VÖF FÖR BARN I FAMILJEHEMSPLACERING
“När barnet har varit placerat i samma familjehem under två år från det att placeringen verkställdes, ska socialnämnden särskilt överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 8 § föräldrabalken. Därefter ska frågan övervägas årligen […].”
Det är inte ovanligt att barn känner ovisshet om var de hör hemma och hur länge de får stanna, trots att de bott i ett familjehem över en längre tid. Meningen med en VÖF är att ge barnet förutsättningar att växa upp under stabila och trygga förhållanden. Familjehemmet ska också vilja ta på sig ansvaret att vara vårdnadshavare för barnet. Det en stor fördel om föräldrarna till barnet samtycker till att familjehemsföräldrarna blir vårdnadshavare, men en VÖF kan bli aktuell utan föräldrarnas godkännande. Socialnämnden utreder om en VÖF är bäst för barnet, varefter Familjerätten gör en utredning. Om denna visar att en överflyttning av vårdnaden till familjehemmet är det bästa för barnet gör socialnämnden en ansökan till Tingsrätten. Domen fattas av Tingsrätten. Tingsrättens dom kan överklagas.
Vårdnadsöverflytt (VÖF) och särskilt förordnad vårdnadshavare (SFV)
En VÖF – vårdnadsöverflytt – är när socialnämnden finner att en överflyttning av vårdnaden av ett familjehemsplacerat barn från barnets föräldrar/vårdnadshavare till familjehemsföräldern/föräldrarna är till barnets bästa. Nämnden ansöker om detta hos tingsrätten. Familjehemsföräldrarna blir genom vårdnadsöverflyttningen barnets nya vårdnadshavare och får därmed samma ansvar som barnets tidigare vårdnadshavare.
Avsikten med en VÖF är att barn inte ska behöva leva i ovisshet om var de hör hemma. Tanken är att en överflyttning ska skapa bättre möjligheter för trygghet i vården för barnet. Socialtjänsten ska noga väga skäl för och emot och noga motivera och dokumentera sitt ställningstagande. Av särskilt stor vikt är hur barnets umgänge med de biologiska föräldrarna har fungerat. I varje enskilt fall ska barnets bästa alltid sättas i första rum. Det kan även handla om situationer där barnet blivit placerad i familjehemmet när hen var väldigt ung, och växt upp i familjehemmet. Under en längre familjehemsplacering kan en stark anknytning byggas upp mellan barnet och familjehemsföräldrarna vilket i sin tur kan innebära att det bästa för barnet är att få stanna kvar hos familjehemmet under resten av sin uppväxt. Då kan en vårdnadsöverflytt bli aktuell.
Utredningen utgörs av tre delar som fokuserar på familjehemsföräldrarna, biologiska föräldrarna/ vårdnadshavare och på barnet. De viktigaste bedömningspunkterna i utredningen är:
Familjehemsföräldrarna:
– hur placeringen i familjehemmet har fungerat
– familjehemmets relation till barnet
– familjehemmets förmåga att tillgodose barnets behov
– familjehemmets lämplighet som vårdnadshavare
– familjehemmets inställning till att tillgodose barnets kontakt med de biologiska föräldrarna/ vårdnadshavare
– familjehemmets inställning till överflyttning av vårdnaden
Föräldrarna:
– hur längesedan var det barnet placerades i ett annat hem
– varför barnen placerades i annat hem
– hur föräldrarnas nuvarande situation är
– vilka skälen till att socialnämnden arbetar för att barnen inte ska flytta hem
– hur föräldrarnas /vårdnadshavarnas relationen till barnen är
– hur umgänget har fungerat med barnen
– föräldrarnas inställning till en VÖF
– föräldrarnas inställning till samtycke i framtiden
Barnen:
– barnets nuvarande situation
– barnets anknytning till familjehemsföräldrarna och föräldrarna/ vårdnadshavarna
– barnets inställning till en VÖF
– hur barnets behov av och inställning till umgänge med föräldrarna är
– vad som bedöms vara barnets bästa
Om en VÖF är till barnets bästa och man som familjehem är positiv till att bli särskilt förordnad vårdnadshavare (SFV), ansöker socialnämnden till tingsrätten om överflyttning av vårdnaden från vårdnadshavare till familjehemmet. En vårdnadsöverflytt sker om Tingsrätten bedömer det vara uppenbart för barnets bästa. Då blir familjehemsföräldern eller föräldrarna särskilt förordnad vårdnadshavare.
