Den årliga barnafridskonferensen gick av stapeln 24 januari 2024. Vidareutbildning, samverkan och utbyte av erfarenheter är väldigt viktigt för oss i Lilla hjärtat vänföreningen. Barns rättigheter är ett otroligt stort och komplext ämnesområde där det ständigt framkommer nya arbetsmetoder, direktiv, lagändringar och ny forskning. Temat för årets barnafridskonferens var “Aldrig mer våld” och dagarna erbjöd föreläsningar, paneldiskussioner och frågestunder där alla yrkesgrupper som arbetar med barn kunde hitta och ta del av värdefulla kunskaper och även ett utställningsgolv fullt med utställare där man som privatperson kunde prata med myndighetens medarbetare om unga brottsoffers rättigheter och ta del av informationsmaterial till barn och unga.
Under de senare åren har det blivit allt tydligare att vi måste förebygga och bekämpa våld i landet. Allt yngre blir indragna i en eskalerande våldstrend som är väldigt svår att bryta. Under sommaren 2023 presenterades en samlad nationell strategi för att förebygga just detta, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck – “En uppväxt fri från våld”. Detta satte också temat för kommande Barnafridskonferens 2024. Strategin ska anlägga ett helhetsperspektiv och möjliggöra en sammanhållen inriktning för arbetet under den närmaste tioårsperioden. Den stora frågan blev som följde hur man går från ord till handling, något utställarna och föreläsarna hade som huvudtema i år.
De bevingade orden “det är ingen sprint, det är ett maraton” ter sig passande i sammanhang där man ämnar stävja en negativ samhällstrend och många av utställarna i utställningshallen tog fasta på detta. Likt Lilla hjärtat vänföreningen lade de enfas på de långsiktiga lösningarna, förebyggande insatser och en varnagel på här-och-nu-tänk till landets lagstiftare.
Barnafridskonferensen inleddes av socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall som berättade om regeringens arbete som är i full gång med utredningar och nya regelverk som rör ban och unga. Socialtjänstministern citerade även ur Astrid Lindgrens världsberömda tal “Aldrig våld” hon anförde när hon tilldelades den tyska bokhandelns fredspris 1978, ett tal som inte bara står sig till idag, utan även känns som ett siande om en framtid i behov av orden “Måste vi inte, efter alla dessa årtusenden av ständiga krig, fråga oss om det är något konstruktionsfel på hela människoarten, eftersom vi alltid griper till våld? Och är vi dömda att gå under for våra aggressioners skull? Vi vill alla ha fred. Finns det då ingen möjlighet att vi kan förändra oss, innan det är for sent? Att vi kan lära oss ta 2 avstånd från våld? Försöka bli en ny sorts människor, helt enkelt. Men hur skulle det gå till, och var skall vi i så fall börja? Jag tror att vi måste börja från grunden. Med barnen.”
I utställarsalen kunde besökarna möta organisationer, myndigheter och företag som på olika sätt arbetar inom fältet våld mot barn. Listan med utställare var lång, varierande och otroligt intressant. Här fick vi bland andra möta Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Jämställdhetsmyndigheten, Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Unizon, Junis, Brottsoffermyndigheten, Brottsofferjouren, Nationella skyddsinsatser, Socialstyrelsen, ECPAT, Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck, representanter från olika regioner och lex Tintin-föreningen. Anslutningen till utställningshallen var stor och mest berörande var att se mamma Sanam Gharaee som utställare för lex Tintin-föreningen. Föreningen bildades för nästan precis ett år sedan då pojken Tintin blev bragd om livet av sin egen far under ett umgänge. Föreningen har arbetat idogt för att få till stånd nya lagar kring umgängen och tvångsumgängen, och årsdagen för Tintins bortgång blev i närtid än en gång en mörk påminnelse om barns utsatthet. En annan pojke, 9-årige Dani, inte ens ett år efter Tintins bortgång dödad av sin pappa.
Den ena spännande föreläsningen efter den andre avlöste varandra. Regeringens särskilda utredare för Nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn och direktör för Institutet för mänskliga rättigheter, Fredrik Malmberg, inleder konferensen med en föreläsning om den nationella strategin. Därefter föreläste Natalie Söderlind, utredare på Barnafrid presenterar Barnafrids arbete med barn- och ungdomsinkludering. I sin föreläsningen gav Julia Korkman en kort överblick över hur forskningen kring barn som vittnen vuxit fram samt ger exempel på fall där det gått snett och vad vi bör lära oss av dessa. Hon beskrev forskningsbaserade riktlinjer för hur man kan undvika fallgroparna och utvecklar barnförhör och det sätt på vilket dessa utvärderas på ett så sensitivt och evidensbaserat sätt som möjligt. Under föreläsningen berättade hon om barns utvecklingsmässiga förutsättningar för barnförhör, såsom deras minnesförmåga och suggestibilitet samt faktorer som inverkar på barns möjligheter att berätta om sina erfarenheter.
