Välkommen till Lilla hjärtat vänförenings FAQ-sida – frequently asked questions, som på svenska betyder vanligt ställda frågor. Här samlar vi vanligen frågade frågor och svar under ämnesspecifika rubriker.
Har du fler frågor eller funderingar utöver vad som finns på vår sida är du välkommen att maila dessa till oss på hej@lillahjartat.com Fattas en ämneskategori? Hör av dig och berätta vad du skulle vilja att vi tar upp här på vår FAQ-sida.
Allmänna frågor om kontaktfamiljer
Det är en viktig insats där man gör skillnad för ett barn. Som kontaktfamilj får man också mycket tillbaka.
Som kontaktfamilj tar man regelbundet emot ett barn i sitt hem. Hur ofta och hur länge barnet bor hos kontaktfamiljen beror på barnets behov men det kan röra sig om några dagar och nätter i månaden.
Det beror på dina förutsättningar, men generellt brukar man rekommendera att börja som kontaktperson eller kontaktfamilj. Många familjer som är familjehem började som kontaktfamilj.
Ibland behöver familjer lite extra stöttning, inte hela tiden, men en eller ett par helger i månaden. Det finns flera olika anledningar till varför en kontaktfamilj behövs. Oftast är det ensamstående föräldrar som behöver avlastning. I många fall har barnen liten eller ingen kontakt med den andra föräldern. Därtill kanske resten av släkten bo i en annan stad eller i ett annat land. I den situationen kan man bli väldigt ensam som förälder och känna att man inte räcker till. Tillslut kan det även påverka barnen. Därför behövs kontaktfamiljer som blir ett extra stöd för både barn och förälder.
En kontaktfamilj är en helt vanlig, stabil familj. En del barn önskar sig en kontaktfamilj som är lite äldre och kan ge känslan av en extra farmor eller morfar. Andra barn önskar att det finns jämnåriga inom familjen. En kontaktfamilj kan vara en eller två vuxna, samkönade, från olika kulturer och sammanhang. Man kan bo i villa eller i lägenhet, på landet eller i stan. Det kanske finns barn i familjen sedan tidigare, eller inga alls. Det är viktigt att alla i familjen är överens om att man ska ta emot ett kontaktbarn. Barnet som hälsar på kommer att vilja ha uppmärksamhet. Även mormor, farfar, mostrar och farbröder kan komma att bli delaktiga beroende på hur nära relationer man har inom kontaktfamiljen.
En kontaktfamilj hjälper till och välkomnar ett barn, eller flera syskon, till sitt hem. Det handlar oftast om en eller ett par helger varje månad. Många tror att man behöver åka iväg på massa spännande utflykter, men oftast önskar sig barnen bara en helt vanlig helg, fylld med helt vanliga saker. Det viktigaste är att umgås med varann och att barnet får känna sig som en i familjen.
Det går bra. Det viktiga är att man är hemma de helger som barnet/barnen bor hos er.
Det går bra. Det viktiga är att du har ork och engagemang. Läs om en kvinna som varit kontaktperson ensamstående här.
Som kontakt-/stödfamilj kan man ha önskemål om exempelvis ålder och omfattning.
Alla barn är olika och har olika förutsättningar och intressen, men de har en sak gemensamt: deras föräldrar är ofta ensamma i sin roll och behöver hjälp och stöttning. Barnen behöver därför fler vuxna i livet som har tid för dem.
Barnen som behöver komma till en kontaktfamilj är oftast mellan tre och tolv år. Det förekommer även barn under tre år och tonåringar med behov av extra stöttning. Allt handlar om hur situationen ser ut i varje enskild familj.
Det vanligaste är att en kontaktfamilj har sitt uppdrag under ett par år. Banden som knyts under tiden inte behöver klippas av bara för att man inte längre är kontaktfamilj åt barnet. Man kan fortsätta att umgås även när uppdraget är avslutat.
Första steget mot att bli kontaktfamilj är att göra en intresseanmälan. Man förbinder sig inte till något utan blir kontaktad av socialtjänsten med information. Därefter blir familjen utredd genom bland annat möten, hembesök och genomgång av familjens förutsättningar, egenskaper och omsorgsförmåga.
Vårdnadshavare, oftast föräldrarna, har alltid det övergripande ansvaret för barnet.
Kontaktfamiljen har ansvar för att se till att barnet/barnen får sina behov tillgodosedda när barnet är hos dem, i samarbete med socialtjänst och föräldrar.
