Var är Nils nu?
– ännu ett barn har ryckts bort från allt som varit tryggt

Nils omhändertogs enligt LVU efter att hans pappa avlidit och hans mamma inte var frisk nog att ta hand om honom. Den lille pojken har genomlevt många svårigheter. Efter utredning blev hans farföräldrar utsedda som det mest lämpliga familjehemmet och de har axlat rollen med bravur. Nils har fått hjälp med att påbörja läkningsprocessen.

Han har fått närhet, omtanke och kärlek. I 2,5 år har Nils bott hos sitt familjehem som då även är en del av hans biologiska nätverk. Här är han trygg och trivs i sin skola, har massor av fritidsaktiviteter och närhet till kusiner och annan släkt.

Socialtjänsten vill flytta Nils då farföräldrarna snart kan anses vara för gamla och fick plötsligt väldigt bråttom. Orsaken sade de var att placeringen efter 2,5 år kunde liknas vid en stadigvarande placeringen om man inte agerade snabbt. Då skriver farföräldrarna en orosanmälan:

”Vi har förståelse för att vår ålder på sikt kan komma att bli ett hinder för Nils fortsatta boende hos oss men idag är det inte så. Nils har ett tryggt boende hos oss och vi kan tillgodose alla grundläggande behov och mycket mer därtill. 

Nils har fått utstå stora livstrauman och för att dessa ska få möjlighet att läka behövs trygghet, varsamhet och kontinuitet i en miljö där anknytningar till de vuxna närmast honom redan är gjorda, såsom oss, farmor och farfar. För den framtida flytt till familjehem vi förstår kommer att ske önskar vi att Nils får tid på sig att lära känna sin nya familj, att de lär känna hans behov och bakgrund, och att alla ges tid att utveckla trygga anknytningar.
Socialtjänsten i Lysekil hade från början en långsiktig plan för hur Nils sakta ska slussas ut från vårt hem in i en ny familj och den planen har vi helt ställt oss bakom eftersom vi förstår att det är det bästa för Nils på lång sikt. Tyvärr har denna plan lagts åt sidan för att ersättas av en utslussning som är den direkta motsatsen till den gamla utslussningsplanen.”

Efter en lång kamp fick farföräldrarna några veckor extra för en något mjukare flytt men den planerade flytten blev avbruten då familjehemmet efter en kort inslussningsperiod avsade sig uppdraget. Då tappade Lysekils kommun tålamodet och bestämde sig för en flytt med bara några timmars förberedelse. Detta stoppades med inhibition av Nils ombud strax innan han skulle hämtas.

Traumat var ett faktum. Sedan blev det tyst från socialtjänsten. Nils fick landa och åter glädjas av livet med familj och skola.

Farfar återkopplar med LHV och skriver: 
”Hej! Här har varit och är full rulle. Vi liknar nog ett pensionat men det är bara roligt och vi mår jättebra alla tre. 

Det är simskola, bad, krabbfiske, lek med kompisar, båtturer snickrande med farfar och mycket mera. Nils har hämtat sig bra efter de hemska dagarna 12-14 juli. Nu är bara oron vad dom skall hitta på när dom är tillbaka från sina semestrar.” Den lilla familjen hör inget från socialtjänsten.

Tisdagen 5/9 cyklade Nils till skolan han älskar. Han kom aldrig hem igen. Farföräldrarna fick ett samtal från socialtjänsten som meddelade: ”Ni är inte part i målet och är härmed uppsagda som familjehem på grund av er bristande samarbetsförmåga”. Handläggare kom till skolan med polis och hämtade Nils. Skolan förbjöds att kontakta farföräldrarna. Nils fick med sig sin skolväska, sin cykelnyckel och sin hjälm. Kvar i cykelstället står hans cykel. Nils har flyttats till okänd plats och är avskuren från all trygghet och alla han känner. Hur ska han någonsin kunna känna sig trygg igen, med vetskapen att vuxna när som helst kan kliva in och lyfta bort honom från allt?

Lilla hjärtat har precis som Nils farföräldrar förståelse för att barn ibland behöver flyttas för att de ska få bästa möjliga förutsättningar på sikt. Men föreningen kommer aldrig förstå ett så här traumatiskt ingrepp i ett barns liv. Ett barn som är tryggt där han är. Det strider mot socialtjänstlagen. Det strider mot barnkonventionen. Hur mår Nils nu? Hur ska Nils kunna få rätt hjälp och stöd när de ansvariga i socialnämnden i Lysekil tydligt saknar kunskap om barns behov och rättigheter?