara för barnets bästa. Vi vill att barnet och de vuxna som känner barnet bäst alltid ska få komma till tals i alla beslut. Varje timme med en trygg vuxen räknas i ett barns liv. Varje timme och varje barn räknas när vi bygger vår framtid. Idag hyllar vi alla fina familjehem och hoppas att fler vågar ta steget
Det kommer finnas webbsändning som anordnas av SKR med spännande samtal om familjehem under dagen, det går även att se i efterhand.
21 april 2023
Visa ditt stöd och din ståndpunkt – barns rättigheter, först, med ett handpärlat Lilla hjärtat – armband. Vår fina förening verkar för verklig, långsiktig och långvarig förändring. Vi har fått till stånd lagändringar med lex Lilla hjärtat och samarbetet med regeringen för fler lagartiklar fortsätter. Barnrätt och barnens rättigheter är det livsviktiga fundament ett rättssäkert samhälle bygger på. Hjälp oss att hjälpa. Alla barn är alla vuxnas ansvar.21 april 2023
Boktips! – EVA EDBERG – KLARAS KALASBRA. Böckerna om Klara handlar om en liten flicka som är tillfälligt familjehemsplacerad. Klara tycker om att själv få bestämma men i hennes liv finns det mycket hon inte kan bestämma över, såsom att mamma ligger på sjukhus, att pappa är lite varstans och lillasyster likaså. Klara har hört att den som fyller år, den får bestämma. Och bestämma, det tänker hon göra. Boken Klaras kalasbra är en medryckande bok som med ett färgstarkt och lekfullt formspråk skildrar livets nycker och visar hur viktigt det är för barn att få ha ett ord med i laget. Med Klara i fokus får läsaren både vara med när Klara får bestämma, men även när hon får förhålla sig till de som bestämmer. Eva berättar:Intentionen med böckerna är också att underlätta för barns rättighet med att delta i beslut som berör dem. Att barn får en nyckelbricka för att sätta egna ord på sin situation.”
Böckerna om Klara är autofiktiva, blandverk av fiktion och fakta. Genom att gestalta böckerna genom upplevelser i sin egen uppväxt speglar Eva de svårigheter och nyanser ett barn står inför som lojal mot sina egna föräldrar och det liv barn lever i familjehem. Trots att böckerna bygger på tunga ämnen känns de hoppfulla och är lättillgängliga även för de yngsta. Eva berättar:
”I bokserien om Klara hämtar jag inspiration ur min egen uppväxt i familjehem. Jag bodde i familjehem från fyra till 16 års ålder. Det har hunnit bli fyra böcker om Klara, tre bilderböcker och en kapitelbok. Jag hade själv behövt böckerna om Klara att spegla mig i, för att se att familjehem också är normalt. Berättelserna har en fördel med sitt litterära uttryck eftersom de skapar nyfikenhet hos så många fler och ger inblick i en annans vardag. Klara är en driven karaktär, med mycket mod och egen vilja. Jag kan känna igen mig i henne, men hon gör saker som jag inte kunde.
Bilderbokserien heter ”Klara bestämmer”, och varje bok börjar med raderna. ”Klara sex (eller sju år) tycker om att bestämma själv, men det är inte enkelt eftersom andra också bestämmer. Idag beslutar hon sig för (…)”, och sedan följer ett tema för boken. Det är både nischat och läsning som tilltalar alla, eftersom det är ämnen som alla kan känna igen sig i.”
Ålder: 3-6 år, men böckerna tilltalar alla åldrar.
19 april 2023
HAR DU GJORT SKILLNAD I ETT BARNS LIV? Lilla hjärtat vänföreningen vill inspirera och öppna hjärtan
Skriv ner din erfarenhet av hur Du varit viktig för ett barn och hur det gjorde skillnad, det kan vara som anhörig, kontaktperson, jourhem, familjehem eller stödfamilj. Skicka in din berättelse till info@lillahjartat.com senast den 1/5. Texterna som skickas in kommer att anonymiseras och användas här på våra sociala medier som inspiration så att fler blir engagerade vuxna. Vi lottar ut tre signerade exemplar av Hitta hem till er som deltar med en berättelse! Tagga vänner som du vet gjort en fin insats för barn så att även de kan delta
HJÄLP OSS ATT INSPIRERA FLER ATT ÖPPNA SITT HEM OCH VINN SIGNERADE EXEMPLAR AV ”HITTA HEM”!
Tävlingen avslutas 1/5
❥ Hitta hem hittar du i en bokhandel nära dig eller online!
17 april 2023
Lilla hjärtat vänförening första prioritet i allt vi gör är att främja ett gott samarbete mellan de vuxna i barnens liv. Det är vår övertygelse att samverkan och förståelse för de olika perspektiven är den bästa vägen till att få barnets bästa främst.14 april 2023
Landets socialtjänstkontor letar med ljus och lykta efter familjehem knutna till kommunerna att placera barn i. Hur kommer det sig att kommunerna har svårt att värva och behålla familjehem? De familjehem som kontaktar Lilla hjärtat vänförening gör det ofta utifrån förtvivlade situationer där socialtjänsten brister i sin samverkan med familjehemmet efter att ett barn blivit placerat. Hembesök, kompetensutveckling av familjehem, uppföljning, stöd och kontakt med barnen, ja, allt som ska hjälpa och peppa familjehemmen uteblir allt för ofta. Många familjehem söker sig då till konsulentstödda familjehemsföretag eller säger upp sina uppdrag. Detta i ett skede då landet har rekordmånga barn i behov av familjehem och resurser för att placera i ickeoffenligt knutna familjehem är som lägst. Istället för att värna om de familjehem som finns i offentlig regi ger man i många kommuner sämre betalt, drar ner på samverkan, stöd och kontakt med hemmen vilket gör att många fina familjehem inte mäktar med sina uppdrag. Önskan att hjälpa har inte blivit mindre, det är förutsättningarna som är svåra för dem som verkligen vill öppna sitt hjärta. Många familjehemsföräldrar som vänt sig till vår förening vittnar om mycket snabba kast, ofta i samband med att en ny handläggare tagit över. Som en blixt från klar ovan flyttas barnen mot sin och familjehemmens vilja, oftast till nya placeringar i nya familje- eller HVB-hem. Dessa familjehem vittnar om bristen på hjälp och stöd samt ett ointresse från barnens handläggare när det kommer till uppföljning av barnens välmående och utveckling. Familjehemmen har ofta haft ett långt och gott samarbete med socialtjänsten tidigare, men genom byte av handläggare förändras allt över en natt. Hur ska dessa familjehem våga stå till befogande i framtiden?Det familjehem gör för andras barn förtjänar ödmjukhet och beundran, inte osäkerhet och ensamhet i ett uppdrag som kräver god samverkan från kommun och socialtjänst. Ett omhändertagande genom LVU görs för barnets bästa, låt då även vården av familjehem från socialtjänstens sida genomsyras av detta!
