FAMILJEHEMSSKILDRINGAR
Familjehemsskildringar – del 14
Jag har en väninna som har en vuxen son idag, men när han var liten ja från födseln så märktes det att han var speciell på många sätt. Det var jag som fick ta honom till frisören för det var det värsta han visste. Han blev sur på mig för att jag tog han till frisören. Jag lämnade honom hemma till föräldrarna och han var ju inte sur på dom utan på mig, så jag sa bara hejdå och sen gick jag hem till mig. Jag tog honom vid ett tillfälle när han var ca två eller tre år och köpte skor till han. Jag hittade ett par exakt lika dana som dom han hade på sig. Men han ville inte ha dom ändå. När vi skulle gå hem så gick vi förbi en container. Jag tog av dom gamla skola kastade dom och satte på dom nya skorna, gick hem och lämnade honom till föräldrarna. När han var stor nog till att släppa blöjan som föräldrarna kämpat med ett tag så bestämde jag mig för en dag att bara ta på han kalsongerna och byxor. Så från den dagen så var han blöjfri, alla dessa gånger som det var något speciellt så var det ju mig han var sur på och inte sin mamma och pappa. Jag och min make var under en period stödfamilj till han och sedan även till hans storebror.
Jag har så länge jag kan minnas tagit hand om barn, har varit barnflicka hos många familjer som jag inte ångrar alls. Jag dras till barn med speciella behov som ADHD, atomspektra eller liknande funktionsnedsättningar. Jag har för ett år sedan själv fått diagnos ADHD och autism så för mig är det ju inget konstigt att jag känner mig lika som dom. Jag är 53 år gift och har en dotter som idag är vuxen på 30 år.
Grundbulten i vårt samhälle som, räddar upp när barns föräldrar inte mäktar med – hemmen som är en del i den vård ett barn behöver iväg från sitt föräldrahem.
Vi är många i rollen som yrkesmän och privatpersoner som kommer i kontakt med de barn och unga som blivit placerade och vi drar alla vårt strå till den stack, som utgör det nätverk som är familjehemsvård. Lilla hjärtat vänförening möter många familjehem i olika skeden av sina uppdrag. En del av dem möter vi via vår Stödlinje, andra familjehem hör av sig över våra sociala medier eller spontant via epost. De berättar om hur deras uppdrag berikar deras liv och om de barn vars liv de fått ta del av under kortare eller längre perioder.
Alla familjer vi haft kontakt med är rörande överens om hur viktigt det är för omhändertagna barn att få bo i stabila familjer som sätter barnens bästa först för att stärka dessa individer genom omsorg och trygghet. Varje gång vi i LHV får ta del av ett familjehems historia förundras och gläds vi över dessa otroliga eldsjälar som öppnar sina hem och tar hand om barn och unga i behov av hem och vård utanför sina egna. Till dem alla vill vi säga ett STORT TACK! Ni gör ett fantastiskt och viktigt arbete.
Är du kontakt-, jour- eller familjehem? Har du haft kontakt med familjehemsplacerade barn och vill dela med dig av din upplevelse? Vi vill gärna höra vad du har att dela med dig av. Hör av dig till oss i Lilla hjärtat-teamet på hej@lillahjartat.com
FAMILJEHEMSSKILDRINGAR Familjehemsskildringar – del 32 – Du kom rakt in i mitt hjärta Familjehemsmamma till 6-åriga Elsa skriver “Du kom
FAMILJEHEMSSKILDRINGAR Familjehemsskildring – del 31 – I hjärtat på ett placerat barn. I hjärtat på ett omhändertaget barn. Vad finns
FAMILJEHEMSSKILDRINGAR Familjehemsskildringar – del 30 – Snälla låt mig stanna Det luktar alltid annorlunda. Tvättmedel, mat, människor. Nya röster som