En till två uppföljningar per år sker tillsammans med socialtjänsten. Som kontaktfamilj har man en egen kontaktfamiljshandläggare som man får handledning av.
Utbildningsutbudet varierar kommun till kommun men det finns alltid material att tillgå på internet.
Man får både ett arvode och en omkostnadsersättning. Arvodet är lön för det uppdrag man utför. Arvodet beskattas som inkomst och det är sjukpennings- och pensionsgrundande men berättigar inte till tjänstepension. Uppdraget berättigar inte heller till a-kassa, semesterlön eller semesterersättning. En kontaktfamilj är uppdragstagare åt socialnämnden och man är således inte anställd. Omkostnadsersättningen ska täcka de merkostnader som den nya familjemedlemmen medför.
Det handlar om kommunens ansvar att se till att barnen hamnar i trygga och säkra miljöer och familjer. Utredningen är också en process där man lär känna varandra inför ett eventuellt framtida samarbete.
Nej det behövs inte men man måste bo inom ett rimligt avstånd.
En utredning för uppdrag tar ungefär två månader. Därefter ska en matchning mellan barn och kontaktfamilj göras för att barnets behov och familjens förutsättningar ska bli så bra som möjligt.
Kontaktfamiljen samarbetar under uppdraget med barnets handläggare på socialförvaltningen och har tillgång till stöd och handledning av kontakt- och familjehemssekreteraren.
Det är bra om det finns ett eget rum till barnet/barnen med det är inte ett krav. Det viktiga är att det finns möjlighet till en trygg sovplats.
En kontaktfamiljsutredning består av flera utredningssamtal, hembesök, registerslagningar och referenssamtal. Finns hemmavarande barn i familjen vill utredaren också träffa och samtala med dem.
Som kontaktfamilj tar man hand om ett barn utifrån sociala skäl och som stödfamilj tar man hand om ett barn med någon form av funktionsvariation.
Man börjar oftast med att träffa föräldrarna på ett möte. Under ett sådant möte får man som kontaktfamilj presentera sig och föräldrarna kan beskriva sin situation och sitt barn. Om det känns bra efter det mötet görs en fortsatt planering för att träffa barnet/barnen. Vid nästa träff brukar man ses på en neutral plats för att umgås och lära känna varandra. Vid behov kan kontaktsekreterare vara med vid detta tillfälle om det är förlagt på kontorstid. Om alla parter därefter vill fortsätta med uppdraget görs en inskolningsplan.
Socialstyrelsen skriver: ”Det finns inga specifika krav på dig som vill bli kontaktfamilj. Det är socialtjänsten i kommunen som gör en utredning och bedömer om du och eventuell partner är lämplig som kontaktfamilj.
De kan bland annat titta på:
- vilka som bor i hemmet och er livssituation
- dina personliga förutsättningar, egenskaper och omsorgsförmåga
- uppgifter från socialtjänstens register
- uppgifter från Polisens misstanke- och belastningsregister.
Om du och eventuell partner bedöms lämpliga kontaktar socialtjänsten dig när det finns ett barn som du eller ni kan passa för.”
Att få kontaktfamilj är ett biståndsbeslut som barnets socialsekreterare har fattat. Detta beslut fattas innan ärendet når kontaktverksamheten och rekrytering av kontaktfamilj påbörjas. Sedan bestäms vilka helger som barnet/barnen ska vara hos kontaktfamiljen i en dialog mellan socialtjänst, föräldrar och kontaktfamilj på ett första möte.
Om det är någonting som inte fungerar i uppdraget träffas alla tillsammans för att se om det är någonting som kan åtgärdas. Om man inte kan lösa situationen avslutas uppdraget. Som kontaktfamilj har man en månads uppsägningstid.
Enligt lag måste man följa sekretesslagen. Detta innebär att man har tystnadsplikt när det gäller de uppgifter som man får ta del av för att kunna fullfölja sitt uppdrag som kontaktperson.
Det finns ingen åldersgräns för att vara kontaktfamilj. Man ska vara en trygg person eller familj som har tid och engagemang.
När man vill anmäla sitt intresse vänder man sig till sin kommun eller kommuner i närheten, då de flesta barn mår bra av att bo nära sin hemort. Oftast hittar man information om olika typer uppdrag och kontaktuppgifter till ansvariga på kommunens webbplats. Man kan också ringa eller mejla till kommunens växel.
Allmänna frågor om jourhem
För att man vill engagera sig och göra skillnad för flera barn genom att ge skydd, trygghet och stabilitet under en begränsad period.