9 april 2023
Vi är tacksamma för alla framsteg inom barnrätt men vi sörjer att framsteg för barnrätt sällan kommer förrän ett barn omkommer – trots att behoven länge varit kända. Först lex Bobby, därefter lex Lilla hjärtat, och nu förslag till en lex Tintin efter att pojken Tintin fick sätta livet till för att frågan om umgängen skulle hamna på den politiska agendan. Umgängen ska inte vara en rättighet för de vuxna, utan för barnet, på barnets villkor. Dessutom blir dessa lex-lagar sällan tillämpade eftersom implementeringen av dem i stort sett uteblivit efter ratificering. Detta till trots är vi många barnrättsorganisationer som välkomnar det nya lagförslag som ligger för en lex Tintin. Närstående till Tintin skriver på sociala medier: ”Vi måste få till lagändringar där barnens rättigheter alltid kommer först, framför förövarens (förälderns) rätt till umgänge. Inga fler barn ska behöva dö trots årtal av orosanmälningar från socialtjänsten, skolan, släktingar och grannar”. Rubriker i tidningen löd under veckan ”Lagändringar på gång efter Tintins död: ”Paradigmskifte”, vilket vi verkligen hoppas att det kommer att bli. Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall lät veta att en proposition nu läggs på riksdagens bord i fråga om att begränsa och förändra umgängesrätt kopplad till skyddat boende. Vi hade hoppats att formuleringen skulle lyda begränsat umgänge vid samtliga skeenden i ett barns liv, men hur formuleringen konkret ser ut återstår att se. Hon lät även veta att barnen som egna rättighetsbärare ska skrivas in i svensk lagstiftning, dvs, att barn alltid har rätt till sina föräldrar, men att det inte alltid är så att föräldrar har rätt till sina barn. För Tintin hade detta varit livsavgörande och säkrat hans liv. Vi i Lilla hjärtat vänförening hoppas innerligt att lex Tintin verkligen blir ett paradigmskifte för barns bästa, ALLA barns bästa, på skyddat boende eller ej.5 april 2023
Det har kommit in en önskan till Lilla hjärtat vänföreningens önskelåda! Familjehemsmamma Greta skrev till oss och berättade om alla familjens 7 barn, 2 biologiska och 5 ickebiologiska. I vanliga fall brukar familjen göra olika aktiviteter men sällan alla tillsammans och nu önskar familjehemmet en resa som passar dem alla. De yngre älskar Vargen och Bamse, lejon, krokodiler mm och de äldre barnen tycker om karuseller. En tripp till Kolmården skulle passa allas önskningar tror mamma Greta och det är väll klart att vi i Lilla hjärtat vänförening vill bistå med något som en hel familj kan spara i hjärtat och minnas länge, länge!
3 april 2023
TÄVLINGEN ÄR AVSLUTAD! Grattis till vinnarna nattazanewlife på Instagram och Ulla-britt Jonsson och Marie Danielsson på Facebook. Ni har vunnit varsin bok och biljett (som släpper in två personer) till filmen Den tysta flickan. Ni kommer att bli kontaktade via PM. Filmen har biopremiär den 7 april. Filmen är baserad på romanen Det tredje ljuset och är skriven av Claire Keegan. Den tysta och försummade flickan Cáit skickas bort från sitt dysfunktionella hem för att leva med ett familjehem under sommaren. På den irländska landsbygden börjar hon sakta blomma ut då hon möts av ömhet och kärlek som hon aldrig tidigare upplevt. Men i ett hem, till synes avsaknad av hemligheter, vilar en smärtsam sanning. En fåordig, poetisk pärla om sorg som hittar raka vägen in i hjärtat.Stort tack till www.lucky-dogs.se för samarbetet.
2 april 2023
Idag är det internationella barnboksdagen! En dag upprättad till minne av HC Andersen för att uppmärksamma litterater riktad till barn och unga, ett fantastiskt sätt att inspirera yngre att läsa. Enligt barnkonventionen, artikel 17, har alla barn rätt att ha tillgång till information på ett sätt som de förstår via exempelvis böcker, media och internet. I Lilla hjärtat vänföreningen värnar vi om familjevård och böcker i ämnen som riktar sig till barn. Det är som liten viktigt att kunna känna igen sig i, och känna sig delaktig i sin omgivning, med de som finns omkring en och även i den litteratur de som nattar en läser för att man ska somna gott. Högläsning för våra minsta är ett fantastiskt sätt att hjälpa barn att utvecklas, känna samvaro och trygghet. Och visst är denna dag ett fint tema? Skrivkonsten lyfter det som annars kanske skulle falla i glömska, sätter vingar på det vardagliga och lockar fantasin ut på äventyr. Medan världen förändras förblir berättarkonsten det ständiga nav som tolkar och sätter färg på det som sker runt omkring oss, som talar om vårat idag, för de som läser imorgon. Och små öron är de som lyssnar absolut mest.Här kan du hitta boktips inom ramen för familjehemsvård för både små och stora.
1 april 2023
Ge bort en gåva som visar omtanke. Hylla någon eller ge en minnesgåva via Swish eller bankgiro och få ett fint, personligt gåvobrev med påskmotiv! Gåvobevis är en present fylld av omtanke och kärlek där pengarna går till att förbättra villkoren och livet för familjehemsplacerade barn i Sverige. Med ett gåvobevis gör både du och mottagaren skillnad.Läs mer om detta här.
29 mars 2023
TÄVLING! Vinn bok och biljetter till filmen Den tysta flickan. Filmen har biopremiär den 7 april. Filmen är baserad på romanen Det tredje ljuset och är skriven av Claire Keegan. Den tysta och försummade flickan Cáit skickas bort från sitt dysfunktionella hem för att leva med ett familjehem under sommaren. På den irländska landsbygden börjar hon sakta blomma ut då hon möts av ömhet och kärlek som hon aldrig tidigare upplevt. Men i ett hem, till synes avsaknad av hemligheter, vilar en smärtsam sanning. En fåordig, poetisk pärla om sorg som hittar raka vägen in i hjärtat.Delta i tävlingen genom att tagga en vän och dela inlägget. Tre vinnare dras måndagen den 3 april. Lycka till!
26 mars 2023
Vem tar ansvar för barnperspektivet när barn flyttas? Samhällets, och därmed socialtjänstens ansvar är, att så långt det är möjligt motverka att barns goda anknytningar bryts och att barn får behålla viktiga relationer i sitt liv. När ett barns liv, hälsa och utveckling allvarligt hotas blir en flytt från hemmet ofrånkomlig. Även när ett akut ingripande är av nödvändigt och det bästa för ett barn på sikt, är det likväl ett trauma för barnet att byta miljö och flyttas, även ifrån en otrygg och skadlig anknytning. Konklusionerna i forskningsrapporter på ämnet är ekvivalenta: om ett barn vårdas i ett hem ifrån sina biologiska föräldrar, krävs det stora insatser med långsiktigt engagemang av de som träder in i deras ställe. När en flytt sker i ett ickeakut läge, behöver den ske varsamt för att ge barnet möjlighet att i sin egen takt skapa nya anknytningar. Det vilar således ett tungt ansvar på både socialtjänsten och familjehemmen vid omhändertagande och flytt av ett barn.Lilla hjärtat vänförening ser att arbetet med att trygga barnen och att bevara deras möjlighet till att behålla viktiga relationer i sina liv allvarligt brister. Vi ser dagligen hur lagstiftning tolkas, vänds och vrids för att passa de syften som den ytterst ansvariga vuxna vill göra gällande. I de fall vi blir kontaktade är det mycket sällan vuxna med yttersta ansvaret som har barnets bästa och rättigheter i fokus och det ger sig uttryck på många olika vis. Ett av de allvarligaste uttrycken för bristen på barnperspektivet anser vi är när barn flyttas till nya hem och nya miljöer snabbare än man normalt inskolar samma barn på en förskola, dvs. 1.5 veckor. Efter flytten saknar barnen i nästan alla fall vi följer möjlighet till att få ha kontakt med eller träffa sina ursprungliga anknytningar, om de inte är biologiska föräldrar. Vuxna tar beslut som inte är anpassade för barn, beslut som genomgripande påverkar barns hela liv och uppväxt.
Läs hela texten här.
