Familjehemsskildringar – del 6

Min berättelse skiljer sig från andras. 
Jag har gjort skillnad för mitt egna barn.
Min stora pojke.

När han var 4 år så rasade jag in i ett missbruk där jag injicerade amfetamin.
Pojken kom sist.
Tjacket kom först.
Många gånger somnade han på soffan för att mamma ska bara… många gånger somnade han hungrig.

Första dagen i skolan försov jag mig, vi vaknade kl 11 på dagen.
Ingen fara mamma sa min pojke.
Mitt hjärta går sönder när jag minns tillbaka.

Min mamma orosanmälde mig tillslut. Min pojke fick bo hos sina morföräldrar tills vidare och jag ställdes inför ett ultimatum av socialtjänsten. Sluta använda droger annars så blir pojken placerad. Jag tog detta på största allvar. Jag slutade. Det tog 2 månader fyllda av hysteri och ångest. Abstinens. Jag fick inte bli inlagd på psykiatrin för det var droger inblandat och det var kö till kuratorn som socialtjänsten kunde erbjuda. Men jag klarade det. Pojken kom hem och jag har inte tagit droger sen dess. Det är 5 år sedan nu.

Inget barn ska behöva utsättas av en drogande förälder. En frånvarande förälder. Jag hoppas att jag i framtiden även kan göra skillnad för andra barn.