Socialtjänsten har rätt att väcka talan om en VÖF, men det är sedan upp till tingsrätten att bestämma om den borde genomföras eller inte.
Efter två år ska socialtjänsten överväga en överflyttning av vårdnaden från de biologiska föräldrarna eller vårdnadshavarna till familjehemsföräldrarna (6 kap. 8 § SoL och 13 § LVU). När bedömningen görs att barnet har sin tillhörighet och trygghet i familjehemmet och en återförening med föräldrarna inte är förenat med barnets bästa är en VÖF aktuell. När det uppenbart är bäst för barnet att rådande förhållande får bestå och att vårdnaden flyttas över till dem som tagit emot barnet, ska domstolen utse familjehemmet till SFV (6 kap. 8 § FB). Syftet med bestämmelsen är att förhindra att barn som rotat sig i familjehem blir uppryckta ur en miljö där de funnit sig tillrätta och känner en större trygghet och känslomässig förankring än hos sina vårdnadshavare.
När ett barn varit placerat i ett familjehem i två år är socialnämnden skyldig att överväga om det finns skäl att ansöka hos tingsrätten om en VÖF från barnets vårdnadshavare till familjehemsföräldrarna. Detta övervägande ska sedan göras varje år. Socialnämnden kan överväga om en VÖF när som helst under placeringens, även tidigare än efter två år. Ett övervägande av VÖF görs för att förhindra att ett barn som rotat sig i sitt familjehem blir uppryckt från de personer och den miljö den funnit sig tillrätta i, och känner en större trygghet och känslomässig förankring i än sitt föräldrahem.
Tingsrätten tar ställning och fastställer i dom om familjehemmet ska bli särskilt förordnade vårdnadshavare. Som vårdnadshavare ska man själv anlita och bekosta ett juridiskt/ombud om man behöver det vid tingsrättsförhandling. Kostnader som inte täcks av rättshjälpslagen får man själv stå för.
Det är socialtjänstens ansvar att lyfta denna fråga, men det kan även ske på initiativ av familjehemmet eller vårdnadshavarna. En handläggare ska i detta fall påbörja en utredning som ska vara slutförd inom fyra månader.
Socialstyrelsen skriver: “Alla har rätt att få stöd av den kommun man bor i, men kommunen har enligt lag ett särskilt ansvar för att vid behov ge stöd och hjälp efter en vårdnadsöverflyttning.
Om du som särskilt förordnad vårdnadshavare istället vill ha råd och stöd av den kommun som beslutat om familjehemsplaceringen så kan du begära det.”
Ett barn har rätt till kontakt med sina föräldrar/fd vårdnadshavare efter en VÖF. Det är SFVs skyldighet att tillsammans med barnets föräldrars ansvara för att kontakten blir tillgodosedd så långt som möjligt mellan dem och barnet. Man ska även se till att kontakt med andra personer som är viktiga för barnet tillgodoses.
Barnets föräldrar/ vårdnadshavare kan – om man inte kan komma överens – väcka talan i domstol, vilket socialnämnden också kan göra om barnet bedöms kunna fara illa av kontakt med en förälder. Socialnämnden kan även väcka talan om den bedömer att barnet har behov av någon som står barnet särskilt nära.
Socialstyrelsen skriver: “I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge är det oftast respektive part som står för sin rättegångskostnad.
Rättskydd kan ingå i hemförsäkringen. Kolla med ditt försäkringsbolag vad som gäller.
Om du inte kan utnyttja rättsskyddet i din hemförsäkring kan du i vissa fall på rättshjälp.”