20 mars 2023
Boktips! – ANNA WELIN – FÖR BARNETS BÄSTA. Anna Welin skriver om sin bok: ”Anna, du måste lova mig att ni aldrig flyttar hem honom om han inte får det bättre där än hos oss.” Orden kom från en familjehemsmamma som jag hade stort förtroende för. Svaret jag tvingades ge blev fröet till min fiktiva roman ”För barnets bästa”. ”Jag kommer att göra allt som står i min makt för att det ska bli så bra som möjligt både för både honom och för er, men några löften kan jag inte ge.”17 mars 2023
När vi syns som minst, arbetar vi som intensivast. I dagens samhälle med socialmedia kan man kanske tänka att bristen på uppdateringar indikerar stiltje, men vi hävdar bestämt att i vår förening gäller motsatsen! Därför vill vi passa på att gör ett litet inlägg så här en vanlig fredag och berätta för er om en bråkdel av allt det vi arbetar med precis just nu i Lilla hjärtat vänförening! Vi arbetar intensivt med barn i behov av hjälp, familjer som behöver råd och stöd i hur de bäst kämpar för barnens rättigheter, medverkan i rättsprocesser, skrivandet av nya viktiga artiklar, samarbete med våra allra mest engagerade och drivna advokater, uppbyggnaden av vår otroligt kompetenta arbetsgrupp av socionomer med lång och mångfasetterad erfarenhet, planeringar inför kommande möten med viktiga politiker, evenemang där barnens röster blir tydliga, nätverkande med andra viktiga aktörer i barnrättsarbetet, packa paket från vår webbshop och förbereda den med nya fina produkter som stödjer vår verksamhet, uppfylla Önskelådorna som skickas in till oss och sammanställa dem för publicering och mycket, mycket annat! Allt detta är fantastiskt att få vara del av och vi vill därför passa på att tacka alla våra följare som på olika sätt hjälper oss framåt i arbetet med alla barns rätt till en trygg barndom.12 mars 2023
Boktips! MELINDA JACOBS – HITTA HEM. Åttaåriga Bella ska flytta. Det har kommit tanter från Socialen och sagt att Bella måste bo hos en annan familj eftersom mamma inte kan ta hand om henne längre. Det spelar ingen roll att Bella tycker att hon kan ta hand om både sig själv och om sin mamma, hon måste åka ändå. Föräldrarna i det nya familjehemmet där hon ska bo är jättesnälla. Här finns ett fint rum, två systrar och en egen kanin åt Bella. Allt är egentligen perfekt. Om Bella bara inte saknade sin mamma så mycket…Läs hela boktipset här.
11 mars 2023
Guldbok, vilken fantastiskt bedrift! Vi i Lilla hjärtat vänföreningen är så stolta över vår ordförande Melinda Jacobs, som tillsammans med Minna Tunberger skrivit boken “Hon hette Esmeralda”.
Sedan år 2015 har bokförlaget Forum delat ut Guldböcker till de författare vars böcker sålt stora volymer i Sverige under gångna året. I år stod Melinda och Minna på tur för att ha skildrat den treåriga flickan Esmeraldas liv och öde sammanvävt med Melindas livshistoria. Vi som läsare får följa Melinda från barnsben med en önskan om att bli familjehem, till vuxen med egen familj där familjehemsbarn landar och växer upp i en trygg och kärleksfull famn.
Boken speglar de många faser i en människas liv som utgör den person vi är, hur viktig en trygg och säker uppväxt är för hur vi själva bemöter de omkring oss och hur vi formar våra egna barn. På ett känslofyllt och skirt sätt blottlägger boken många svåra ämnen såsom otrygghet, svåra förluster och utsatthet. Vi får följa hur en liten flicka blir ett objekt för vuxnas krav och önskningar, om hur hennes familjehemsmamma Melinda kämpade för hennes trygghet, en kamp som stod och föll när landets sociala skyddsnät svek både henne och Esmeralda. Lagar till trots gjorde inte socialtjänst och rättssystem vad de kunde för att Esmeralda skulle få växa upp trygg och säker i sitt familjehem, utan lät sig påverkas av talförda biologiska föräldrar vars livsval slutligen blev flickans död.
Boken är en otroligt gripande berättelse där två livsöden möts under tre år, en bok alla borde läsa för att få en kristallklar inblick i det system som alldeles ofta sviker när det behövs som mest. Trots dessa tunga ämnen ger boken en varm och hoppfull bild av Melindas kamp för att det som hände Esmeralda inte ska få hända igen. Vi får även ta del av det fina – kärleksfulla och varma – att ha familj och samtidigt vara familjehem. Lyckan och tillfredsställelsen av samvaro, om hur livspusslets alla bitar fogas ihop och om att öppna sitt hem och hjälpa de barn som behöver ett nytt hem ifrån sitt eget. Hon hette Esmeralda är en intrikat skildring av livets viktigaste ämnen sammanvävt på ett lättläst och medryckande sätt. Inte undra på att den vunnit Guldbokspriset.
10 mars 2023
Läs hela artikeln här.
2 mars 2023
Är så väldigt glad och stolt över min kommande barnbok Hitta hem som jag skrivit tillsammans med journalisten och författaren Marie Oskarsson. Det är berättelsen om Bella, en åttaårig flicka som inte längre kan bo med sin mamma och behöver därför flytta till en ny familj. Det spelar ingen roll att alla där är snälla, Bella måste bort därifrån. För vem ska ta hand om hennes mamma om inte Bella gör det?Den här berättelsen är skriven ur barnets perspektiv och ger en inblick i hur det kan kännas att vara familjehemsplacerad, den ger också en förståelse till alla barn som lever under trygga hemförhållanden.
Flera barn i varje skola bor med någon annan än sina biologiska föräldrar och med den här boken hoppas vi kunna få barn och vuxna att prata öppet om en ganska vanligt förekommande livssituation. Boken är en ljus berättelse som förhoppningsvis kan vara ett stöd för många barn oavsett om du är familjehemsplacerad eller inte. Boken släpps den 17 april men går att förhandsboka redan nu.
– Med kärlek Melinda
1 mars 2023
Boktips!Edward skriver: ”Jag började skriva på Familjeboken år 2007: idén om att skriva boken kom efter att jag tittat i flera böcker om hur barn blir till – och insett att det som stod där faktiskt inte stämde. Barn blir inte till för att en mamma och en pappa tycker om varandra. Nej, barn blir till för att ett ägg och en spermie möts. De som står för ägg respektive spermier är heller inte per automatik de som blir föräldrar. Jag tyckte även att det saknades skildringar av vad begreppet familj kan innebära och hur olika familjekonstellationer kan se ut. Och det var just det som boken ville lyfta fram: samkönade par, familjer utan barn, familjer med en vuxen, familjer med tre eller fler vuxna, adoption, donation, styvsyskon… Helt enkelt en bredare bild av vad en familj kan vara.
Boken kom ut för första gången 2008, med illustrationer av C. Kåberg. Sedan dess har den reviderats flera gånger, och tredje upplagan (som även gavs ut i Tyskland 2015) illustrerades av Johanna Arpiainen. Det är väldigt roligt att den fortfarande lånas/säljs i stor utsträckning – något jag tror visar på behovet av fler barnböcker med en medvetenhet om att familjer kan se olika ut.”
26 februari 2023
Manifestation #LexTintin. Det har bara gått några veckor, men debatten har svalnat och det mediala intresset som bortblåst. Fokus ligger bara i detta nu, skildrar bara det som alldeles nyss har hänt, utan att ge en tanke åt det man skrev om igår. Istället för att ta fasta på det viktiga i det man skrev om igår jagar man vidare efter nästa sensationsämne, och arbetet för förändring uteblir, ett arbete som måste till för att detta fasansfulla inte ska hända igen. För hända igen har det gjort, alldeles för många gånger. En liten pojke dog i samband med ett umgänge. Han finns inte mer och allt det han kunde ha blivit har slocknat. Har landets politiker, myndighetsutövare och media verkligen så kort intressespan att de inte orkar förfasa sig mer än någon kort sekund? Inte konstigt att saker och ting får fortgå och ingenting händer.