I ett jourhem tar man emot ett barn eller ungdom under en kortare tid och ofta med mycket kort varsel. Placeringen i ett jourhem görs ofta under tiden som socialtjänsten utreder vilken form av hjälp barnet eller ungdomen behöver behöver på längre sikt. Jourplaceringar är oftast akuta och kräver ofta en vuxen hemma på heltid. En del jourhemsplaceringar kan övergå till familjehemsplacering.
Först och främst behöver man ha möjlighet att vid upprepade tillfällen kunna ta emot barn med kort varsel.
Nya jourhem behöver bli godkända av socialtjänsten. Först måste man bli utredd av socialtjänsten. Under utredningen gör socialtjänsten intervjuer, hembesök samt pratar med referenser för att utvärdera om det finns förutsättningar för att ta emot barn i en familj.
Uppdraget är att ta emot barn för omedelbart skydd med kort varsel. Som jourhem ansvarar man för barnet och ska ge det trygghet under tiden det är placerat i hemmet. I uppdraget ingår att ge stöd och underlätta för barnet i vardagen, ge stöd i skolarbetet, hjälpa barnet till vård och tandläkare samt rå om barnets behov. Barnet bor i jourhem en kortare tid för att flyttas vidare till ett familjehem, stödboende eller HVB-hem.
– en trygg och stabil livssituation
– tid och engagemang för ett barn i familjen
– en stabil ekonomi
– sysselsättning. Man ska inte vara arbetslös eller långtidssjukskriven
– ett tryggt och stabilt nätverk
– man ska helst vara över 25 år
– erfarenhet av barn, egna eller andras
– man ska tala och förstå svenska obehindrat
Jourhem ska vara för en begränsad period på upp till sex månader om det inte finns särskilda skäl till förlängning.
Ja. Denna ersättning regleras i ett avtal som man skriver med socialtjänsten. En del av uppdraget är ett fast arvode som är skatteförpliktigat och den andra delen är skattefri och är ersättning för de faktiska kostnaderna för barnet.
Jourhem är oftast en heltidssysselsättning för minst en vuxen, eftersom det brukar behövas att en vuxen alltid finns hemma för att möta barnets behov. En av er måste på kort varsel kunna vara hemma på heltid.
Som jourhemsförälder får man stöd och vägledning i uppdraget av kommunens familjehemssekreterare. Arbetet sker i samarbete med barnets socialsekreterare.
Det handlar om kommunens ansvar att se till att barnen hamnar i trygga och säkra miljöer/familjer.
Som kontrakterat jourhem är man alltid tillgänglig för att på kort varsel (några timmar) kunna ta emot ett barn. Man har möjlighet till semester fem veckor per år, då är man inte tillgänglig för placering.
I utredningen kan kommunen bland annat titta på:
– vilka som bor i hemmet och livssituation
– hur boendet och närmiljön ser ut
– ens personliga förutsättningar, egenskaper och omsorgsförmåga
– anledningen till att man vill ta emot ett barn
– vad de eventuella barn som redan bor i hemmet tycker om att ta emot ett barn
– ens förmåga att hantera krisreaktioner hos barn
– ens förmåga att hantera upprepade separationer från barn
– referenser från någon närstående eller kollega
– uppgifter från socialtjänstens register i de kommuner man bott i
– uppgifter från polisens misstanke- eller belastningsregister
Ett jourhem som inte är kontrakterat omfattas inte av offentlighets- och sekretesslagen, men man ska alltid iaktta försiktighet med uppgifter kring den som är placerad samt om barnets biologiska nätverk. Sekretess råder dock för kontrakterade jourhem/familjehem, kontaktfamiljer samt kontaktpersoner.
Ja, men syskon kan dela.
Barn som behöver omedelbart skydd och en trygg och stabil familj att bo hos.
En utredning omfattar hembesök, utredningssamtal, referenssamtal, utdrag ur offentliga register samt samtal med jourhemmets barn.
Utbildningsutbudet varierar från kommun till kommun.
Som jourhem har man rätt till semester. En del i utredningen är att se om det finns någon i jourhemmets nätverk som kan vara avlösare under semester.
Man behöver inte vara kontrakterat jourhem för att ta emot barn för tillfällig placering. Däremot behöver man vara utredd och godkänd som uppdragstagare. Man är kanske utredd som kontaktfamilj och har möjlighet att ibland ta emot ett barn för kortare akut placering.
Det beror på vilket uppdrag det gäller. Det kan också vara en fördel att du pratar ett språk som barnet behärskar. Du behöver kunna ha kontakt med kommunen och andra aktörer som är involverade i barnets liv och då är det bra att du har ok språkkunskaper i svenska och kan prata engelska.
