Bestämmelser om barnets bästa när vård enligt LVU upphör – 
– lex Lilla hjärtat

Den 1 juli 2022 införs nya bestämmelser i socialtjänstlagen (2001:453), SoL, och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. De nya bestämmelserna handlar bland annat om följande.
• Vård enligt 2 § LVU får inte upphöra förrän omständigheterna har förändrats på ett varaktigt och genomgripande sätt.
• Obligatoriskt att överväga flyttningsförbud vid upphörande av vård av barn i familjehem.
• Obligatoriskt att följa upp barnets situation när tvångsvården upphör.
• Övervägande av vårdnadsöverflytt efter två år i samma familjehem.
• Drogtest av vårdnadshavare eller förälder inför umgänge vid vård med
stöd av 2 § LVU.
• Drogtest av vårdnadshavare inför prövning av om vård med stöd av 2 §
LVU ska upphöra.

Lex Lilla hjärtat berör i första hand bestämmelser som tar vid då vård enligt LVU (lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga) ska upphöra. Lilla hjärtat – Esmeralda – hade kunnat räddas med befintlig lagstiftning år 2020, men med lex Lilla hjärtat, säkras barns rättigheter väsentligt. Nedan är en matris utformad av Socialstyrelsen som visar vilka beslut om placering som kan fattas och vilken placeringsform det gäller. Det är endast enligt dessa fall som bestämmelserna kan tillämpas. Även om Socialstyrelsens matris visar att en bestämmelse gäller i en viss situation, betyder det inte att den per automatik måste tillämpas, utan det är upp till varje socialtjänst att bedöma huruvida detta ska göras i varje individuellt ärende. Det är också viktigt att notera att lex Lilla hjärtat INTE är utformad för att försvåra för biologiska föräldrar att återfå vårdnaden och återförenas med sina barn. Lex Lilla hjärtat tillkom och är till för att försäkra att barns bästa ska komma främst, i alla beslut som berör dem. Barn har omistliga rättigheter och som ska sättas i främsta rum för att de ska få den trygga och rättssäkra uppväxt de har rätt till enligt svensk lag. Inget barn ska någonsin få gå samma öde till mötes som Esmeralda gjorde, igen. 



Läs mer om Esmeraldas återförening med sina biologiska föräldrar och de systembrister som ledde till hennes död här

– efter två år i samma familjehem. 

Möjligheten att besluta om ett flyttförbud är inte nytt, men däremot är det nytt att socialnämnden i gällande kommun särskilt måste ta ställning till om det finns skäl att ansöka om ett flyttförbud när en familjehemsplacering ska upphöra. Formuleringen “att socialnämnden särskilt måste överväga flyttningsförbud” betyder att socialnämnden måste bedöma om (1) det finns en påtaglig risk för skada för barnets hälsa och utveckling om det flyttar hem omedelbart och att (2) föräldrarna inte går med på att barnet stannas kvar i familjehemmet. Denna lag gäller endast barn som är placerade i familjehem. Socialnämnden bör omedelbart ansöka om ett flyttningsförbud om grunderna för ett flyttningsförbud är uppfyllda. Socialnämnden ansöker om flyttningsförbud hos tingsrätten som tar beslutet att godkänna eller avslå ansökan om flyttningsförbud. Socialnämndens beslut att ansöka eller inte om ett flyttningsförbud ska alltid dokumenteras. 

Särskilt övervägande om flyttningsförbud gäller endast barn i familjehem. För familjehemsplaceringar enligt LVU ska övervägandet göras i samband med beslut om vårdens upphörande, oavsett om barnet är placerat med stöd av 2 eller 3 § LVU. För placeringar enligt socialtjänstlagen (SoL) ska övervägandet göras om en vårdnadshavare eller barnet, om barnet fyllt 15 år, begär att vården ska upphöra (så kallad hemtagningsbegäran). Vid de tillfällen då placering enligt SoL avslutas som planerat, eller på socialtjänstens initiativ, finns det inget krav på att särskilt överväga ett förflyttningsförbud.

Oavsett om socialnämndens prövning i att vården upphör eller inte, måste nämnden ändock ta ställning till om det finns skäl att ansöka om flyttningsförbud hos tingsrätten. Man gör detta eftersom beslutet socialnämnden har tagit kan överklagas, och domstolen kan då komma fram till att vården ska upphöra. Då kan socialtjänsten göra en villkorlig ansökan om flyttningsförbud, vilket innebär att socialnämnden begär att förvaltningsrätten ska besluta om flyttningsförbud om domstolen, till skillnad från socialnämnden, skulle komma fram till att vården ska upphöra. En villkorlig ansökan om flyttningsförbud görs av socialnämnden om den anser att det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa och utveckling kommer att skadas om det flyttas hem. 