Samtidigt – året runt – påtvingas otaliga barn att träffa en vårdnadshavare som begått brott mot nära och kära, eller till och med barnet självt. Ingen verkar bry sig för det mediala sensationsvärdet i detta är inte stort nog. Ingen bryr sig förrän nästa gång ett barn dör och media åter blåser upp rubriker om händelsen som om det vore helt unikt, en nyhet som i bästa fall får medialt fokus några dagar, för att sedan glömmas bort åter igen. Vuxna kräver umgänge, och barn måste infoga sig oavsett hur mkt det skadar deras psykiska hälsa och mentala utveckling. Vi skulle aldrig kräva att en vuxen skulle sitta och sällskapa med sin våldtäktsman ett antal timmar i månaden, eller en knivskadad med sin förövare. Men barn tvingas in i rum, med och utan övervakning, där vårdnadshavaren som utfört dåd, sitter. Om och om igen. I bästa fall är det ett rum på socialtjänsten. I värsta fall är det hemma hos förövaren under en hel, obevakad helg. Barn är sin egen individ med egna rättigheter heter det så vackert, på papper. Men det är inte så i praktiken, inte i verkligheten. Den som ska älska dig, rå om att du har det tryggt och bra, som du kallar mamma eller pappa, är den du helst av allt inte vill träffa, men vuxna med auktoritet och lagen på sin sida säger att det måste du visst. Hur kan det ens vara möjligt? Men såhär har det alltid varit. Barn genomgår år efter år detta rättsövergrepp. För det är just vad det är, ett omänskligt rättsövergrepp, när vuxna å ena sidan säger att alla barn har lika värde och är individuella rättsbärare, men å andra sidan säger att detta bara gäller så länge inte en vuxen kräver något annat. Detta är en lättlöst paradox kan man tycka, men än till dagens datum år 2023 har ingen vuxen haft tid eller ork att ändra på detta. Än idag tvingas barn till umgängen de inte vill vara på, ett måste som inte bara traumatiserar för stunden, utan färgar ett barns hela existens. Detta måste gör att det trauma barnet upplevt i sitt hem instiftas på nytt varje gång det tvingas till ett umgänge, gör att barnet backar i utvecklingen av ren rädsla, blir utåtagerande och samtidigt inneslutet, lever med en ständig osäkerhet som färgar allt och alla runt omkring. Hur ska ett barn någonsin kunna våga lita på en vuxen människa igen? Rättssäkerhet är ett ord Sverige som land gärna trumpetar med men som är långt från realitet och verklighet. Vi måste göra det bättre för landets barn. Vi kan inte ha ett rättssystem som enligt lag skickar ut poliser efter barn, inte för att säkerställa deras säkerhet, utan för att hämta dem till sina förövare när de kräver sin umgängesrätt.
25 februari 2023
Sekretess enligt SoL – Socialtjänstlagen – 14 kap §1
Kan sekretessen bli ett hinder för barns säkerhet?
Enligt SoL 14 kap §1 har vissa myndigheter och yrkesverksamma skyldighet att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Socialnämnden bör erbjuda barnet, vårdnadshavaren och den som gjort anmälan ett möte om det med hänsyn till barnets bästa är lämpligt. I samma laghänvisning går även att läsa att socialnämnden får informera den som gjort anmälan enligt §1 om att utredningen har inletts, inte har inletts eller redan pågår.
Dessa bör och får ger stort tolkningsutrymme och inga som helst krav finns på socialtjänsten gentemot en rapportör som omfattas av 14 kap §1. Myndigheter och yrkesverksamma som ovan nämnt är stora samhällsapparater med, i många fall, gedigen insyn i människors liv. Lagen om anmälningsskyldighet ska finnas där som ett tryggt skyddsnät för barnen. Men fungerar det verkligen helt optimalt i realiteten? Vad vore skillnaden för en utredning om det även öppnade upp för ett samarbete mellan anmälaren (endast om denna omfattas av lagen) och socialtjänsten för barns trygghet och säkerhet?
Skyldigheter men inte krav på samarbete?
Sekretessen som omfattar myndigheter och yrkesverksamma aktörer hävs när en anställd känner oro för att ett barn far illa och en orosanmälan ska omgående skickas in. Krav på återkoppling och samverkan saknas från socialtjänsten, vad får det för konsekvenser och hur påverkar det barnet? Flera av aktörerna som omfattas av lagen om anmälningsskyldighet har långvarig och kontinuerlig kontakt med ”klienter” och har en god insyn i personernas liv.
Ett exempel är Kriminalvården som kan ha veckovis kontakt med klienter som är dömda i frihet och har, genom kontinuerliga samtal, stor insyn i klientens liv. Inte minst att dessa personer har blivit lagförda så är det heller inte helt ovanligt att kriminalvårdsklienter har missbruksproblem och/eller allvarlig psykisk ohälsa, och inte helt sällan i kombination med barn boende i hemmet. En orosanmälan ska upprättas och skickas in vid oro för barnen och när nytillkomna uppgifter som förstärker oron inkommer så ska ytterligare anmälan skickas in. Potentiellt skulle nya uppgifter kunna inkomma veckovis för en person som går på kontinuerliga möten på Kriminalvården. Kanske har nya droger använts? Eller att personen har berättat om ett tidigare brott som begåtts? Eller att hen lämnar barnen hemma när hen är ute och begår brott? Att veckovis lämna in en ny orosanmälan till socialtjänsten är knappt görligt med tanke på den volym klienter man träffar.
Skulle däremot en orosanmälan öppna upp för ett samarbete innefattande till exempel gemensamma möten, samtal etcetera gällande föräldern så skulle aktörerna gemensamt kunna arbeta för barnens bästa. I dagsläget ser inte realiteten ut så utan ett sekretesshävande krävs av föräldern för att orosanmälan skulle öppna upp för en tvåvägskommunikation. När myndigheter blir isolerade öar, som det lätt kan bli när sekretessen står i vägen, är risken stor att viktig information uteblir som kan vara betydande för barns säkerhet och trygghet.
Ärenden som exempel:
Ett uppmärksammat fall som kan stationeras som exempel där ett samarbete mellan anmälaren som omfattas av SoL 14 kap §1 och socialtjänsten skulle kunnat underlätta utredningen och kanske spara barnen från att växa upp under dåliga förhållanden. Det gäller en syskonskara som i 12 års tid larmade skolpersonalen om sin pappa som upprepat utsatte dem för tortyrliknande våld, sexuella övergrepp och fysisk och psykisk misshandel och kontroll. Skolan som gång på gång lämnade orosanmälan till socialtjänsten, för vad kan skolan som upplever oro mer göra? Skolans personal vittnade om att de inte ville vara i samma rum som pappan ensamma för att de ansåg honom obehaglig. Som trots sin egen uppfattning om pappan behövde släppa hem barnen till honom varje dag och hade ett enda verktyg för att hjälpa och skydda dem – orosanmälan. Understrykas ska göra att orosanmälan är ett bra instrument men exemplet ovan visar tydligt att orosanmälan inte är tillräckligt utan borde kompletteras med ett mer djupgående samarbete mellan anmälaren och socialtjänsten, för att skydda barnen.
Var ligger egentligen problematiken?
Socialtjänsten har sekretess gällande barnen och har inga skyldigheter att meddela rapportören hur utredningen fortlöper eller om den ens är initierad, trots att det i lagen står att socialtjänsten kan återkoppla om utredningen är initierad eller inte. Att skolan, i detta ärende, hade lämnat in ett 20-tal utredningar till socialtjänsten, kan antas vara toppen av isberget då barnen i 12 år hade berättat om olika incidenter för skolan.