Socialtjänsten har det övergripande ansvaret men det sker i samarbete med jourhem och föräldrar.
Det är en bedömning i varje enskilt fall men det kan vara svårt då en vuxen behöver vara hemma på heltid.
Allmänna frågor om familjehem
Ett familjehem är ett hem som tar emot barn och unga som av socialtjänsten placeras utanför sina egna hem. Alternativet är bland annat HVB-hem för barnet eller ungdomen. En placering kan vara en kortare eller längre tid och ibland hela barnets uppväxt. Som familjehem ska man stötta barnet inom viktiga områden såsom bland annat skolgång och hälsa. Man ska erbjuda ett tryggt hem och tillmötesgå barnets behov.
Det finns ingen formmall för hur ett familjehem ska vara eller se ut. Alla familjehem är olika. Man kan leva i stan eller på landet, i villa eller i lägenhet. Alla familjekonstruktioner och kulturella bakgrunder är ok. Det enda kriteriet som finns är att det finns ett eget rum till barnet. Det som framförallt spelar någon roll är att man som familj har ett genuint engagemang och känslomässigt utrymme för att ta emot ett barn eller en ungdom. Man behöver vara trygga och stabila och ha en medvetenhet om att hela familjen kommer att påverkas.
Nya familjehem behöver bli godkända av socialtjänsten. Först måste du och din familj bli utredda av socialtjänsten. Under utredningen gör socialtjänsten intervjuer, hembesök samt pratar med referenser för att utvärdera om dina förutsättningar för att ta emot barn finns. Utredningen är också till för att förbereda dig och din familj för uppdraget.
– en trygg och stabil livssituation
– tid och engagemang för ett barn i familjen
– en stabil ekonomi
– sysselsättning. Man ska inte vara arbetslös eller långtidssjukskriven
– ett tryggt och stabilt nätverk
– man ska helst vara över 25 år
– ha erfarenhet av barn, egna eller andras
– man ska kunna tala och förstå svenska obehindrat
När man vill anmäla sitt intresse vänder man sig till sin kommun eller kommuner i närheten. Oftast hittar man information om olika typer uppdrag och kontaktuppgifter till ansvariga på kommunens webbplats. Man kan också ringa eller mejla till kommunens växel.
Ja, ett familjehem kan vara en person eller en familj som finns i barnets nätverk sedan tidigare. Det kan vara släktingar eller andra närstående till familjen, som till exempel vänner eller grannar, ett såkallat nätverkshem.
Ja, i familjehem behöver barnet ett eget rum.
Alla barn som behöver komma till ett familjehem är individer med individuella behov. De har blivit familjehemsplacerade eftersom deras föräldrar inte klarat av sin föräldraroll av olika anledningar. Barnen kan vara märkta av sin uppväxtmiljö och det kan avspegla sig i deras beteende. Barnen kan även komma olika trauman eller NPF-diagnoser.
Slutmålet med en placering är att barnet ska kunna flytta hem till sina föräldrar igen vilket står angivet i socialtjänstlagen. Eftersom man inte på förhand kan svara på om förutsättningarna hos barnets föräldrar kommer att förändras och hur snart, kan man aldrig svara på hur länge ett barn stannar i en familj. Ibland kan barnet stanna en kortare period för att sedan återvända till sina föräldrar. Ensamkommande barn som inte har sina föräldrar i Sverige kan bo hos i familjehem tills att de blir självständiga nog att flytta till en egen bostad.
Ja, man kan som ensamstående bli familjehemsförälder.
Barn och unga som placeras av socialtjänsten har ofta varit med om svåra saker och därtill blivit separerade från sin eller sina föräldrar, eller tidigare placeringsform. Det är inte alltid socialtjänsten har all fakta om barnet och man kommer att få vara med på resan där barnets alla sidor upptäcks. Även under placeringens tid kan det komma fram saker som socialtjänsten inte tidigare vetat om barnet som senare delges till er. Som familjehem behöver man vara inställs på att öppna sitt hem samtidigt som man arbetar tillsammans med socialtjänsten, föräldrar, barnets övriga sociala nätverk och eventuella vårdinstanser från vilka barnet behöver insatser ifrån.
Socialstyrelsen skriver: ”Socialtjänsten är skyldig att noga följa vården av ett barn som är placerat. Det görs bland annat för att socialnämnden ska kunna ta ställning till barnets behov av vård och hur vården ska se ut framöver. Att noga följa vården innebär bland annat att socialtjänsten ska göra regelbundna personliga besök hos dig som barnets familjehem. Socialtjänsten ska också ha enskilda samtal med barnet, dig som familjehemsförälder samt med barnets vårdnadshavare.”
