Jag och min man har varit jourhem i fyra år nu och har aldrig ångrat att vi valt göra detta. Vi öppnar vårt hem och delar av vår omsorg och värme. Och när barnen lämnar finns de alltid kvar i vårt hjärta.

Vi har barn i vårt hem under soc utredningstid fram till de hittar en permanent lösning. Ibland har man tur och får reda på en placering några dagar innan barnet kommer och ibland blir det akuta samtal från soc mitt i natten. Ibland hinner vi inte förbereda oss mentalt när det bara är någon timmes varsel till att barnet kommer men vi får göra det bästa av situationen.

Jag har alltid drömt om att bli jourhem men det har inte passat in i vårt liv förrän för fyra år sedan, men jag har i många år sparat leksaker och kläder till små barn. Våra barn är stora nu och vi har massor av plats hemma, bra rutiner och kan ta emot nya placeringar när som helst.

Jag fick säga upp mig från jobbet när vi började ta emot barn för att kunna vara hemma och ta hand om placeringarna och det har jag aldrig ångrat. Den senaste placeringen kom med två poliser mitt i natten så det gäller att vara flexibel. Vi har haft 15 barn hos oss sen vi började och den längsta placeringen varade 11 månader. Jag tycker fler ska bli jourhem och hjälpa barn.