Blir man som rapportör härdad och lägger ribban i varje enskilt ärende?
När man är anmälningsskyldig enligt lag men sällan får någon återkoppling eller ser någon konkret förändring, hur påverkar detta? Exempelvis när det ena barnet berättade om att pappan hade bilder på nakna barn i datorn och att han vill att barnet skulle göra saker med hans kön, kan en anmälan absolut antas ha skickats in. Man kan då ställa sig frågan om, när barnet kommer till skolan nästa dag med en bula i pannan och säger att hen inte får lov att säga vad som hänt för då ger pappa utegångsförbud – blir då personalen härdade av barnets historier och anser att en orosanmälan redan skickats in med allvarligare karaktär? I artikeln går att läsa att skolan har struntat i att rapportera flertalet gånger de upptäckt tecken på våld. Är det en uppgivenhet som kommer till? Om ingen förändring till synes sker i barnens liv hur ska de motiveras till att fortsätta skicka in anmälningar?
Vad skulle ett förslag på förändring kunna vara?
När socialtjänsten mottar en anmälan en anmälningspliktig aktör så borde ett direkt samarbete initieras med barnens säkerhet och trygghet i fokus. Här finns då utrymme för skolan att rapportera även de ”mindre” incidenterna och det vardagliga som så lätt kan bli slentrian för skolan och som tillslut inte leder till en ny orosanmälan. Låt säga att socialtjänsten har kontinuerlig kontakt med skolan och andra anmälningsskyldiga aktörer under tiden som utredningen pågår – med all säkerhet så hade viktig information kommit upp till ytan och inte fallit mellan stolarna. Dessutom finns utrymme för socialtjänsten att efterfråga sådant man är intresserad av för att leda utredningen framåt.
Ett inledande samarbete med anmälaren och socialtjänsten ger utrymme att även berätta om det vardagliga händelserna. Samarbetet borde föregås av kontinuerliga möten eller samtal för utrymme till komplettering av anmälan samt information om hur socialtjänsten arbetar med utredningen. I många ärenden finns det flera anmälare, där vissa har mer insyn i föräldrarnas liv och vissa i barnens liv. Att då kunna bygga pusslet tillsammans genom utredningen för att säkra tryggheten för barnen.
I ovannämnda fall hade socialtjänsten inte utrett 11 av de anmälningar som kommit in från skolan. Kommer anmälningar kontinuerligt i samma ärende men med ny information så ses kanske den redan öppna utredningen som tillräcklig för socialtjänsten. Jag vill mena att ett samarbete med kontinuerlig kontakt med anmälaren skulle kunna minimera risken för att vissa anmälningar inte omhändertas. Anmälningspliktiga aktörer har stark sekretess som i så fall skulle skydda barnen tillräckligt. Barnen som skyddas av sekretess när en anmälan har lämnats in kan många gånger stjälpa vidare utredning är min uppfattning. Viktigt att tillägga att barn ska skyddas med sekretess när privatpersoner eller annan aktör utan anmälningsplikt gör en anmälan, i dessa fall skyddar sekretessen barnet från insyn i dess liv.
22 februari 2023
Idag är det Internationella Brottsofferdagen! Sedan 2002 har Brottsoffermyndigheten samarbetat med ett stort antal ideella organisationer som uppmärksammar dagen på olika sätt. Dagen är till för att belysa brottsoffrens situation och att sprida kunskap om de ideella organisationer som arbetar med och bland brottsoffer. I Lilla hjärtat vänförening får vi in många barnfall där en eller båda vårdnadshavarna har utsatt varandra och barnet för fysiskt och psykiskt våld. Barn är till skillnad från vuxna det enda offret i vårt land som tvingas att bo, leva och ha umgänge med sina förövare. Med Lex lilla hjärtat som instiftades som lag sommaren 2022 kom vi en bra bit på vägen för att bekämpa brott mot barn och unga, men sålänge våra myndigheter inte implementerar våra lagar i alla led, kommer barn även i fortsättningen att få bevittna och bli offer för våld, i och utanför hemmet. Vikten av att orosanmäla till socialtjänsten är vital! Att agera är att bry sig. Alla barn är alla vuxnas ansvar.20 februari 2023
Idag är världsdagen för social rättvisa, en dag instiftad av FN för att understryka betydelsen av kampen mot orättvisor. Social rättvisa kan summeras som möjligheten för människor att nå sin fulla potential i samhället de lever i. I ett socialt rättvist samhälle har man ett jämlikt och gemensamt ansvar för varandras välbefinnande och den enskilda människans behov av hjälp och stöd. Vi har långt kvar innan Sverige med rätt kan kalla sig socialt rättvist, och vi är många organisationer som arbetar för alla barns rätt till trygghet och rättssäkerhet under sina uppväxter. Tack till alla våra följare som intresserar er för dessa ämnen och följer vårt arbete. Alla barn är alla vuxnas ansvar.19 februari 2023
Vi är så stolta att presentera vår fina advokatpool och alla de advokater och biträdande jurister som ställt upp att samarbeta med oss! Ett extra stort och varm tack till advokatpoolens senaste tillskott från Kvinnojuristen advokat Vinita Qvist och biträdande jurist Mariam Ghazaryan. Lilla hjärtat vänförening hjälper i huvudsak – men inte uteslutande – familjehem med rådgivning, stöd och hjälp kring juridiska frågor som rör barns och familjehems rättigheter. De som söker hjälp hos oss vill ofta förstå sin situation, vilka rättigheter de har och få stöd i kontakt med myndigheter. Allt arbete vi gör i Lilla hjärtat vänförening gör vi ideellt, inklusive detta.
16 februari 2023
BARNET SOM RÄTTIGHETSBÄRARE – RÄTTEN TILL ETT ENGAGERAT OMBUD. Vi är inte starkare än vår svagaste länk, därför borde vi i vårt samhälle värna om de allra svagaste rösterna, barnens. Barn som lever i olika former av utsatthet riskerar att fara väldigt illa, om de inte har turen att få sina behov och rättigheter tillgodosedda. Ordet tur använder vi, eftersom det i verkligheten ofta handlar om just tur, snarare än den lagstiftade rätt barn har att få sin röst hörd.Lilla hjärtat vänförening har vi under våra verksamma år fått en tydlig bild av återkommande brister i det system som ska skydda barn och unga. Advokater, socionomer, familjehem, barnrättsorganisationer, vård- och skolpersonal är några av dem som instämmer och intygar att de ofta stöter på denna verklighet. Det är lätt att låta som en rättshaverist när man talar om dessa ämnen, men faktum är att vi alla, utan tvivel, kan slå fast att barnens röster förblir svaga i de sammanhang som berör dem.
Sverige har i många avseenden en stark lagstiftning kring barns rättigheter och har i närtid även fått tillskottet Lex Lilla hjärtat – barns bästa när LVU upphör. Svensk lag klargör tydligt, att barn är individer och rättsbärare, men i praktiken behandlas de inte som sådana. De lagar vi har som ska värna om barnen, lämnar dessvärre alltför stort utrymme för individuell tolkning. Två olika handläggare kan fatta diametralt olika beslut i ett och samma fall med bara några veckors mellanrum. Så länge socialnämnden godkänner det som läggs framför dem – vilket ofta är fallet – finns det inte mycket att sätta emot. När det saknas någon som har laglig rätt att stå på barnets sida, tillämpas lagarna godtyckligt, och sekretessen gör insyn omöjlig. Detta är inte rättssäkert.