Det handlar om kommunens ansvar att se till att barnen hamnar i trygga och säkra miljöer/familjer.
Socialstyrelsen skriver: ”Det är socialnämnden som beslutar om att ett barn ska placeras i ett familjehem. Socialnämnden ska i samband med beslut om placering ingå avtal med dig som ska anlitas som familjehem. Av avtalet ska nämndens och familjehemmets åtaganden vad gäller barnets behov av stöd och skydd under placeringen tydliggöras. Avtalet kan också omfatta bland annat ersättning, försäkringsskydd för dig och barnet och hur socialnämnden ska ge dig som familjehemsförälder råd, stöd och annan hjälp som du behöver.”
Varje uppdrag är unikt men grundtanken är att man inte ska ha uppdraget som huvudinkomstkälla eftersom man inte vet hur längre ett barn stannar i hemmet. Enligt SKR:s rekommendationer om ersättning till familjehem för barn och ungdomar är grundarvodet för ålder 0-19 11 237 kr, förhöjt arvode inklusive grundarvode 17 255 kr. I vissa fall kan en reducering av grundarvodet bli aktuellt.
Barnet har en barnsekreterare från socialtjänsten för regelbunden kontakt. Familjehemmet har en egen familjehemssekreterare som regelbundet ger handledning, råd och stöd.
Som familjehem får man regelbundet stöd av familjehemssekreterare. Vid akuta situationer under kväll och helg, vänder man sig till socialjouren.
Socialtjänsten har ett grundläggande ansvar men den dagliga vården rår familjehemmet om. Viktiga beslut ska tas i det tredelade föräldraskapet; föräldrar, familjehem och socialtjänst.
Ja, men det är viktigt att man har tid över för att tillgodose barnets behov och ge det stöd. Placeringsformer kan se olika ut, och för en del familj- och jourhem är det ett krav att en vuxen är hemma på heltid. I perioder kan ett barn ha extra stort behov av stöd och det är då viktigt att ha ett flexibelt arbete som tillåter ledighet för detta.
Det finns ingen åldersgräns. Däremot vet man ofta inte hur länge ett barn behöver bo hos i ett familjehem och det är viktigt att betänka att man ska kunna finnas för barnet tills det är en bit över 20 år. Placerade barn kan komma mer svåra trauman i sitt bagage, diagnoser osv, vilket kan göra barnets uppväxt svår. Det är viktigt som familjehem att ha ork och engagemang att stötta barnet under dess uppväxt.
Nej, det behöver man inte.
Ett familjehem som inte är kontrakterat omfattas inte av offentlighets- och sekretesslagen, men man ska alltid iaktta försiktighet med uppgifter kring den som är placerad samt om barnets biologiska nätverk. Sekretess råder dock för kontrakterade familjehem.
Ja, man kan alltid tacka ner till en placering som man blir erbjuden. En placering ska kännas rätt för dig/er som familjehem. Man kan även tacka ner under familjehemsutredningens gång.
Det beror på vilket uppdrag det gäller. Det kan också vara en fördel att man pratar ett språk som barnet pratar. Som familjehem behöver man kunna ha kontakt med kommunen och andra aktörer som är involverade i barnets liv och då är det bra att man har ok språkkunskaper i svenska och kan prata engelska.
I en integrationsfamilj placeras barn och unga som kommer från andra länder. Ensamkommande utan vårdnadshavare är vistelsekommunens ansvar. Kommunen ska se till att finna en trygg plats för barnet att bo på i väntan på uppehållstillstånd. Det kan vara antingen institution eller familjehem. Det som skiljer dessa placeringar från andra är att de här barnen inte pratar svenska och kanske inte ens engelska. Barnen har ofta traumatiska upplevelser med sig och då är det fördelaktigt att placera dem i hem där de vuxna talar samma språk och har likartade erfarenheter. De familjer som har dessa egenskaper kallas för integrationsfamiljer. Syftet med dessa placeringar är att kunna ge optimalt stöd och att integrera barnet i det svenska samhället.
Ja, det behöver man oftast ha. Placerade barn mår oftast bra av att ha kvar relationen med sina föräldrar och även sina syskon och andra viktiga relationer. Som familjehem spelar man en viktig roll i att upprätthålla dessa relationer. Ofta är det du som familjehem som praktiskt planerar barnets kontakter och förbereder barnet inför umgängen. Barnets föräldrar är ofta de som är barnets vårdnadshavare och behöver kontaktas vid exempelvis läkarbesök eller vid möten med skolan.
