Vår familjehemsplacering övergick till vårdnadsöverflytt. Vi fick hem vår Sonja när hon var en dag gammal. Vi har alltid känt att vi vill göra något för barn som har det svårt och när vi varit gifta i två år gick vi till en informationsträff. Vi bestämde oss samma kväll att vi skulle bli jour- och familjehem. Vi genomgick utbildningen och utredningen och började som jourhem då det sades till oss att det var ett bra sätt att börja för att känna av om uppdraget passade oss.

Vi fick vänta några veckor på vårt första uppdrag och en dag hörd socialtjänsten av sig och sade att det var en mamma som snart skulle förda som inte kunde ta hand om bebisen. När bebisen sedan kom till oss var hon en dag gammal och vi började direkt tänka på om det inte skulle vara bra för både oss och barnet att utreda möjligheter till en stadigvarande placering. Mamman hade inga släktingar som kunde ta emot flickan så en nätverksplacering av flickan var aldrig aktuellt.

Med flickan i min famn anmälde vi oss direkt för att bli hennes stadigvarande familjehem. Flickan fick namnes Sonja av sin biologiska mamma och eftersom hon inte hade något med sig i bagaget var det lätt för både henne och oss att knyta an till varandra. Våra döttrar på min sida var då 3 och 5 år gamla och var överlyckliga över att få en storklillasyster som vi kallade henne efter att ha berättat för våra döttrar att storken flugit runt med henne i ett knyte och letat efter det rätta hemmet för henne.  
 
Sonjas biologiska mamma var aldrig intresserad av att få tillbaka henne utan lät vårdnaden gå över till oss efter mindre än ett år. Eftersom Sonja blev omhändertagen direkt efter födseln och mamman inte var intresserad av umgängen blev det mycket lättare för oss i vår vardag att inte behöva pussla in umgängen och allt därtill. Vi hade inte tänkt att bli familjehem när vi började det här men det föll sig så naturligt att gå in i rollen direkt. Vi hade problem i början med våra arbetsgivare som inte ville ge oss ledigt mer än några månader när vi startade uppdraget som jourhem men efter att jag startade eget löste vi den biten själva.

Nu har Sonja gått på förskolan ett bra tag och våra flickor är i skolålder och vi funderar på ytterligare en placering. Vår familj har både plats och kärlek nog att ta hand om ett barn till. Denna gången kommer vi vara noggranna med matchningen för att inte störa den fina och lugna sammanhållningen vi redan har i familjen för våra flickors skull, alla tre