Ja så var då ert beslut verkställt - Lilla hjärtat vänförening

Ja så var då ert beslut verkställt.

En liten rädd kille skriker att han vill ta sitt liv när han får beskedet. Är ni nöjda? Tycker ni att ni gjort ett bra jobb?

Ni lyckades ta ifrån en 10 årig pojke hela hans trygga värld; familj, kompisar, skola, fotbollslaget, ja allt som är viktigt för honom.

Du socialsekreterare som handlagt detta ärende: för vems bästa arbetade du? Du kom som nyanställd och tog över Sams ärende. Du bestämde ganska snart att han skulle tvingas flytta. Du bemödade dig inte om att prata med Sam och fråga honom om hans behov och önskningar. Du lovade honom att han inte skulle behöva flytta, för att strax efter svika ditt löfte. Tänk om du vid era få träffar lyssnat på honom istället för att bara föra in hans föräldrar i samtalet.Sam förstår. Han är smart. Han blir orolig. Tänk du om lyssnat, då hade du fått höra hur viktig nya familjen är, hur bra han trivs i skolan, hur rolig fotbollsträningen är och de nya kompisar han fått där, hur roligt det var med skidåkningen och loven i stugan, drömmen om att bli en ny Zlatan. Hans intresse för historia och gamla saker. Och du hade fått höra om oron för att möta sina föräldrar, rädslan för misshandel och kidnappning. Rädslan för att dödas. Om oron för lillebror som fortfarande bor kvar i biologiska hemmet, önskan om att även han skulle få bo i familjehemmet och därmed undkomma misshandel. Men du var inte intresserad. Du bestämde dig först, för att sedan försöka hitta skäl som höll. Det var svårt. Familjehemmet har aldrig fått några klagomål, bara lovord.

Efter att det ena efter det andra skälet inte höll måttet, så bestämde du dig för ”samarbetsproblem”. Du hänvisade till bråk på sociala medier, bevisligen har familjen aldrig skrivit något eller lagt ut bilder. Du hävdar att du inte kan lita på dem. Är det din känsla eller har du bevis som bekräftar? Tänk att du efter några korta kontakter kan avslöja sådana brister, det har ingen annan gjort och då har familjehemmet ändå verkat sedan 2005. Har det aldrig slagit dig att du tagit fel och att alla andra faktiskt har rätt? Skall Sam betala för ditt tyckande? Ja, tydligen tycker du det är rimligt att offra honom. Du sätter alltså dina behov, känslor och tyckanden framför det barn vars trygghet som du är satt att skydda. Du drog dig inte för att kontakta skolan, som skrivit till er om sin oro för Sam,och du försökte förmå dem att ändra sin uppfattning. Du drog dig inte för att för att smutskasta, ja rentav ljuga för att ditt beslut skulle gå igenom. Och det värsta, du lyckades. Fanns det hos dig någon gång en tanke på barnperspektivet, på Sam bästa, behov och önskningar? Kanske rent av hans liv.

Och till alla er som stod bakom beslutet: Ni är alla ansvariga för att en liten, 10 årig pojke nu tvingas leva i skräck för vad och vem han skall tvingas möta. Vem som väntar på skolvägen hem, vem som står på pass utanför hemmet? En pojke som undrar om han kommer överleva. Ni har tagit ifrån Sam hela hans trygga värld!

Ni har åsidosatt barnperspektivet, barnkonventionen mm. Ni har underlåtit att beakta alla de varningar ni fått från familj, skola, jurister, konsulter och organisationer som arbetar för barnens rätt. Var en handläggares behov av bekräftelse viktigare än ett barn grundläggande trygghet? Ni har köpt handläggarens åsikt att alla har fel och hon bara hon har rätt. Skola, fröken, jurister, ja alla är tydligen vilseledda!! Ringer inga varningsklockor? Ni har satt en socialsekreterare framför ett utsatt barn!!! Sams biologiska föräldrar har hans pass och mamman har i sociala medier öppet uttryckt möjligheten att föra ut barnen. Hur motverkar ni detta? Bryr ni er?

Lilla hjärtat skriver nu om Sam. Ännu vet ingen vilken kommun som är ansvarig men snart kommer det läcka ut. När en skolbänk står tom och när en kille i fotbollslaget saknas. Då kommer man börja lägga pussel och förstå. Ni kommer alla att få skämmas! Vi kommer kämpa vidare! Inget barn skall behöva utstå sådan behandling, ja rent av psykisk misshandel. Vi ger ALDRIG upp. Vi tycker att Sam är viktig!! Ett sådant ynkligt agerande eller snarare brist på agerande, från er alla kommer inte gå obemärkt förbi. Vi lovar!

Våra förväntningar på svar från er är låga. Ni har inte visat något intresse för de brev vi tidigare skrivit men vi hoppas ändå att få en förklaring.

Text skriven av : Mycket besvikna och oroliga ”farföräldrar”.

Uppdatering om Sam 9 år
Söndagen den 21/8 genomförde socialtjänsten flytten till ett för Sam okänt hem. Familjehemmet fick axla ansvaret att berätta om flytten då hans handläggare vägrade. Socialtjänsten ville hämta helt utan förberedelse men familjen fick tillåtelse att informera Sam 2 timmar innan så han kunde förbereda sig. De gjorde allt för att Sam skulle känna sig trygg, han fick viktiga telefonnummer till vuxna som kunde hjälpa honom.