Följande gäller:
– efter en VÖF till familjehemmet är man fortfarande förälder till sitt barn även om man inte har vårdnaden om barnet
– barnets rätt till att umgängen med sina föräldrar, sina syskon och närstående tillgodoses och dessa ska utgå från barnets behov. Som förälder har man ett ansvar att vidhålla kontakt med sitt barn
– man har som förälder rätten att få umgänget prövat av tingsrätten om man inte är nöjd. Man ska då själv anlita och bekosta ett juridiskt ombud
– barnet ärver sin förälder och föräldern har underhållsskyldighet för barnet
– föräldern kan inte underteckna papper där vårdnadshavarens underskrift krävs som vid till exempel ansökan om pass eller identitetskort
– föräldern har inte tillgång till och kan inte öppna bankkonto i barnets namn
– föräldern har inte tillgång till barnets vårdjournaler
Man kan som förälder motsätta sig en VÖF. En VÖF kan fortfarande genomföras i vissa fall trots att föräldrarna motsätter sig den, men man strävar alltid efter att föräldrarna ska vara delaktiga i beslutet.
Det kan vara väldigt stort och integritetskränkande att ändra ett namn. Det kan finnas anledningar att man blivit rekommenderad att byta namn, men frågan bör alltid tas upp med barnets socialsekreterare. Det finns många för och nackdelar med ett namnbyte.
Barnets biologiska föräldrar är alltid barnets biologiska föräldrar. De kommer alltid att vara en part som har möjlighet att processa om både vårdnad och umgänge efter en VÖF.
Frågan bör tas upp med ett intervall av sex månader. Förutsättningar kan ändras som i längden alltså ändrar beslutet.
Domstolen ska vid ett yrkande om vårdnadsöverflytt överväga huruvida det är uppenbart bäst för barnet om en VÖF sker. Vid denna bedömning ska domstolen beakta såväl barnets anknytning till familjehemmet som barnets anknytning till sina vårdnadshavare. En vårdnadsöverflytt ska endast bli aktuell när en återförening inte kan komma till stånd trots långvariga och omfattande insatser. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att ett barn som har rotat sig i ett familjehem bli uppryckt från en miljö där hen funnit sig till rätta och känner en större samhörighet och känslomässig förankring än i det biologiska hemmet/med sina vårdnadshavare.
I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge är det oftast respektive part som står för sin rättegångskostnad.
Rättskydd kan ingå i hemförsäkringen, uppgifter man hämtar från sitt försäkringsbolag. Om man inte kan utnyttja rättsskyddet i sin hemförsäkring kan man i vissa fall på rättshjälp.
Som SFV för ett barn tar man över föräldrarnas ansvar, men barnet behöver inte alltid bo hos SFV. Som SFV ska man se till att barnets behov blir tillgodosedda och man är juridiskt ansvarig för barnet.
Man blir SFV på olika sätt. Socialtjänsten söker en SFV främst bland personer i barnets nätverk vilket bland andra kan vara en släkting eller det familjehem barnet bor i.
Nej, som SFV är man inte försörjningsskyldig utan det är barnets föräldrar som är det.
Nej, barnet ärver inte en SFV. Att vårdnaden om barnet flyttas över till en SFV innebär inte att barnets rättsliga anknytning till de biologiska föräldrarna bryts. Skulle den SFV däremot vilja att barnet ska ärva måste ett testamente upprättas.
Som SFV har man rätt att få ersättning för den del av uppdraget som är att vara barnets förmyndare. Socialnämnden kan i ett avtal komma överens med den SFV om bland annat ekonomisk ersättning eller annat stöd. Om vårdnaden av ett barn har flyttats över till en eller två SFV som barnet tidigare har varit familjehemsplacerat hos, får kommunen fortsätta att betala de nya vårdnadshavarna skälig ersättning.
Uppdraget som SFV upphör när barnet fyller 18 år, dvs blir vuxen enligt lag, men man kan välja att säga upp sitt uppdrag dessförinnan. En olämplig SFV kan även bli uppsagd från sitt uppdrag genom att socialnämnden ansöker om detta i domstol. Även barnets föräldrar kan begära att vårdnaden flyttas tillbaka till dem och beslutet tas av Tingsrätten.
SFV har ingen försörjningsskyldighet för barnet. Den socialnämnd som ansökt i domstol om vårdnadsöverflyttningen har därför fått rätt att fortsätta betala SFV som tidigare har varit barnets familjehem en skälig ersättning. Detta framgår av 6 kap. 11 § SoL och gäller oavsett om familjehemsplaceringen skett med stöd av SoL eller LVU. Inget hindrar att detta även tillämpas i det fall barnet varit placerat som en insats enligt 9 § 8 LSS.