16 februari 2023
Lilla hjärtat vänförening välkomnar en ny skribent till vårt team! Hon har en lång och gedigen erfarenhet av att arbeta med de vuxna som lever med barn i särskild utsatthet. I sitt yrka har hon sett mycket av det som brister i myndigheternas och lagstiftningens ansvar att verka som ett skyddsnät för barnen. Det här är den första texten på temat om hur vårt skyddsnät faktiskt brister och lämnar barn utan rätt hjälp och insatser. 12 februari 2023
8 februari 2023
Torsdag den 9 februari hålls manifestation #LEXTINTIN 
Stockholm på Medborgarplatsen 
17. 00 – 19.00 (kom gärna i god tid innan avsatt starttid).
5 februari 2023
5 februari 2023
SVT Dokumentär – Julia har alltid pratat om sin uppväxt som en lycklig tid, att vara ett biologiskt barn i en fosterfamilj. Men något skaver, för allt var inte bara ljust. I den här filmen får vi följa med Julia när hon träffar sina föräldrar och fostersyskon idag. Det blir en gemensam resa tillbaka i tiden, ett möte med omskakande händelser som förändrade deras liv för över trettio år sedan. Historier om kärlek som växer men som hotas att gå sönder när de står inför myndigheters beslut. Barnen står i centrum i den här berättelsen och om ett system där man får älska, men inte för mycket. Dokumentärfilm av Julia Dinome som berättar:
Du hittar dokumentären på SVT play och länken finns även här.
6 februari 2023
Vi är så glada att kunna meddela att vi nu är en förening som fått 90-kontos kvalitetsstämpel som talar om att vi bedriver en etiskt och ansvarsfull insamlingsverksamhet där minst 75 % av föreningens totala intäkter ska gå till ändamålet. Såsom vi arbetar idag går 100% av våra totala intäkter till föreningens ändamål och det ämnar vi fortsätta med. Att beviljas ett 90-konto är även ett kvalitetsbevis på att vi effektivt och seriöst hanterar våra givares pengar. Vi kommer årligen att granskas av Svensk Insamlingskontroll. Svensk Insamlingskontroll granskar även hela vår verksamhet, vilket ökar vår transparens gentemot våra givare. Vi vill att ni som givare ska ha en bra insyn i vår verksamhet och ett 90-konto bidrar till detta mål. Att få ett 90-konto är ett fantastiskt erkännande för oss, en ny milstolpe i vår förenings utveckling har passerats.4 februari 2023
Hot och våld när man är på sin arbetsplats för att utföra sitt arbete, vem vill arbeta under sådana förhållande? Är det ens möjligt att fatta rätt beslut under sådana omständigheter? Hot, våld och kränkningar blir en allt större del av socialsekreterarnas vardag och socialtjänstens pressade ekonomi ska numera även innefatta väktare på kontoren. Socialtjänstens uppdrag är att arbeta med de ämnen som står människan närmast; ekonomi, hälsa och familj. Inte allt för sällan utsätts både socialtjänsten och dess medarbetare för aggression, hot, kränkningar och våld. Handläggare blir överfallna under och utanför arbetstid. Inte bara de själva utan deras barn och respektive hotas. Stundtals går det så långt att socialhandläggare och deras familjer får fly sina hem och kommuner för att leva under skyddad identitet.3 februari 2023
Välkommen på release för ny barnbok!1 februari 2023
BLÅMÄRKEN FÅR VI ALLA – hur mycket krävs för att skydda ett barn? av Monica Dahlström-Lannes. Med omfattande kunskap och gediget engagemang som verksam polis, författare, debattör, föreläsare och rådgivare i nästan 40 år med fokus på barns rätt och rättigheter har Monica Dahlström-Lannes skrivit denna bok. Den är baserad på granskare av utredningar och konsekvenser av vuxnas och myndigheters stundtals undermåliga insatser – vårdnadshaveriet. På ett tydligt och överskådligt sätt skriver hon om barnens utsatthet och återger barnens berättelser, anmälarens situation, mammornas reflektioner, polisutredningarnas kvalitet och funktion; vilket rättsskydd och vilken rättssäkerhet som råder liksom massmedias roll. Allt är förankrat i verkligheten, där Monica Dahlström-Lannes själv varit med och utrett som myndighetsperson.
Boken visar upp en verklighet många stöter på som söker hjälp för sina barn. Från verkliga fall visar Monica Dahlström-Lannes hur domstolar, polis och socialtjänst konsekvent ignorerar barnets berättelser och även föräldern som vill försvara sitt barn och dess berättelse. Även läkarintyg, orosanmälningar från anhöriga, skola och vård samt även fotografisk bevisning ignoreras och barnen blir ännu en gång offer. I flera av de falls om presenteras i boken slutar det med att den förälder som försöker hjälpa sitt barn mister vårdnaden till barnets andra förälder, förövaren. Boken är även fylld med förslag till åtgärder och bjuder inte bara på mörker, utan även en trygghet i att det finns många vuxna i landet som är villiga att kämpa för sina barn.
Monica berättar: Alla barn behöver trygghet för att utvecklas till självständiga och starka individer. Barn som utsätts för våld, sexuella övergrepp eller andra kränkningar måste få hjälp. Sedan 80-talet har jag mött traumatiserade barn. Många har mist sin starkaste anknytning. Den person som stod för trygghet, tillit, tröst och stöd. I min första bok ”Mot dessa våra minsta” (Rädda Barnen) skrev jag om hur samhället kan möta dessa barn och myndigheter utreda på ett barnfokuserat sätt. I ”Blåmärken får vi alla” beskriver jag vårdnadshaverier och myndigheters brist på kunskap och sunt förnuft. Jag kallar det myndigheters övergrepp på barn när direkt felaktiga beslut drabbar dessa barn.
Lilla Esmeraldas död skakade om ett helt land. Hon som hade sin trygghet och anknytning till familjehemmet hos Melinda. Nu har det hänt igen. En 8-årig pojke är mördad av sin pappa. Denna gång slog myndigheter larm, men domstolen brast.
Trots forskning och kunskap har debattvågorna gått höga. Man måste kunna diskutera flera saker samtidigt: Vissa barn måste omhändertas och placeras. Andra omhändertas av socialtjänsten på felaktiga grunder.
Den som är dömd för vålds- och sexualbrott får inte arbeta med andras barn, men kan få hela vårdnaden om sina egna. Var finns logiken?
Det är dessa barn jag skriver om i min bok.
30 januari 2023
Åren går men du är ständigt lika närvarande. Vi i Lilla hjärtat vänförening arbetar dagligen för att göra Sverige till ett säkrare land för barn att bo och växa upp i. Opinionen är väckt och debatten är levande, fler barns öden har uppmärksammats.
Vi lever i ett land där dömda personer nekas att arbeta med andras barn men kan få hela vårdnaden om sina egna. Tänk att de enda våldsoffren i vårt land som tvingas till att ha umgänge och leva med sina förövare är barn. Och tänk, det finns poliser som måste hämta barn för att genomföra umgängen, men de har inte mandat att skydda dem mot tvång. Tänk att det var först med Lex Lilla hjärtat som det blev lag att föräldrar ska drogtestas innan de kan få vårdnaden tillbaka för sina barn! När du förlorade ditt liv förfasades många över hur det var möjligt att detta kunde ske och ändå har det har hänt flera gånger därefter. Sanningen är att varningssignalerna både fanns och finns – hela tiden. När ska dessa signaler tas på allvar av behöriga instanser?
Den tunga sanningen är att du kunde räddats om kompetensen funnits, om lagarna efterföljts, om ditt ombud varit på din sida samt om domstolen haft den kunskap de behövt för att förstå hur missbruk och våldskapital påverkar människor. Det är hjärtskärande att barn inte får den trygghet de ska ha, att det finns vuxna som av olika skäl sätter sig själva före sina barn. Det finns ingen värdighet i att upprätthålla fasaden av ett system som inte fungerar. Det finns gedigen forskning, oräkneliga professionella utredningar som visar på vad och hur vi kan förändra. Vi måste alla hjälpa till att ta fram och genomföra en strategi för att förhindra att barn far illa. Politiker måste avsätta tillräckliga resurser för att barns rättigheter ska kunna införlivas, genom hela vårdkedjan, det ska fungera i praktiken – inte bara låta bra på papper.
