Barnen i Älvsby kommun – fick aldrig utöva in rätt att bli hörda. Ingen kan ha undgått rubrikerna gällande Älvsbyn socialtjänst i tidningarna på senare tid. Fokus ligger dessvärre på vad de vuxna gjort, tyckt och sagt. Sällan lyfts de drabbade barnens perspektiv, hur hårt de har drabbats av att deras rättigheter förbisetts. Fokus ligger på föräldrarna, deras upplevelser och åsikter, konsulter och anställdas arbetssätt, chefers agerande, nämndemän och deras tankar om vad som skett. En advokat står och sonika hävdar att misshandel och ofredande av barn “händer i de bästa familjer” och att barnen inte är trovärdiga eftersom “barn kan vräka ur sig vad som helst”. Vi i Lilla hjärtat vänförening delar inte den uppfattningen. Det är stor skillnad på vad barn slänger ur sig och vad de faktiskt berättar. Det ligger i en kompetent yrkesutövare arbete att skilja på utåtagerande och sanning.

Vi vet även att det är mycket svårt att dömas i svensk domstol, alldeles särskilt på barns vittnesmål. Oavsett vad som skett när barnen omhändertogs och varför det varit fullständig umgängesbegränsing vet vi inte i dagsläget. Förhoppningsvis kommer granskning av IVO att ge mer klarhet i detta men det kommer att ta tid. Det vi vet med säkerhet är att tre barn utan att fått utöva sin lagliga rätt att uttrycka sina åsikter abrupt flyttats från de väl fungerande boenden där de bott under lång tid. Vi vet att kommunen valt att bortse från Lex Lilla hjärtat som är svensk lag stiftad för att skydda långvarigt placerad barn. Barnkonventionen och Föräldrabalken påkallar att barns röster ska höras och vara en del i alla de beslut som tas om och kring dem, men dessa barn har varken konsult eller sittande nämnd tagit sig tid att lyssna på. Nämnden beslutar att barnen ska hem utan att låta hemflyttningen ske stegvis vilket är och ska göras för barnens bästa. Inte ens Ann Bergström som är barnens ombud har blivit kontaktad innan beslutet om att LVU-vården ska upphöra:
– Det är väldigt olyckligt att inte barnen har fått komma till tals, säger hon.

De här tre syskonen är tillsynes laglösa i ett land som på papper har en rik lagstiftning – för barn. Lilla hjärtat vänförening undrar varför man har så bråttom med så ingripande åtgärder som en flytt när det inte finns en akut risk för barnen där de befinner sig. Älvsbybarnen flyttas som schackpjäser av vuxna som mest verkar se till sina egna intressen. Vuxna människor är ansvarsbärare för att barns rättigheter ska tillgodoses. Älvsby är ännu en kommun som i all hast försöker städa upp efter sig självt, och helt glömmer av barns rättigheter och barnperspektivet.

SORGSÖRJAN och LIVSGNISTAN AV ANNIKA KJELLER

”En dag sveper en osynlig skugga in över familjen. Det kallas för sorg, säger någon. Sorg? Helkonstigt ord!Sorgen gör allt tungt och svårt. Den följer efter som en kletig, läskig sörja och verkar bli större för varje dag som går. Det går inte att komma undan den! Kommer allt någonsin bli som vanligt igen?” Sorgsörjan och Livsgnistan är skriven av

Läs mer »
Familjehemsskildringar – del 26 – Hej mamma, när jag blir 18 ska jag köpa en bil och komma hem igen

Familjehemsskildringar – del 26– Hej mamma, när jag blir 18 ska jag köpa en bil och komma hem igen  Vid jul för några år sen flyttade vår första placering in i vår familj. Tidigare hade vi varit kontaktfamilj varannan helg. Vi ville börja försiktigt. Det var en 6-åring, rädd ängslig och skygg pojk som lämnades över hos oss under max femton

Läs mer »
Familjehemsskildringar – del 27 – Sonja

Familjehemsskildringar – del 27 – Sonja Vår familjehemsplacering övergick till vårdnadsöverflytt. Vi fick hem vår Sonja när hon var en dag gammal. Vi har alltid känt att vi vill göra något för barn som har det svårt och när vi varit gifta i två år gick vi till en informationsträff. Vi bestämde oss samma kväll att vi skulle bli jour-

Läs mer »
Rulla till toppen