FAMILJEHEMSSKILDRINGAR
Familjehemsskildringar – del 30 – Snälla låt mig stanna
Det luktar alltid annorlunda. Tvättmedel, mat, människor. Nya röster som säger samma saker:
“Du kommer trivas här.”
“Vi ska göra vårt bästa.”
“Det här blir nog bra.”
Leo har hört det tio gånger nu. Tio olika kök, tio olika sängar, tio olika sätt att säga god natt — eller att låta bli.
Han är femton, men känns äldre. Eller kanske bara tröttare. Det finns ingen plats som är hans. Bara väskan som alltid står halvpackad, för man vet aldrig när “de” ska ringa igen. När nästa socialsekreterare med för mycket parfym och för snabba steg säger att “det här är för ditt eget bästa”.
Det började när han var tre. Han minns mest ljuden — dörrar som smällde, röster som steg, någon som grät. Sedan blev det bilar, skyltar, nya gårdar, nya barn. Vissa var snälla. Andra inte. Men ingen stannade.
När han kom till familj nummer sju slutade han försöka. Han log inte längre när de sa hej. Han packade inte upp. Han kallade ingen för mamma. Nu sitter han på sängen i familj nummer tio. Tapeten har små blå prickar. Det luktar stekt fisk. Han hör deras röster i köket — skratt, prat, ett liv som inte är hans. Han vet att han borde gå ut, säga hej, försöka. Men det känns som att hjärtat inte kan flytta fler gånger. Som att varje flytt lämnat en bit kvar, tills det inte finns mycket kvar att ta med.
Han lägger sig ner, drar täcket över huvudet och viskar tyst:
“Snälla, låt mig få stanna. Bara den här gången.”
Men ingen hör.
Inte än.
Grundbulten i vårt samhälle som, räddar upp när barns föräldrar inte mäktar med – hemmen som är en del i den vård ett barn behöver iväg från sitt föräldrahem.
Vi är många i rollen som yrkesmän och privatpersoner som kommer i kontakt med de barn och unga som blivit placerade och vi drar alla vårt strå till den stack, som utgör det nätverk som är familjehemsvård. Lilla hjärtat vänförening möter många familjehem i olika skeden av sina uppdrag. En del av dem möter vi via vår Stödlinje, andra familjehem hör av sig över våra sociala medier eller spontant via epost. De berättar om hur deras uppdrag berikar deras liv och om de barn vars liv de fått ta del av under kortare eller längre perioder.
Alla familjer vi haft kontakt med är rörande överens om hur viktigt det är för omhändertagna barn att få bo i stabila familjer som sätter barnens bästa först för att stärka dessa individer genom omsorg och trygghet. Varje gång vi i LHV får ta del av ett familjehems historia förundras och gläds vi över dessa otroliga eldsjälar som öppnar sina hem och tar hand om barn och unga i behov av hem och vård utanför sina egna. Till dem alla vill vi säga ett STORT TACK! Ni gör ett fantastiskt och viktigt arbete.
Är du kontakt-, jour- eller familjehem? Har du haft kontakt med familjehemsplacerade barn och vill dela med dig av din upplevelse? Vi vill gärna höra vad du har att dela med dig av. Hör av dig till oss i Lilla hjärtat-teamet på hej@lillahjartat.com
FAMILJEHEMSSKILDRINGAR Familjehemsskildringar – del 32 – Du kom rakt in i mitt hjärta Familjehemsmamma till 6-åriga Elsa skriver ”Du kom
FAMILJEHEMSSKILDRINGAR Familjehemsskildring – del 31 – I hjärtat på ett placerat barn. I hjärtat på ett omhändertaget barn. Vad finns
FAMILJEHEMSSKILDRINGAR Familjehemsskildringar – del 30 – Snälla låt mig stanna Det luktar alltid annorlunda. Tvättmedel, mat, människor. Nya röster som