En skälig ersättning bör motsvara vad som tidigare utbetalts som familjehemsersättning det vill säga arvode och omkostnadsersättning. Denna ersättning ska reduceras med pengar som kommer från annat håll avseende vård och omkostnader till exempel underhållsbidrag, underhållsstöd, pension, vårdbidrag, barnbidrag, avkastning av kapital och socialförsäkringsförmåner.
ATT ÖVERVÄGA VÅRDNADSFLYTT
Socialnämnden ska verka för att barn som vårdas i familjehem ska kunna återvända till sina biologiska föräldrar enligt den s.k. återföreningsprincipen. Denna återförening ska ske så snart som möjligt efter att det konstaterats att det inte längre finns ett vårdbehov. Placering utanför hemmet ska inte pågå längre än nödvändigt och socialnämnden har ett ansvar att vidta alla åtgärder som behövs för att en återförening ska kunna ske. Socialnämnden får dock inte besluta att vård med stöd av 2 § LVU ska upphöra förrän de omständigheter som föranlett vården förändrats på ett varaktigt och genomgripande sätt. Europadomstolen har i flera fall kritiserat Sverige och andra länder för att inte i tillräcklig omfattning ha verkat för återförening (SOU 2022:71).
Samtidigt finns idag skyldigheten för socialnämnden att överväga vårdnadsöverflytt till familjehemsföräldrar och en ansökan ska prövas i domstol om socialnämnden bedömer att en återförening inte är till barnets bästa. Barnets behov av en stabil och trygg uppväxt ska alltid beaktas (SOU 2022:71).
BAKGRUND
Möjligheten att ansöka om vårdnadsöverflytt infördes för första gången i 1983 års lagändring och syftade till att stärka barns rättsliga ställning. Enligt lagens förarbeten innebar det att föräldrar kan fråntas vårdnaden om ett barn när de gör sig skyldiga till missbruk eller försummelse vid utövandet av vårdnaden eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför en bestående fara för barnets hälsa eller utveckling. Föräldrarna kan också i undantagsfall fråntas vårdnaden om ett barn som har rotat sig i ett fosterhem om det är uppenbart bäst för barnet att vårdnaden flyttas över till fosterföräldrarna (prop. 1981/82:168). Bestämmelsen skulle vara att betrakta som av ”undantagskaraktär” och tillämpas med försiktighet (LU 1982/83 s 22).
I ett uppdrag till Socialstyrelsen beskrev regeringen i mitten på 1990-talet att vårdnadsöverflyttningar kunde bli aktuella i två fall. I det ena fallet kunde det röra sig om barn som placerats i späd ålder och som hade familjehemsföräldrarna som sina psykologiska föräldrar. I det andra fallet kunde det handla om äldre barn som vistats i familjehem under lång tid och där kontakten med föräldrarna varit dålig (SOU 2022:71).
År 2003 infördes den så kallade treårsregeln, vilken innebar att socialtjänsten nu blev skyldiga att överväga om det fanns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden efter tre år. Anledningen till regeln var att det konstaterats att många barn blir kvar i vården om den varat i några år, särskilt gällde det barn som placerats i tidig ålder. Lagstiftaren ville nu uppmärksamma dessa barns situation och trygga barns uppväxt så långt som möjligt. En överföring av vårdnaden ansågs skapa bättre möjligheter för kontinuitet och trygghet i vården och en treårsregel bedömdes lämplig för att barnet då kan ha rotat sig så att det kunde anses vara till barnets bästa att vårdnaden överflyttas till familjehemmet. Det betonades att socialtjänsten noga bör väga skäl för och emot och noga motivera och dokumentera sitt ställningstagande. Lagstiftaren anförde att det var viktigt att beakta hur barnets umgänge med de biologiska föräldrarna sett ut och hur det fungerat. Särskilt betonades att det är det enskilda barnets bästa som skall vara avgörande vid socialtjänstens ställningstagande (Prop. 2002/03:53 s 85 ff).