På temat barn i förhör föreläste Charlotte Löfgren, doktorand, Göteborgs universitet om “Barnförhör med tolk” och Linnea Koponen, doktorand, Göteborgs universitet om “Förhör med barn med intellektuell funktionsnedsättning”. Hanne Martinek, forskare, Socialstyrelsen höll sin föreläsning “Bedöma risk för utsatthet för hedersrelaterat våld bland barn – Socialstyrelsens bedömningsstöd” en viktig föreläsning i dagsläget då vi behöver införa mer kunskap om hederelaterade ämnen i landets myndigheter. Hon presenterade sitt bedömningsstöd för socialtjänstens utredningar av barn (12-17 år) som är eller misstänks vara utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck, ett stöd som ska hjälpa socialsekreterare att göra en systematisk bedömning av risk för (fortsatt) utsatthet av hedersrelaterat våld. Även Matilda Eriksson, utredare, Jämställdhetsmyndigheten och Hanna Linell, universitetslektor, Stockholms universitet, föreläste i ämnet under seminariet “När barn tvingas ta ansvar för sitt eget skydd”. Den handlade om situationen för barn och unga som har blivit eller riskerar att bli förda utomlands och utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck, eller annat våld,
hur samhället kan bli bättre på att förebygga bortföranden och ge rätt stöd och Ulrica Lindelöf och Sabina Gómez Jansson, Länsstyrelserna Åsa Hjertström, utredare Jämställdhetsmyndigheten och Natalie Söderlind, utredare, Barnafrid föreläste om “Ett starkare skydd, stöd och delaktighet för barn i skyddat boende”. I den nationella strategin för att förebygga och bekämpa våld mot barn understryks vikten av ett stärkt behov av att prioritera och förbättra det främjande och förebyggande arbetet mot våld. Barn i skyddat boende har på samma sätt som andra barn rättigheter och för att tillförsäkra barn en uppväxt fri från våld måste vuxna lyssna på vad barn har att säga. Föreläsarna underströk vikten av de förebyggande åtgärderna, diskuterade de utmaningar som finns gällande barns umgänge med förälder, men även hur barns säkerhet och rätt till skydd ska stärkas samt deras delaktighet. Just att förebygga och främja det förebyggande arbetet mot våld mot barn ser vi i föreningen som en väldigt viktig punkt i vårt arbete. Barn som tvingas till skyddade boendeformer lever ett avstängt liv och mister sina viktiga vuxna kontakter och med viktiga myndigheter
medan förövarens för ofta liv förblir fritt. Offret genomgår ännu en prövning och inskränkning på sitt liv och häri finner vi många gånger att barn inte får den vård de behöver. Även detta är problematik vi erfarit flera gånger i vårt arbete genom barnfall.
Fler viktiga och intressanta föreläsningar följde dag två och Elizabeth Letourneau rivstartade dagen med sin föreläsning om “Child sexual abuse is preventable, not inevitable”, en titel som klargjorde precis hur viktigt det är att förebygga, inte ta vid redan när det är försent. Jenny Nilsson och Steffani Skärberg, förskollärare och utbildningsledare föreläste om “Förskolan som arena för att förebygga våld och utsatthet hos barn – att upptäcka, bemöta och agera när barn far illa”, Polisen och Region Skåne om “Backa barnet, från ord till handling”, Erica Mattelin, doktorand Barnafrid, leg. psykolog Rädda Barnen om “Barn på flykt – utsatthet för våld och psykisk ohälsa”, bara för att nämna några. Vi lämnar Barnafridskonferensen med många nya uppslag, rika på ny information och samarbeten, evigt tacksam över alla de vuxna som hänger sig åt dessa tunga ämnen och lyfter barns rätt till en trygg och rättssäker uppväxt.
Vi kan inte låta bli att förundras över hur komplext det är att vara människa, hur olika vi alla väljer att agera trots samhällets förväntningar på oss, och hur djupa långvariga ärr handlingar kan sätta i barn och unga, och vilka omfattande problem det kan utvecklas i hos dessa när de blir vuxna.
Stort tack till Linköpings universitet och Barnafridskonferensen 2024!
