Sam tvingas att återförenas med mamman som dömts för misshandel av honom. Samtidigt som Sverige förfasas över den lilla flickan som misshandlats av sin mamma har Sam tvingats till återförening med sin mamma som dömts för misshandel av honom för knappt ett år sedan.


Sam visade stort mod och berättade för sin fröken att hans mamma slagit honom.

Sams mamma dömdes senare för misshandel av honom och hans lillasyster. De placerades i vars ett familjehem men fick via familjehemmen behålla kontakten. Tidigare hade Sam haft det svårt i skolan och behövt extra stöd men nu kom han snabbt ikapp och klarade studierna på egen hand. Sam blomstrade i sin nya familj med både vänner och fotboll men fortsatte plågas av rädslor för att kidnappas och bli förd utomlands av sina föräldrar. Han bad upprepade gånger socialtjänsten om att slippa umgänge och att de skulle ta hand om hans pass.

I våras fick Sam en ny handläggare som han genast kände sig otrygg med. Han skrev ett brev till socialnämnden och berättade om hur bra han mådde i sitt familjehem, att han ville byta handläggare och att någon skulle vakta hans pass. Efter ytterligare ett kort möte beslutar Sams handläggare att Sam ska flyttas. Trots att beskedet togs tidigt fick familjehemmet bara lov att förbereda Sam 2 timmar innan han hämtades. Ingen visste var han skulle flyttas eller hur planen såg ut.

Sam blev panikslagen och otroligt ledsen. Han skrev ytterligare ett brev och bad om att få ett ombud. Det fick han inte. Sam flyttades abrupt till ett nytt familjehem i sin hemstad. Han fick ha övervakade samtal med sitt gamla familjehem. I torsdags ringde han och berättade att han skulle bo hos sin mamma i helgen och blivit tillsagd att radera alla nummer till familjehemmet ur sin telefon. Efter detta har ingen hört av Sam. Mamman som är dömd för misshandel av sina barn för drygt ett år sedan, lägger upp en bild på Sam på facebook och tackar högre makter för att sonen kommit hem. På socialnämndens kontor ligger Sams brev och rop på hjälp kvar. Ingen har bemödat sig med att svara. Ombudet som ville företräda Sam ringde förgäves alla ansvariga men ingen svarade eller ringde tillbaka.

Var i detta förfarande hittar vi barnets rätt till information, delaktighet och att få sin röst hörd?

Lilla hjärtat vänförening förespråkar alltid ett gott samarbete mellan familjehem, biologisk familj och socialtjänst för att kunna sätta barnets bästa i främsta rummet. Vi ifrågasätter hur man genom detta förfarande tagit Sams oro på allvar och samarbetat med de vuxna som var viktiga för Sam? Hur kom man på så kort tid fram till att detta var Sams bästa?