Socialtjänsten är livsviktig! Ett barn och dess öde är bara en del i helhet som utgör vårt sociala skyddsnät. Med dessa barnfall kommer behörig kritik mot de instanser som svikligt sin uppgift att skydda detta barn. Motpolen till dessa fall är de barn som man bland annat finner på vår hemsida, som söker till vår önskelåda. Barn vars placeringar i familjehem är fantastiska bevis på hur socialtjänst lyckats med sitt uppdrag att tillgodose barnens behov och i samröre med familjehem givit barn den trygghet de behöver tillfälligt eller långvarigt. Dessa barns familjehem skriver och berättar de mest underbara historier om hur hjälp och stöd kommit barnen till gagn, hur barnen blomstrar och finner sin väg i världen. Det är lätt att glömma att även dessa barn är en produkt av socialtjänstens insatser när man inte specifikt påpekar vad socialtjänsten gjort, såsom vi gör i LHV i de fall det gått åt motsatta hållet. Fall där barn gång på gång ropat på hjälp, fallit mellan stolar och fråntagits sina rättigheter av olika orsaker.

När LHV presenterar barnfall är det för att vi länge arbetat med behövliga personer kring barnet, för att behoven är akuta. I presentationerna pålyser vi de systemfel som finns, fel som i väldigt många fall är återkommande i alla de barnfall vi får skickade till oss. Fel som inte alltid kan tillskrivas socialtjänsten, även om det är här felen blir påtagliga. Det är inte socialtjänsten som bestämmer att de ska spara miljonbelopp årligen till kommun och stat.

Det är inte heller de som bestämmer att de ska få dubbel arbetsbörda till varje handläggare och det är inte de som önskar att fler tjänster på otaliga socialtjänstkontor ska effektiviseras bort. Men det är dessa människor som ska hinna med att göra allt jobb, trots alla dessa faktorer. Hur kan man förvänta sig att alla barn ska bli sedda när det ser ut såhär? Hur ska dessa handläggare hinna med, och göra bra resultat? Vi har tappat räkningen på hur många handläggare som desperat berättat att de ideligen blir nekade att ge ett barn i behov en eller flera insatser, för att ledningen inte längre har möjligheten att godkänna sådana. Utan insatser, ingen hjälp. Ingen hjälp och effekten blir barn som far väldigt illa, barn som enligt svensk lag ska bli hjälpta.  

De barnfall vi belyser såsom senaste veckornas pojkar, Nils och Sam, står för effekten av de förhållanden landets socialtjänst tvingats in i. Effekten av att de som bestämmer i landet har för många andra mål de vill ha in i stadsbudgeten istället för att fokusera på det som verkligen är nödvändigt, livsviktigt! När det bogseras in en guldfärgad bro konditionerad och skeppad från Kina ser vi som arbetar med barn och deras rättssäkerhet ett stort flytande hån av ödda skattepengar som kunde ha kommit socialtjänsten, åtminstone i en stad, till gagn. Eller när stadspampen i en annan kommun smällt upp 25 nya badhytter tillverkade på gammeldags manér för att pryda en strand som redan fått otaliga miljoners renovering för att locka turism, blir dessa 25 badhyttar en smärtsam påminnelse för pengaspill utan dess like när grunden i staden helt fallit i bitar.  

Kritik mot vissa handläggare i socialtjänsten och förfarandet från socialnämnd och kommunfullmäktige vi berör i vissa fall är och förblir, specifika nedslag i det som utgör vårt skyddsnät. Det speglar inte vår syn på socialtjänsten som stort. Socialtjänsten behövs! Vi önskar att landets politiker ville värna bättre om den.