För nästan två år sedan när Selma var 5 år, blev hon och hennes bror Sam omhändertagna med en akut LVU av socialtjänsten. Det yngsta syskonet får föräldrarna dock behålla. Hemförhållandena för dem var så skadliga att de utgjorde akut fara för deras liv och hälsa. De flyttades till olika familjehem och föräldrarna dömdes för de brott de begått mot sina barn. Selma flyttades långt bort till ett familjehem som gjort allt de kunde för att hon ska ha det bra.
Hos dem har hon funnit trygghet, stabilitet och goda möjligheter att läka mentalt från allt hon varit med om. Här har hon vågat berätta vad hon har varit med om och nya detaljer har framkommit med tiden om allt det svåra hon bär med sig. Även om Selma saknar sina syskon kan det kännas svårt att prata med dem för det blir en påminnelse om förr. Syskonen som bott i olika familjehem har träffats regelbundet och det har varit en stor glädje för dem. Selmas har utvecklats väl i sitt familjehem och har funnit nya vänner och hobbys.
I våras byttes hennes handläggare ut. Den nya handläggaren river upp alla gamla beslut kring syskonen och som första beslut ska Selma vara med på bilder som ska skickas hem till de biologiska föräldrarna. Det vill Selma inte alls vara med på och det slutar med att hon vägrar vara med på några bilder alls. Även det syskon som bor hos de biologiska familjen ska skicka bilder till Selma men när de kommer vägrar hon att titta på dem. Hon säger om yngsta syskonet att: “nu är han inte bebis längre och då får de lov att slå honom”.
Selmas biologiska föräldrar får allt mer inflytande över Selmas liv i familjehemmet och vad hon får och inte får göra. Till Selma säger handläggaren att: “barn placeras kort eller längre tid i ett familjehem men de får aldrig stanna för alltid”. Handläggaren säger även till Selma att den gamla handläggaren gjort fel och fattat fel beslut och att de nya besluten gäller oavsett vad Selma själv känner och tycker. Det är de biologiska föräldrarna som ska bestämma vad hon ska och inte ska göra för det är föräldrarnas rätt. På BUP påbörjas en traumabehandling för Selma där man anser behovet vara stort, men behandlingen avslutar handläggaren redan efter första tillfället för handläggaren ser inget behov av detta.
Selma får veta att ett av hennes syskon blivit flyttade från sitt familjehem till ett nytt hem i samma stad som de biologiska föräldrarna bor i. Selma får stora problem med att sova och i skolan är hon stressad och stökig, något lärarna noterar. Nu tvingas hon till umgängen med det flyttade syskonet via facetime trots att hon säger att hon absolut inte vill. I det första samtalet via facetime är de biologiska föräldrar med trots att Selma blivit lovad att det inte skulle ske. Selma blir väldigt ledsen och arg. Familjehemmet tar upp detta med handläggaren men handläggaren slår ifrån sig och menar att det är syskonets nya familjehem som kommit överens om det med de biologiska föräldrarna. Selma mår jättedåligt.
Under nästa samtal säger syskonet att de nu ska ha umgängen tillsammans i hemstaden. Selma reagerar väldigt starkt med oro, rädsla och ilska. Hon river sönder sina nagelband och uttrycker att hon aldrig mer vill prata med sitt syskon. Familjehemmet försöker förklara att det inte är något syskonet kan råda eller styra över.
Så är det dags för Selma att åka på umgänge med syskonet som blivit flyttat till samma stad som de biologiska föräldrarna. Kvällen innan kan hon inte komma till ro i sin säng och det tar lång tid innan hon kan somna. På morgonen är hon helt apatisk och ligger kvar i sängen och tittar tomt framför sig, svarar inte på tilltal och familjehemsföräldrarna får klä på henne samt borsta hennes tänder som på ett litet barn. Sista pausen i bilen innan de är framme kräks hon. Umgänget genomförs.
Så kommer dagen när flytten ska genomföras. Selma blir förtvivlad när hon inser vem som knackar på dörren och inser att hon nu står inför en flytt. Under mer än fyra timmars tid pågår processen att försöka få Selma att frivilligt sätta sig i bilen hon gråter och protesterar . Handläggarna tar en paus och åker iväg, undertiden ber Selma om att få ringa Barnrättsbyrån som hon har haft kontakt med, eftersom Selma inte känt att hennes handläggare lyssnar på henne. Barnrättsbyrån gör allt de kan för att få socialtjänsten att ge Selma en företrädare. Trots det nekas hon ett ombud av socialtjänsten. De kan tyvärr inte göra något för att hjälpa henne, det finns ingen möjlighet för något ombud att kliva in och föra hennes talan om inte vårdnadshavare eller socialnämnden ger sitt godkännande. Selma är precis lika rättslös som hennes bror var några veckor tidigare. När handläggarna återvänder fortsätter kampen. Efter fyra timmar är Selma så trött att hon ger upp. Hon kliver motvilligt in i bilen och vinkar uppgivet hejdå, med ett löfte om att hon snart ska få prata med familjehemmet igen. Familjehemmet får möjlighet till ett par samtal med Selma men då man anser att hon är allt för ledsen och saknar familjen mycket mellan samtalen så beslutar man att dra in möjlighet till kontakt helt. Efter detta finns väldigt lite information om Selma.
Hon har ganska snart flyttas hem till sin familj. Föräldrarna medverkar senare i en tidningsartikel mot LVU och beskriver då Selma som aggressiv och utagerande, hennes bror beskrivs som tyst och sluten. De menar att det är placeringarna i familjehemmen som skadat barnen. Vi menar att det finns många andra förklaringar till barnens reaktioner.
Selma var 7 år när hon flyttades. Hon var fullt kapabel att säga vad hon tyckte och kände, och det gjorde hon. Tyvärr saknade både hon och hennes bror, precis som många andra barn i samhällsvård, rätt att själva begära prövning av de beslut som fattades kring dem.
För nästan två år sedan när Selma var 5 år, blev hon och hennes bror Sam omhändertagna med en akut LVU av socialtjänsten. Det yngsta syskonet får föräldrarna dock behålla. Hemförhållandena för dem var så skadliga att de utgjorde akut fara…
I augusti 2022 publicerade Lilla hjärtat vänförening ”Sams” brev som han skrev till socialnämnden i Gällivare när han precis fått veta att han skulle flyttas från sitt familjehem. Sam hade varit familjehemsplacerad en tid då hans mamma dömts…
20 augusti 2022 publicerade vi Sams rop på hjälp. Ingen lyssnade. Idag, mer än ett år senare, uppmärksammar media den påverkningskampanj mot socialtjänsten som bidrog att Sam och hans syster, trots fällande dom mot deras mamma…