Utgångspunkten är att varje barn ska ha kontakt med sina föräldrar. För varje barn görs en individuell umgängesplan som bland annat innehåller hur ofta och var barn och föräldrar ska ha umgänge, med fokus på barnets bästa. Planen utformas efter barnets behov och föräldrarnas förutsättningar.
Termen fosterhem eller fosterfamilj är termer man tidigare benämnde familjehem med.
Efter två års tid i en placering ska socialtjänsten överväga om det bör ansökas om en VÖF – vårdnadsöverflytt. Detta innebär att vårdnaden om barnet flyttas över till dig/er, familjehemsförälder/föräldrar. Arvsrätten blir dock kvar hos barnets föräldrar och du/ni blir skyldiga att fortsätta upprätthålla kontakten mellan barnet och dess biologiska föräldrar. Skulle en VÖF bli aktuell kommer socialtjänsten att kontakta familjehemmet först.
Ja, som familjehem kan man ha önskemål om exempelvis ålder och kön och vilket barn som skulle fungerar bäst ihop med familjen och diskutera detta med socialsekreteraren. Det är sedan samstämmigheten mellan barnets behov och familjehemmets resurser och önskemål som styr.
Det krävs generellt ingen speciell utbildning eller erfarenhet för att komma i fråga som familjehem. Det viktiga är att man är en stabil person och att man lever ett tryggt och stabilt liv, där ett barn kan erbjudas en god tillvaro och få god omsorg.
Vårdnadsöverflytt (VÖF) och särskilt förordnad vårdnadshavare (SFV)
En VÖF – vårdnadsöverflytt – är när socialnämnden finner att en överflyttning av vårdnaden av ett familjehemsplacerat barn från barnets föräldrar/vårdnadshavare till familjehemsföräldern/föräldrarna är till barnets bästa. Nämnden ansöker om detta hos tingsrätten. Familjehemsföräldrarna blir genom vårdnadsöverflyttningen barnets nya vårdnadshavare och får därmed samma ansvar som barnets tidigare vårdnadshavare.
Avsikten med en VÖF är att barn inte ska behöva leva i ovisshet om var de hör hemma. Tanken är att en överflyttning ska skapa bättre möjligheter för trygghet i vården för barnet. Socialtjänsten ska noga väga skäl för och emot och noga motivera och dokumentera sitt ställningstagande. Av särskilt stor vikt är hur barnets umgänge med de biologiska föräldrarna har fungerat. I varje enskilt fall ska barnets bästa alltid sättas i första rum. Det kan även handla om situationer där barnet blivit placerad i familjehemmet när hen var väldigt ung, och växt upp i familjehemmet. Under en längre familjehemsplacering kan en stark anknytning byggas upp mellan barnet och familjehemsföräldrarna vilket i sin tur kan innebära att det bästa för barnet är att få stanna kvar hos familjehemmet under resten av sin uppväxt. Då kan en vårdnadsöverflytt bli aktuell.
Utredningen utgörs av tre delar som fokuserar på familjehemsföräldrarna, biologiska föräldrarna/ vårdnadshavare och på barnet. De viktigaste bedömningspunkterna i utredningen är:
Familjehemsföräldrarna:
– hur placeringen i familjehemmet har fungerat
– familjehemmets relation till barnet
– familjehemmets förmåga att tillgodose barnets behov
– familjehemmets lämplighet som vårdnadshavare
– familjehemmets inställning till att tillgodose barnets kontakt med de biologiska föräldrarna/ vårdnadshavare
– familjehemmets inställning till överflyttning av vårdnaden
Föräldrarna:
– hur längesedan var det barnet placerades i ett annat hem
– varför barnen placerades i annat hem
– hur föräldrarnas nuvarande situation är
– vilka skälen till att socialnämnden arbetar för att barnen inte ska flytta hem
– hur föräldrarnas /vårdnadshavarnas relationen till barnen är
– hur umgänget har fungerat med barnen
– föräldrarnas inställning till en VÖF
– föräldrarnas inställning till samtycke i framtiden
Barnen:
– barnets nuvarande situation
– barnets anknytning till familjehemsföräldrarna och föräldrarna/ vårdnadshavarna
– barnets inställning till en VÖF
– hur barnets behov av och inställning till umgänge med föräldrarna är
– vad som bedöms vara barnets bästa
Om en VÖF är till barnets bästa och man som familjehem är positiv till att bli särskilt förordnad vårdnadshavare (SFV), ansöker socialnämnden till tingsrätten om överflyttning av vårdnaden från vårdnadshavare till familjehemmet. En vårdnadsöverflytt sker om Tingsrätten bedömer det vara uppenbart för barnets bästa. Då blir familjehemsföräldern eller föräldrarna särskilt förordnad vårdnadshavare.