Det är en omänsklig handling att flytta ett barn så abrupt och helt utan möjlighet att få påverka beslutet. Sams reaktion blev som väntat hjärtskärande. Familjen bad om lov att få köra honom akut till barn- och ungdomspsykiatrin så att Sam kunde få stöd och hjälp men blev ombedda att invänta dem som skulle hämta Sam.

Det kom två, för pojken okända handläggare för att genomföra flytten. De verkade tagna av situationen och var till synes inte förberedda när Sam berättade om hur allt gått till. De behandlade honom väl och tillsammans med familjen lyckades de efter några timmar få Sam att kliva in i bilen frivilligt. Han flyttades 40 mil och bor nu i samma stad som föräldern han är så rädd för och ska gå i sin gamla skola där han haft mycket svårt att ta till sig undervisningen och dessutom varit utsatt för mobbing.

Det positiva är att han flyttats till ett familjehem som behandlar honom väl. Han har haft kontakt med sitt gamla familjehem och med den advokat han får hjälp av genom LHV. Första dagen i nya hemmet bad Sam om möte med sin handläggare och det genomfördes. Han blev nekad att ha med sig Ulrika Wangle vid mötet och när hon i efterhand sökt ansvariga har de varit okontaktbara.

Sam hade många frågor men han fick bara ett svar – han var tvungen att flytta för att man måste bo i samma stad som sina föräldrar. Det är en lögn och det vet Sam om. Nu kämpar Sam, familjehemmet och advokat Wangle vidare. Sam ska enligt lag få en rättssäker utredning och behandling, något han inte ännu har fått.

Det här är gjort:
– Sam och familjehemmet har fått råd och stöd av föreningen
– Sam och familjehemmet har fått råd och stöd av LHVs advokat Ulrika Wangle
– Familjehemmet har anmält socialnämnden till IVO
– Sam har för andra gången skriftligt överklagat flytten och bett om att få ett nytt ombud och en ny handläggare. Hans familjehem har lämnat in överklagan till socialnämnden och förvaltningsrätten
– Sams familjehems farföräldrar har skrivit till socialnämnden
– Sam har bett om och genomfört ett möte med sin handläggare där han blev nekad att ha med sin advokat som stöd

Det här är gjort:
– Sam och familjehemmet har fått råd och stöd av föreningen
– Sam och familjehemmet har fått råd och stöd av LHVs advokat Ulrika Wangle
– Familjehemmet har anmält socialnämnden till IVO
– Sam har för andra gången skriftligt överklagat flytten och bett om att få ett nytt ombud och en ny handläggare. Hans familjehem har lämnat in överklagan till socialnämnden och förvaltningsrätten
– Sams familjehems farföräldrar har skrivit till socialnämnden
– Sam har bett om och genomfört ett möte med sin handläggare där han blev nekad att ha med sin advokat som stöd

Hej alla fina människor engagerar er i vår underbara pojken Sam. Vi är hans familjehem och vi vill dela vår berättelse om denne fina pojke med er. Sam kom till oss som jourplacering en måndagskväll i maj 2021 och vann våra och alla andras hjärtan med en gång. Det här är ingen vanlig 10-årig pojke. Sam är otroligt smart.

Han vet sina rättigheter och vet han inte så tar han reda på det. Han står upp för sin vilja och det han tycker och tänker. De som tror annat känner inte denna pojke. Vi har aldrig mött ett barn som han, han är unik på många sätt. Vi skulle kunna skriva en bok om alla samtal där han trollbundit oss med sina tankar. Det finns ingen som kan säga till honom vad han ska vilja, göra eller tro. Han säger sin sanning precis som den är. De enda vi vill är att denne kloka kille ska bli lyssnad på och att han ska få bo där han känner sig trygg och älskad.

Vi vill inte bråka, hänga ut någon kommun eller handläggare. Vi hade förstått flytten om det fanns en grundlig utredning att luta sig på och en vettig förklaring till varför. Den enda förklaringen Sam fått är att han måste bo i den kommunen han är ifrån. Den förklaringen hade kanske fungerat på andra barn men inte denna gosse. Han sade helt enkelt att det där stämmer inte och jag känner andra barn som inte heller bor i sina kommuner.

Vi tror inte Sam kommer sluta kämpa för sin sak och han vet också att vi är många som tror på honom och kämpar bredvid honom. Han

berör oss alla enormt. Han är så älskad av så många. Sam kontaktar oss varje dag och vi hör på honom hur ledsen och rädd han är.

Vi betonar för honom varje dag att han ska följa sin vilja, det han tror på och det han tycker är rätt, att han ska fortsätta kämpa, att vi älskar honom nu och för alltid och för evigt. Och de gör vi, på precis samma sätt som vi gör med de andra barnen varje dag. För vi måste tro och försöka få ”våra” barn att tro att det goda övervinner allt annat. Vi kommer alltid älska denna pojke, sakna honom varje dag vi inte ses och längta tills vi får krama om honom igen.