Idag är en smärtsam dag. Vi minns dig Esmeralda som vi lärt känna genom din familjehemsmamma, vår ordförande. Vi arbetar varje dag för barns rättigheter och strävar idogt för att bättra det som felar i vårt samhälle. Vi gör det för att hedra och minnas dig, och för att göra framtiden lite ljusare för alla våra barn.
30 januari 2023
Tre år sedan…
När du dog, dog även en del av mig, med dig. En del av alla oss i familjen.
Den enkla vägen hade varit att stanna i mörkret.
Men jag valde livet och att ditt öde behövde berättas. Jag valde att bli din röst. För att uppmärksamma, belysa och framförallt undvika liknande händelser.
Vi jobbar på allt vi kan i föreningen i ditt namn, i din anda och ofta känns du så närvarande.
Ytterligare en gång har samhället svikit ett barn, Tintin, som nyligen miste livet. Jag vill tro att ni barn delar moln var ni nu än är.
Din död har bland annat lärt mig hur jag vill leva resten av mitt liv med min familj och mina vänner.
Att värdesätta varenda dag även om det är en dålig sådan. Att känna tacksamhet och glädje även i det lilla.
Jag står vid din minnessten idag med lilla Izadora. En vecka och tre dagar gammal.
Livet gick vidare fast jag för drygt tre år sen trodde det va omöjligt. Hon är ett kärleksfullt exempel på att lycka kan existera trots att hjärtat en gång varit i smulor bara vi har mod att våga.
Jag saknar dig varje minut älskade Esmeralda
– Melinda Jacobs
26 januari 2023
Boktips!20 januari 2023
Flera aktörer har länge önskat att barnrättsperspektivet i utredningar och rättsprocesser måste stärkas. Det finns flertalet förslag för att uppfylla barnets rättigheter vid tvister om vårdnad, boende och umgänge. Barnombudsmannen har exempelvis listat de nedanstående punkterna som förslag på hur detta skulle kunna gå till.
· Ge barnet ställning som part i mål och ärenden om vårdnad, boende och umgänge och inför därmed möjlighet för barnet att få ett eget ombud i processen som enbart för barnets talan.
· Inget barn ska mot sin vilja tvingas till umgänge med eller boende hos sin förövare. När det finns uppgifter om våld mot en förälder eller barnet själv måste barnets absoluta rätt till skydd från våld väga tyngst.
· Stärk kompetensen hos domstolarna när det gäller barn och barns rättigheter. Stärk också kompetensen om hur våld påverkar barn.
· Säkerställ barnets delaktighet i hela processen. Barnet ska skyddas i rättsprocessen och inte från processen. Barnet ska skyddas i domstolen och inte från domstolen. Vi har fina lagar i Sverie som ska tillgodoses barns rättigheter men vi behöver förbättra dem ytterligare och framförallt se till så att kunskapen och resurserna finns för att kunna tillämpa dem i praktiken.
När barn far illa som i fallet med #lextintin handlar inte om tillfälligheter eller enskilda felbedömningar utan om fel i vårt rättssystem och myndighetsutövning. Det är inget nytt problem och det är på intet sätt något som legat gömt i dunkel – många, starka röster har stått upp för barnen. Utredningar och rapporter går att stapla i höga torn – papper fyllda med stora och viktiga ord men de kommer aldrig göra skillnad för dem det berör om vi inte driver igenom förändringarna – på riktigt!
På söndag kommer människor i hela Sverige samlas för att sluta upp bakom #lextintin, ett initiativ taget för att sätta stopp för barns utsatthet. Du kan ansluta dig till de fysiska manifestationerna eller delta online!
Följ Lextintin på facebook och instagram, länkar finns i stories. @advokatbyranonnela text i sin helhet hittar du på vår hemsida. Lilla hjärtat vänförening i stolt samarbete med Lex Tintin
13 januari 2023
Tvångsumgänge, med förövare. Enligt barnkonventionen är ett barn sin egen person och sin egna individ. De har rätten att få framföra sina åsikter och bli hörda, och likväl är barn de enda brottsoffer som tvingas till umgänge med sina förövare. Sverige har redan haft ett fall där en kvinna från skyddat boende blev mördad på väg till ett umgänge med sitt barn, av den man hon och barnet skyddades ifrån. I närtid misstänks en 8-årig pojke ha förorsakats av sin pappa vid ett umgänge, en man med dokumenterad bristande omsorgsförmåga av sitt barn. I Lilla hjärtat vänförening har vi haft en pojke som var så rädd för sina föräldrar att man hade väktare under de påtvingade umgängena, umgängen som fick pojken att må fysiskt och psykiskt dåligt. Umgängen med de som dömts för misshandel av honom. Han fick sömnproblem och var livrädd för att bli kidnappad, en rädsla så stor att skolan skapade en utrymningsplan för pojken om föräldrarna skulle dyka upp. Vi har även hjälpt ett barn som varit så rädd för sina föräldrar att socialtjänsten slutligen valde att genomföra umgängen via webbkamera istället för i lokal, webbumgängen där barnet satt dubbelvikt och grät av rädsla för sina föräldrar. Likväl skulle dessa umgängen fortgå.
Kvinnojouren i Lund skriver i sin rapport “Inget kommer att ändras förrän några barn dör”:
I Sverige lever cirka 200 000 barn med upplevelser av våld i nära relation och lever i hem där en närstående vuxen utövar våld. Under 2021 anmäldes 24 310 misshandelsbrott riktade mot barn under 18 år, vilket utgör 30 procent av samtliga misshandelsbrott i landet det året. Mörkertalen är stora och man räknar med att ungefär 80 procent av allt våld aldrig anmäls.
Únizon skriver:
Jämställdhetsmyndighetens granskning ”Uppgifter om våld är inget undantag” av 814 tingsrättsdomar gällande vårdnad, boende och umgänge visar att i 64 procent av fallen framkommer uppgifter om våld och övergrepp. Men domstolarna har i många fall inte vägt in dessa uppgifter i besluten.
I jämställdhetsmyndighetens rapport kan man även läsa om hur domstolar endast genomfört riskbedömningar i 69% av de mål de haft på sitt bord. I de bedömningar som gjorts saknas många gånger ett sammanhang eller systematik för hur de blir utförda. Våld i nära relation avfärdas dessutom många gånger i domstolen på grund av att uppgifterna inte kan styrkas trots att dessa beskrivningskrav inte ens finns. Uppgifter om våld kan bli förbisedda på ett flertal sätt såsom i utredningar som familjerätten lämnar till domstolen och att domstolen väljer att inte hörsamma det våld som beskrivs i utredningarna på grund av att man inte gör någon riskbedömning. Detta drabbar alla de barn som har våld i sin hemmiljö och konsekvensen är att våldet får fortgå. Jämställdhetsmyndighetens rapport lyfter även det faktum att en eller flera parter i mål kan påtala och berättat om våld men att dessa uppgifter senare inte framkommer i domstolen och inte heller om en förälder är dömd för brott. Likt socialtjänsten fokuserar domstolarna i mycket hög grad på det som i standardiserade termer kallas för samarbetssvårigheter istället för uppgifter om våld.
Ett väldokumenterat fall av umgänge är Esmeralda som tvingades till umgängen med sina föräldrar inför sin hemflytt, föräldrar med kriminellt förflutet. Socialtjänst, familjehemsföräldrar och närstående såg hur dåligt hon mådde av dessa umgängen men likväl skulle de fortsätta, dessutom med tätare frekvens och längre tillfällen. Varför är barnets bästa och barnperspektivet så frånvarande i alla dessa beslut om umgänge?