Den 1 juli 2022 infördes att vårdnadsöverflytt särskilt ska övervägas efter två år i samma familjehem. Därefter ska överväganden göras årligen. Bestämmelsen utgör inget hinder mot att överväga frågan tidigare eller för den delen oftare om det behövs. I regeringens proposition 2021/22:178 Barnets bästa när vård enligt LVU upphör – lex lilla hjärtat, påpekas att denna tvåårsregel skulle kunna medföra att fler fall kan komma under domstolens prövning och att vårdnadsöverflyttningar kan komma till stånd i fler fall där förutsättningarna är uppfyllda och öka tryggheten för placerade barn. Samtidigt sägs att övervägande om huruvida det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden inte innebär att det måste utgöra ett formellt beslutsförfarande, men skälen för och emot ska noga motiveras och dokumenteras med ett ställningstagande. Socialnämnden ska inte heller ansöka om vårdnadsöverflytt om förutsättningarna inte bedöms finnas.
NULÄGE
Principen om återförening med biologiska föräldrarna anses inte påverkas av den nya tvåårsbestämmelsen och placering i ett familjehem ska fortsatt ha som utgångspunkt att den är inriktad på en återförening mellan barn och föräldrar. Frågan om överflyttning av vårdnaden är föremål för en översyn och en särskild utredare har fått i uppdrag att se över den. Utredaren ska bl.a. kartlägga och redovisa vilka omständigheter som idag särskilt beaktas vid prövningen av frågan om vårdnadsöverflyttning. Utredaren ska också ta ställning till om förutsättningarna bör ändras för att tillgodose familjehemsplacerade barns rätt till trygghet och stabilitet samtidigt som rätten till privat- och familjeliv inte kränks. Därutöver ska utredaren ta ställning till hur stödet till vårdnadshavarna och barnet efter en vårdnadsöverflyttning kan förbättras (Prop. 2021/22:178 s. 45 ff). Uppdraget ska redovisas senast den 31 oktober 2023 (www.regeringen.se. Dir 2023:13).
I betänkandet Tryggare hem för barn SOU 2022:71 redovisas en kartläggning av 1052 mål om vårdnadsöverflyttning mellan åren 2019 – 2021. Kartläggningen visar att domstolarna i den absoluta majoriteten av målen beslutat om vårdnadsöverflyttning. I nästan hälften av fallen har besluten fattats med vårdnadshavares medgivande. I ca en fjärdedel av målen har vårdnadshavare inte uppgett någon inställning i frågan. I ytterligare en fjärdedel av fallen har vårdnadshavare motsatt sig vårdnadsöverflyttning. I drygt 15 % av fallen överklagades tingsrättens domar till Hovrätten som i sin tur meddelade prövningstillstånd i drygt 15 procent av de överklagade domarna.
Av kartläggningen framgår att följande omständigheter beaktas särskilt av domstolen vid bedömningen av om en vårdnadsöverflyttning uppenbart är till barnets bästa.
• Barnets anknytning till familjehemsföräldrarna respektive föräldrarna,
• Tillgodoseende av barnets behov och familjehemmets lämplighet.
• Umgänge och kontakt med föräldrarna.
• Föräldrarnas och barnets inställning.
• Praktiska skäl för vårdnadsöverflyttning.
• Prognosen för en återförening.
förslag om lagändring i föräldrabalken
I samma betänkande föreslås att vårdnaden om ett barn som stadigvarande vårdats och fostrats i ett annat enskilt hem än föräldrahemmet ska kunna flyttas över till den eller dem som har tagit emot barnet om det är bäst för barnet att inte återförenas med sina föräldrar utan istället att det rådande förhållandet består. Det ska alltså både stå klart att det inte är tillbarnets bästa att återförenas med föräldrarna och det ska stå klart att det är till barnets bästa att stanna i familjehemmet och att vårdnaden flyttas över till just familjehemsföräldrarna.
Domstolen föreslås särskilt beakta:
• Barnets och familjehemsföräldrarnas inställning till en vårdnadsöverflyttning.
• Barnets relation till familjehemsföräldrarna och deras förmåga att tillgodose barnets behov av en trygg och god uppväxt.
• Familjehemsföräldrarnas inställning till och förmåga att tillgodose barnets behov av kontakt med sina föräldrar och andra närstående.
• Barnets relation till sina föräldrar.
• Barnets sociala situation i övrigt.