I de fall ett övervägande och flyttförbud är brådskande får frågan avgöras av socialnämndens ordförande, eller annat ledamot som socialnämnden har utsett, vilket statueras i kommunallagen.

En VÖF – vårdnadsöverflytt – är när socialnämnden finner att en överflyttning av vårdnaden av ett familjehemsplacerat barn från barnets föräldrar/vårdnadshavare, till familjehemsföräldern/föräldrarna är till barnets bästa. Nämnden ansöker om detta hos tingsrätten. Familjehemsföräldrarna blir genom VÖF barnets nya vårdnadshavare och får därmed samma ansvar som barnets tidigare vårdnadshavare. 

Fram till sommaren 2022 – innan lex Lilla hjärtat blev lag – skulle ett första övervägande av socialnämnden göras om huruvida en VÖF ska göras för ett barn om det bott i ett familjehem under tre år. Efter att lex Lilla hjärtat blivit lag ska detta övervägande göras efter att ett barn varit placerat i ett familjehem första gången efter två år. Därefter ska detta göras med ett års intervall. Att socialnämnden ska överväga en VÖF är en skyldighet, och att detta blivit tidigarelagt med ett år innebär ingen ändring in förutsättningarna för en VÖF. De skäl som ligger till grund för socialnämndens beslut bör bli utförligt dokumenterade, och genom dessa tas ett beslut för eller mot en VÖF. 

Vill du läsa mer om vårdnadsöverflytt klickar du här

21 § första stycket LVU: När vård med stöd av denna lag inte längre behövs, ska socialnämnden besluta att vården ska upphöra. Socialnämnden får inte besluta att vård enligt 2 § ska upphöra förrän de omständigheter som föranleder vården har förändrats på ett varaktigt och genomgripande sätt.

Vård enligt 2 § LVU får inte upphöra förrän omständigheterna har förändrats på ett varaktigt och genomgripande sätt. Med genomgripande förändring menas att små förändringar och bättringar inte räcker för att vården enligt LVU ska få upphöra. Den eller de vårdnadshavare som fått sitt barn omhändertaget måste ha gjort positiva förändringar och ha insikt i vad som tidigare saknats i deras livsföring och vård av barnet. De kan exempelvis behövt ta emot vård och stöd för sina egna problem, eller hjälp, kunskap och stöd i sin föräldraroll. Vad som är genomgripande förändring bedöms utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Själva bestämmelsen är ny, att omständigheterna ska ha förändrats på ett varaktigt och genomgripande sätt – men har genom många års utövande inom kammarrätten redan blivit rättspraxis. 

Innan lex Lilla hjärtat trädde i kraft 1 juli år 2022 fick socialnämnden –  i vissa fall – följa upp ett barns situation max två månader efter att vård enligt LVU upphört. Med lex Lilla hjärtat i kraft ska socialnämnden alltid följa upp ett barns situation efter att vården enligt LVU upphört. Den gamla bestämmelsen om att följa upp ett barns situation finns kvar, men det gäller nu endast SoL-placeringar. Syftet med den nya lagstiftningen är att socialnämnden ska kunna följa upp hur det går för barnet och få mer information om dess situation. Om det visar sig finnas behov, kan socialtjänsten med denna information motivera varför man vill sätta in exempelvis insatser eller göra en ny placering av barnet. 



 

Drogtest av vårdnadshavare inför prövning av om vård med stöd av 2 § LVU ska upphöra är en ny bestämmelse och är tillämpbar när barn vårdas med stöd av 2 § LVU. Om det finns anledning att tro att barnets vårdnadshavare är, eller har varit påverkade, kan socialnämnden uppmana vårdnadshavarna att lämna drogtest. Socialtjänsten är nu skyldig att kontrollera om vårdnadshavarna är eller har varit påverkade inför att vården ska upphöra. Det är socialnämnden som då uppmanar vårdnadshavarna att lämna drogtest. Bestämmelsen om drogtest inför avslut av tvångsvård gäller endast vårdnadshavarna, inte barnet, även om det vårdas med stöd av 3 § LVU. 