Socialtjänsten har rätt att väcka talan om en VÖF, men det är sedan upp till tingsrätten att bestämma om den borde genomföras eller inte.
Efter två år ska socialtjänsten överväga en överflyttning av vårdnaden från de biologiska föräldrarna eller vårdnadshavarna till familjehemsföräldrarna (6 kap. 8 § SoL och 13 § LVU). När bedömningen görs att barnet har sin tillhörighet och trygghet i familjehemmet och en återförening med föräldrarna inte är förenat med barnets bästa är en VÖF aktuell. När det uppenbart är bäst för barnet att rådande förhållande får bestå och att vårdnaden flyttas över till dem som tagit emot barnet, ska domstolen utse familjehemmet till SFV (6 kap. 8 § FB). Syftet med bestämmelsen är att förhindra att barn som rotat sig i familjehem blir uppryckta ur en miljö där de funnit sig tillrätta och känner en större trygghet och känslomässig förankring än hos sina vårdnadshavare.
När ett barn varit placerat i ett familjehem i två år är socialnämnden skyldig att överväga om det finns skäl att ansöka hos tingsrätten om en VÖF från barnets vårdnadshavare till familjehemsföräldrarna. Detta övervägande ska sedan göras varje år. Socialnämnden kan överväga om en VÖF när som helst under placeringens, även tidigare än efter två år. Ett övervägande av VÖF görs för att förhindra att ett barn som rotat sig i sitt familjehem blir uppryckt från de personer och den miljö den funnit sig tillrätta i, och känner en större trygghet och känslomässig förankring i än sitt föräldrahem.
Tingsrätten tar ställning och fastställer i dom om familjehemmet ska bli särskilt förordnade vårdnadshavare. Som vårdnadshavare ska man själv anlita och bekosta ett juridiskt/ombud om man behöver det vid tingsrättsförhandling. Kostnader som inte täcks av rättshjälpslagen får man själv stå för.
Det är socialtjänstens ansvar att lyfta denna fråga, men det kan även ske på initiativ av familjehemmet eller vårdnadshavarna. En handläggare ska i detta fall påbörja en utredning som ska vara slutförd inom fyra månader.
Socialstyrelsen skriver: ”Alla har rätt att få stöd av den kommun man bor i, men kommunen har enligt lag ett särskilt ansvar för att vid behov ge stöd och hjälp efter en vårdnadsöverflyttning.
Om du som särskilt förordnad vårdnadshavare istället vill ha råd och stöd av den kommun som beslutat om familjehemsplaceringen så kan du begära det.”
Ett barn har rätt till kontakt med sina föräldrar/fd vårdnadshavare efter en VÖF. Det är SFVs skyldighet att tillsammans med barnets föräldrars ansvara för att kontakten blir tillgodosedd så långt som möjligt mellan dem och barnet. Man ska även se till att kontakt med andra personer som är viktiga för barnet tillgodoses.
Barnets föräldrar/ vårdnadshavare kan – om man inte kan komma överens – väcka talan i domstol, vilket socialnämnden också kan göra om barnet bedöms kunna fara illa av kontakt med en förälder. Socialnämnden kan även väcka talan om den bedömer att barnet har behov av någon som står barnet särskilt nära.
Socialstyrelsen skriver: ”I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge är det oftast respektive part som står för sin rättegångskostnad.
Rättskydd kan ingå i hemförsäkringen. Kolla med ditt försäkringsbolag vad som gäller.
Om du inte kan utnyttja rättsskyddet i din hemförsäkring kan du i vissa fall på rättshjälp.”
Följande gäller:
– efter en VÖF till familjehemmet är man fortfarande förälder till sitt barn även om man inte har vårdnaden om barnet
– barnets rätt till att umgängen med sina föräldrar, sina syskon och närstående tillgodoses och dessa ska utgå från barnets behov. Som förälder har man ett ansvar att vidhålla kontakt med sitt barn
– man har som förälder rätten att få umgänget prövat av tingsrätten om man inte är nöjd. Man ska då själv anlita och bekosta ett juridiskt ombud
– barnet ärver sin förälder och föräldern har underhållsskyldighet för barnet
– föräldern kan inte underteckna papper där vårdnadshavarens underskrift krävs som vid till exempel ansökan om pass eller identitetskort
– föräldern har inte tillgång till och kan inte öppna bankkonto i barnets namn
– föräldern har inte tillgång till barnets vårdjournaler
Man kan som förälder motsätta sig en VÖF. En VÖF kan fortfarande genomföras i vissa fall trots att föräldrarna motsätter sig den, men man strävar alltid efter att föräldrarna ska vara delaktiga i beslutet.