11 januari 2023
Önskelådan: Sonjas resa
Familjehemsmamma Sonja skrev till oss och berättade om alla sina 7 barn, biologiska och ickebiologiska som alla är högt älskade. Några av familjehemsbarnen har haft en extra tuff start i livet och nu har de i familjehemmet fått upptäcka roligheter man kan ha på fritiden såsom att åka karuseller. Sonja ville väldigt gärna ta sin familj på semester till ett lyxigt hotell och få åka karuseller med sina barn. Sonja och hennes man vill väldigt gärna bygga upp en fin minnesbank till barnen med roliga upplevelser att se tillbaka på när de blir stora. Det vill vi i Lilla hjärtat vänförening väldigt gärna hjälpa till med och skickade hela familjen till Gröna Lund.
9 januari 2023
Ännu en kväll och min huvudkudde är fylld av barn i olika åldrar och de vuxna som kämpar för dem. Jag önskar återigen att jag haft ett trollspö eller kanske någon annan magisk kraft som kunde göra allt bra igen. Något som kunde få barnen att bli hörda. Vet barn alltid vad som är deras bästa? Nej, det gör de inte. Inte ens vuxna kan med enkelhet bortse från lojalitet, påverkan, manipulation, rädsla och välja vad som är bäst. Alla föräldrar vet att barn ofta vill annat än vad som är deras bästa. Några av oss vet också – av erfarenhet – att lojaliteten hos barn är stark. Några av oss har sett sina barn krossas under sin lojalitet, men ändå stått kvar och givit nya chanser. Ibland måste vi låta barnen möta sina rädslor och svårigheter. Ibland måste vi till och med uppmana dem att utmana sig själva och gå emot sina rädslor. Andra gånger är det tid att skydda dem med allt vi har. Det finns svåra saker i livet man som människa behöver lära sig hantera och andra saker man aldrig ska behöva bära – särkilt inte som barn.
Jag önskar att jag kunde hänvisa de här barnen och deras anhöriga till ett riktigt duktigt team. Ett team med god kunskap kring barn, ett team med barnets bästa i fokus, ett team som såg lösningar och insatser. Ett team som inte var pressat av varken ekonomi eller arbetsbelastning, som visste att barndomen i den här generationen är hur vi bygger allas vår framtid. Ett team som kunde arbeta tryggt och luta sig mot en fungerande lagstiftning och en domstol med god kännedom om barn och deras behov.
Jag tänker att jag borde skicka ännu ett tröstande sms till den unga pojken på HVB-hem, familjehemmet som miste alla tre syskonen i helgen, farföräldrarna som nekas all möjlighet till kontakt – trots att de är hela hans liv, familjehems storasystern som snart måste säga adjö till den lilla pojken som levt med dem under flera år, barnet som snart ska utvisas, pojken flyttades hem till en förälder dömd för misshandel, familjehemmet som miste sin placering under ett umgänge och aldrig fick säga adjö… Listan är lång. Min huvudkudde är full av barn som behöver bli lyssnade på. Varför är det så svårt för barnen att få sin röst hörd?
8 januari 2023
Vi fick i veckan en donation från Leia 8 år, vars mamma skriver såhär:
Leia 8 år började tillverka änglar och tillsammans med sin mamma (jag) kom vi på att vi skulle sälja dom o skänka en del av summan till att hjälpa barn. Eftersom jag har varit väldigt engagerad i Esmeraldas öde så har det ju inte undgått Leia. Tillsammans bestämde vi att vi skulle skänka till förmån för barn i familjehem.
Vi i Lilla hjärtat vänförening blev så glada över att se ett sådant fantastiskt engagemang och skickar ett extra stort och varmt tack till Leia och hennes mamma 💝💝 Det värmer att se hur folk engagerar sig i dessa viktiga ämnen.
6 januari 2023
Lilla hjärtat vänförening vill tipsa om ett mycket intressant podd – Socialtjänstpodden – som finns där poddar finns.
I det senaste avsnittet lyfter Michael Tärnfelt att dagens socionomutbildningen inte ger den kunskap som krävs för att klara av arbetet. Socionomutbildningen är idag en generalistutbildning som kan leda till ett stor antal tjänster inom ett mycket brett område. Utbildningen bygger på att arbetsgivaren ska fortbilda nyexaminerade och detta fungerar inte menar Michael Tärnfalk, forskare i socialt arbete vid Uppsala universitet.
Lilla hjärtat vänförening ser att dagens missförhållanden inom socialtjänsten beskrivs på liknande sätt som de gjorde för 30 år sedan. I Lilla hjärtat vänföreningen ser vi hur dagens missförhållande beskrivs på samma sätt som för 30 år sedan, med andra ord systemfel som funnits i flera årtionden. 1990 skedde ett barnmord som blivit ett av de mest omskrivna barnavårdsfallen i Sverige, “Fallet Michael”. Den då 38-åriga Elisabeth Hällbo förklarar i artikeln från 1990 i SKTF-tidningen, att socialtjänsten brustit på grund av för låg bemanning, många nya handläggare utan rätt erfarenhet, dålig organisation och bristande rutiner:
– Jag upplevde att vår dåvarande chef – hon som senare blev dömd för tjänstefel – kände sig pressad och stressad i sin roll. Jag var inte riktigt nöjd med ledarskapet. De socialsekreterare som arbetade då var duktiga, men många var nya och hade behövt mer handledning, säger Elisabeth Hällbo när hon blickade tillbaka. Då ska man ha i minnet att dagens samhälle belastar socialtjänsten enormt mycket mer idag.
Nästa citat är hämtat från en av IVOs rapporter (IVO, 20200221): ”Kommunerna lyckas inte komma till rätta med bristerna inom den sociala barn- och ungdomsvården och upprätthålla en god kvalitet. Trots omfattande kunskapsstöd, finns handläggare, som saknar nödvändig kunskap för en rättssäker handläggning. [… ] Bristerna innebär att barn och unga riskerar att inte få sina behov av stöd, skydd och hjälp utredda och tillgodosedda. I värsta fall kan det bidra till att barn skadas eller till och med avlider.”
Lilla hjärtat vänförening ser med tillförsikt fram emot att opinionen och debatterna fortsätter framåt. Inte för att skuldbelägga utan för att utveckla. Det finns all anledning att lyfta fram rådande brister i ljuset så att vi kan ändra kurs och skapa en ny framtid för både barn, familjer och yrkesverksamma inom socialtjänsten.
4 januari 2023
Boktips! Rädda Kaninerna, Olivia! av Johanna Bergström, författare, föreläsare, journalist och pedagog.
Rädda Kaninerna, Olivia! handlar om Olivia som går i trädgården och vaktar sina kaniner, eftersom pappa har sagt att räven kan ta dem. Men där finns också Olivias riktiga föräldrar som kommer ibland, tillsammans med tanterna och farbröderna. Då måste Olivia vakta kaninerna extra noga. Annars kanske räven tar dem.
Rädda kaninerna, Olivia! är en bok som handlar om att växa upp i familjehem och att själv få bestämma var man vill bo, och om det viktiga att lyssna till barns tankar och känslor. Boken kommer ut den 27 januari. Boken gör vuxna ämnen pratbara för barn och skapar förutsättningar för barn att förstå hur livet i familjehem kan se ut. Boken vänder sig till barn från fem år och uppåt, men kan med fördel även läsas av vuxna, inte minst yrkesverksamma inom socialtjänsten. Johanna har även skrivit boken “Utan mig har hon ingen”. Läs hela boktipset här.