Bedömningen om en eller båda vårdnadshavare behöver lämna drogtest bedöms i varje enskilt fall. Det är omständigheterna kring ett fall som avgör. Vid vägran eller vid inlämnande av positivt drogtest bedöms även konsekvenserna utefter individuellt fall. 

 

Drogtest av vårdnadshavare eller förälder inför umgänge vid vård med stöd av 2 § LVU, innebär att socialnämnden – när det finns anledning till det – är skyldig att kontrollera om en förälder eller vårdnadshavare är, eller har varit påverkad inför ett umgänge med barn. Socialnämnden får uppmana vårdnadshavaren att lämna drogtest, och vid vägran eller uppvisat positivt drogtest, bedöms konsekvenserna därefter utifrån individuellt fall. Alla beslut om drogtestning måste vara formellt tagna, även om vårdnadshavarna själva gått med på att bli drogtestade, eller föreslagit att låta sig drogtestas inför att träffa sitt barn. Detta görs för att upprätthålla rättssäkerheten eftersom det alltid kan ifrågasättas hur frivillig en överenskommelse med en förälder är om att låta sig drogtestas frivilligt. 

 

Lämnat drogtest i annat sammanhang
En bedömning görs i varje enskilt fall huruvida ett inlämnat drogtest kan användas från ett annat sammanhang. Hinder kan bland annat bestå av sekretess eller testets tillförlitlighet.
Gäller bestämmelsen om uppföljning om barnet varit placerat på HVB med stöd av 3 § LVU?
Ja, uppföljningsskyldigheten när vården upphör enligt LVU gäller oavsett vilken placeringsform barnet haft samt om det har varit vård med stöd av 2 § på grund av förhållandena i hemmet eller med stöd av 3 § på grund av sitt eget beteende.
Vad händer om vårdnadshavare vägrar lämna drogtest?
Det måste avgöras utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. Detsamma gäller vad resultatet av ett lämnat drogtest ska leda till och vilka konsekvenser det ska få för prövningen.
Vad gäller kring uppföljning om en LVU övergår till LVU i hemmet?
Även LVU i hemmet är vård enligt LVU, vilket betyder att uppföljningen inleds när LVU-vården i hemmet upphör.
Måste man ta drogtest som förälder?
Socialnämnden behöver fatta ett formellt beslut om drogtest även om föräldern dessförinnan godkänt ett sådant. Socialnämnden kan aldrig tvinga någon att ta ett drogtest.
Vem kan ta ett beslut om drogtest?
Det är endast socialnämnden som kan ta ett beslut om detta, eller delegera till ett utskott. En ordförande i socialnämnden kan inte ta detta beslut då sådana ärenden inte anses kunna vara akuta.
Vem ansvarar för att drogtest genomförs?
Det är inte reglerat i lag om vem som ska genomföra testerna och vem som ska stå för kostnaderna. Detta är frågor som varje kommun själv får bestämma om.
Kan man uppmana förälder som inte är vårdnadshavare att ge drogtest?
Nej. En förälder som inte är vårdnadshavare är inte part i ärendet och mål om upphörande av vård.
Finns det ngn gräns för minsta uppföljning?
Nej, men det är viktigt att uppföljningen är så pass omfattande att socialnämnden kan känna sig trygg i sitt beslut om barnens situation. Det är omständigheterna i varje enskilt fall som avgör hur lång uppföljning som ska göras. En uppföljning kan vara max sex månader.
Vad är en villkorlig ansökan om flyttningsförbud?
En villkorlig ansökan om flyttningsförbud innebär att socialnämnden begär att förvaltningsrätten ska besluta om flyttningsförbud om domstolen, till skillnad från socialnämnden, skulle komma fram till att vården ska upphöra.
När gör man en en villkorlig ansökan och flyttningsförbud?
En villkorlig ansökan om flyttningsförbud bör göras om socialnämnden anser att det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas om hen flyttas hem.
Vem får överväga ett flyttningsförbud inför vårdens upphörande?
Socialnämnden eller en särskild avdelning som delegerats ansvaret från socialnämnden. Om det är brådskande och man inte kan avvakta socialnämndens beslut, kan ordförande eller annan ledamot som socialnämnden utsett, ta beslutet å socialnämndens vägnar.
När och hur ska socialnämnden ansöka om flyttningsförbud?
Socialnämnden bör omedelbart lämna in en ansökan om flyttningsförbud till förvaltningsrätten om grunderna för beslutet är uppfyllda.
Föregående bild
Nästa bild
Rulla till toppen