Familjehem och ersättning, vad är sant? 

Familjehem och ersättning, vad är sant? 
När jag växte upp hyste min mamma ett oresonligt agg mot det som då kallades fosterfamiljer för “de får banne mig så mycket betalt, de har ju råd med allt!” Tänk så lätt det som vuxen är för mig att punktera den vanföreställningen för min mor. Som vuxen kan jag dessutom undra varför inte fokus låg på det fina i att hjälpa barn som av olika anledningar inte kunde bo i sin egen familj? Vi som arbetar med Lilla hjärtat stöter ofta på dessa föreställningar om familjehemmens rikedomar. Vi har sett kommentarer på vår Önskelåda: “Nej vet du vad, familjehemmen har minsann råd att betala barnens resor själva med alla pengar de får från socialtjänsten”. Ska vi ta en titt på detta och lägga dessa skrönor till sängs en gång för alla?  

Nu utgår vi från ett familjehem så som det ska vara – alltså ett tryggt hem där de vuxna är engagerade i barnet, dess situation och uppfyller barnets behov.  Arvodet för att vara familjehem för ett barn börjar på 6200 kronor i månaden (enligt Sveriges kommuner och regioner) och stiger beroende på hur krävande omvård ett barn behöver. 

Barn som omhändertas för att de har haft levnadsförhållanden så skadliga för deras liv, hälsa och utveckling att det inte varit hållbart för dem att bo kvar, vilket betyder att de flestas av dessa barn bär på upplevelser de i sin ringa ålder (upp till 18 år) aldrig skulle behövt ha uppleva, ibland flera livsomvälvande trauman. Några barn har därtill individuella problem och diagnoser. Detta kan bl.a. yttra sig i att barnet är osäkerhet, aggressivitet, utåtagerande beteenden, ångest, sömnsvårigheter, ja otaliga uttryck som ska ges omvårdnad. En del barn är bara helt vanliga barn och vi vet alla att det kräver sin man eller kvinna det med. Familjehemsföräldraskap är inget niotillfemjobb man har lediga kvällar och helger från eller kan flyga iväg på semester ifrån när man känner för det. Uppdraget varar dygnet runt så länge placeringen varar.

Som alla andra barn kommer många av dessa omhändertagna barn dessutom med olika tillkortakommande såsom exempelvis NPF-diagnoser vilket lägger till ett flertal läkarbesök till listan av tandvård, sjukvård, optiker, vård mm som alla barn har. Arvordet stiger självfallet någon tusenlapp med dessa barn men som mamma till en otrolig fin liten kille med autism kan jag lugnt säga att ngn tusenlapp i månaden som ska täcka bortfall i lön för alla läkarbesök, svåra dagar när min lille kille inte kan vara på förskolan, alla aktiviteter vi tvingas söka alternativ till för (oftast mkt dyrare) för att anpassa till honom mm, mm, täcks inte tillnärmelsevis med en tusenlapp eller två. Det sägs att man får ställa om hela sitt liv när man skaffar barn och det är verkligen sant. Avkallet på mycket vi en gång som individer tog som självfallet att göra är stort och varenda sekund väl värt, men jag vågar påstå att det är enormt mkt större avkall med ett barn med diagnos, för att inte tala om barn med trauman. Ingen av oss skulle gå till ett arbete utan lön, och enligt SCB är medelsnittslönen i Sverige år 2022 33 000 kronor i månaden men då får vi också gå hem efter en 8 timmars arbetsdag. 

Familjehem lägger 168 timmar arbete på ett familjehemsbarn i månaden, vill säga varje timme hela månaden, natt som dag på att omhänderta någon annans barn. En lön på 6200 kronor och uppåt torde inte stå som ett ämne att klanka ner på. 
   Utöver vanlig omvårdnad av ett barn ska familjehemsföräldrar hålla otaliga kontakter och möten med socialtjänst, med barnets anhöriga och upprätthålla kontakt barnet och dem emellan, umgängen ska avtalas med socialtjänsten, arrangeras och närvara på, ibland. Ibland händer det att man måste närvara vid familjerätt eller liknande genom skeenden i barnets liv och dess föräldrar. Man ska ställa upp på att synas i sömmarna både i och ur sitt hem av socialtjänst och beröra institutioner före och igenom sitt uppdrag, ordna facetime med föräldrar, ut på aktiviteter tillsammans med biologiska nätverket, detta under de bästa av förhållanden.

 Kommunikation och kontakter mellan familjehem, handläggare, biologiska familjer och mycket mer kan inte bara vara otroligt krävande, utan gå rent i putten och detta måste man fortsätta upprätthålla trots oävna förhållanden. Visserligen kan ersättningen till familjehem vara högre inom den privata sektorn, en sektor som fortfarande inte reglerats i svensk lag, ett helt annat ämne för en annan gång, men även där får man betänka det privata företaget tar en beskärd del av familjehemmets ersättning som betalning för att täcka eventualiteter, lite som att teckna en hemförsäkring. Ett medelsnittsfamiljehem får ut mellan 6500-11000 kronor i månaden för sitt hårda arbete. Med hjärtat på rätt ställe kan man omöjligt vara familjehem och göra en vinst på det.  
 
Familjehem är grunden till att barn under kortare eller längre tid får bästa möjliga förutsättningar för ett gott liv utanför sin biologiska familj. Varje kärleksfullt familjehem är något alla involverade bör känna stor tacksamhet för. De är en enorm tillgång i vårt samhälle.