Det kan vara väldigt stort och integritetskränkande att ändra ett namn. Det kan finnas anledningar att man blivit rekommenderad att byta namn, men frågan bör alltid tas upp med barnets socialsekreterare. Det finns många för och nackdelar med ett namnbyte.
Barnets biologiska föräldrar är alltid barnets biologiska föräldrar. De kommer alltid att vara en part som har möjlighet att processa om både vårdnad och umgänge efter en VÖF.
Frågan bör tas upp med ett intervall av sex månader. Förutsättningar kan ändras som i längden alltså ändrar beslutet.
Domstolen ska vid ett yrkande om vårdnadsöverflytt överväga huruvida det är uppenbart bäst för barnet om en VÖF sker. Vid denna bedömning ska domstolen beakta såväl barnets anknytning till familjehemmet som barnets anknytning till sina vårdnadshavare. En vårdnadsöverflytt ska endast bli aktuell när en återförening inte kan komma till stånd trots långvariga och omfattande insatser. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att ett barn som har rotat sig i ett familjehem bli uppryckt från en miljö där det funnit sig till rätta och känner en större samhörighet och känslomässig förankring än i det biologiska hemmet/med sina vårdnadshavare.
I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge är det oftast respektive part som står för sin rättegångskostnad.
Rättskydd kan ingå i hemförsäkringen, uppgifter man hämtar från sitt försäkringsbolag. Om man inte kan utnyttja rättsskyddet i sin hemförsäkring kan man i vissa fall på rättshjälp.
Som SFV för ett barn tar man över föräldrarnas ansvar, men barnet behöver inte alltid bo hos SFV. Som SFV ska man se till att barnets behov blir tillgodosedda och man är juridiskt ansvarig för barnet.
Man blir SFV på olika sätt. Socialtjänsten söker en SFV främst bland personer i barnets nätverk vilket bland andra kan vara en släkting eller det familjehem barnet bor i.
Nej, som SFV är man inte försörjningsskyldig utan det är barnets föräldrar som är det.
Nej, barnet ärver inte en SFV. Att vårdnaden om barnet flyttas över till en SFV innebär inte att barnets rättsliga anknytning till de biologiska föräldrarna bryts. Skulle den SFV däremot vilja att barnet ska ärva måste ett testamente upprättas.
Som SFV har man rätt att få ersättning för den del av uppdraget som är att vara barnets förmyndare. Socialnämnden kan i ett avtal komma överens med den SFV om bland annat ekonomisk ersättning eller annat stöd. Om vårdnaden av ett barn har flyttats över till en eller två SFV som barnet tidigare har varit familjehemsplacerat hos, får kommunen fortsätta att betala de nya vårdnadshavarna skälig ersättning.
Uppdraget som SFV upphör när barnet fyller 18 år, dvs blir vuxen enligt lag, men man kan välja att säga upp sitt uppdrag dessförinnan. En olämplig SFV kan även bli uppsagd från sitt uppdrag genom att socialnämnden ansöker om detta i domstol. Även barnets föräldrar kan begära att vårdnaden flyttas tillbaka till dem och beslutet tas av Tingsrätten.
SFV har ingen försörjningsskyldighet för barnet. Den socialnämnd som ansökt i domstol om vårdnadsöverflyttningen har därför fått rätt att fortsätta betala SFV som tidigare har varit barnets familjehem en skälig ersättning. Detta framgår av 6 kap. 11 § SoL och gäller oavsett om familjehemsplaceringen skett med stöd av SoL eller LVU. Inget hindrar att detta även tillämpas i det fall barnet varit placerat som en insats enligt 9 § 8 LSS.
En skälig ersättning bör motsvara vad som tidigare utbetalts som familjehemsersättning det vill säga arvode och omkostnadsersättning. Denna ersättning ska reduceras med pengar som kommer från annat håll avseende vård och omkostnader till exempel underhållsbidrag, underhållsstöd, pension, vårdbidrag, barnbidrag, avkastning av kapital och socialförsäkringsförmåner.
